Ifrågasätta beslut, barn

Folk ändrar sig inte. Vissa mognar och får nya perspektiv, men i grund och botten ändrar sig inte folk.
Han va dessutom ca 30 år och hade inget som tydde på att han skulle "ändras" eller mogna.

Men ts, jag tidigare uppmanat er till att söka LSS hjälp som kortis mm.
Däremot undrar jag varför du upprepar att sonen ska ut när han fyller 18 år?
Just 18 år betyder ju inget. Man blir myndig då men annars är ju inte just 18 år något speciellt just vid boende.

18 åringar går för det mesta i gymnasiet och bor hemma eftersom föräldrarna har försörjningsplikt, att ha ansvar över boende, mat, fickpengar ja allt.
Det ändras inte för att man fyller 18 år. De flesta går ut gymnasiet det år dom fyller 19 år, men en del har gjort annat 1 år  t ex utbytesstudent eller gått om en klass osv.
Har barnet IF eller liknande och går då troligtvis på Särgymnasium så går man 4 år dvs går ut det år man fyller 20 år. 
Så man har ansvar för allt även om barnet fyllt 18 år. 
Sen söker vissa till speciella skolor som idrottsgymnasium eller annat och då på annan ort så  att man då bor på internat eller att man bor i en liten ort långt ifrån gymnasieskolor då kan man också bo inackorderad men allt detta är ju tillfälligt så länge man går på skolan, det är inte nytt permanent boende och man åker ju hem på lov och vissa helger.
Väldigt få har eget boende när dom fyller 18 år, vem bekostar det?

Men om nu sonen har IF och har rätt till LSS kan han alltså om mamman ansöker få boende, det kan gå redan nu om han har rätt till att kunna få barnboende som brukar vara upp till 21-23 år och sen blir det vuxenboende.
Men just 18 år betyder ingenting i detta sammanhang.

Som sagt ansök om kortisboende och behöver ni mer ansök då om barnboende, det kanske inte går nu men längre fram och innan 18 år.
Men just vid 18 år händer inget speciellt.
Men prata med LSS handläggare, det tar tid att få boende, det finns sällan tomma platser utan är kö. Börja i tid, det är inget kommunen bara fixar vid en viss ålder.

TS är ju villig att betala en lägenhet år honom då. Ingen kan ju tvinga de att ha kvar sonen hemma. Men betala för hans försörjning måste iallafall mamman göra. Men TS verkar ju villig att betala, bara han flyttat så är TS nöjd.

Det säger ju självt att en 18 åring med Intellektuell funktionsnedsättning som med stor säkerhet kommer att på på Särgymnasium eller möjligtvis i resursskola inte kan bo själv. 
LSS kommer att behöva hjälpa dom. 
Slänger man ut en 18 åring som man är ansvarig och betalningsskyldig för och som har stora hjälpbehov då personen har IF kommer man ju att bli anmäld även om man köpt en lägenhet, sonen skulle ju aldrig klara sig sig själv.
Tror inte ts vill göra så mot barnet, han vill det inget ont men orkar inte men vill säkert ändå att barnet ska bli väl omhändertagen. 

Tvingade? Mamman är ansvarig och orkar dom inte med ska dom som sagt begära hjälp ifrån LSS eller soc, antingen kan dom så ansöka om LSS boende annars får Soc kopplas in och barnet omhändertagas. 
Det gäller för mamman som är vårdnadshavare.

Ja det är just det, man kan alltså ansöka om LSS insatser för en ett barn eller tonåring eller även vuxen.
Samhället blir inte plötsligt på 18 årsdagen ansvariga, det är fortfarande föräldrarna dvs mamman eftersom hon är vårdnadshavare och ansvarig även när sonen fyller 18 år.
Men kan som sagt ansöka via LSS om boende.
Varför skulle dom helt plötsligt bara kicka ut sonen med stora hjälpbehov när dom kan ansöka om boende?
Ja man blir soc anmäld om man bara sparkar ute barnet och varför skulle mamman göra det? 
Samhället tar han om funktionshindrade till viss del. det är fortfarande du som förälder som är ansvarig om du inte klarar det kan Soc ta över men annars går man ju via LSS. 
Samhället tar liksom inte bara över på en dag. 
Man förbereder och det tar tid, vid akuta situationer tar soc över men då blir det ju bara tillfälliga lösningar tills man hittar permanenta. 
Tror inte mamman vill ha det så, inte TS heller faktiskt.
Det är så här det fungerar.

jag kan svara senare men försöker alltså hjälpa er att få reda på hur ni kan få hjälp nu eller senare med boende till sonen. varför skulle du vilja eller behöva betala för boende om du kan få hjälp via LSS som jag flera gånger försöker berätta om? eftersom du inte verkar ha fått reda på vad ni har rätt till för hjälp försöker jag berätta det här och vad som gäller vid 18 år. varför får jag mothugg när jag flera ggr berättar om möjligheter? men du kanske hellre vill köpa en bostad och annan hjälp för dyra pengar? 

varför aggressiv när jag vet hur saker som gäller LSS fungerar och säger hur ni kan få hjälp? 

Men det är just det jag försöker säga hela tiden, man kan ansöka om boende även med yngre barn, men det går inte på en dag utan det tar ett tag, om det ska ske snabbt blir det akutboende och sen något mer permanent. Men att bara lämna en funktions nedsatt person ensam får man givetvis inte göra. 
Mamman verkar vara en ansvarsfull person och ts är beredd att köpa en bostad så nej ingen struntar i sonen. 
Man måste inte ta hand om sitt barn men då ansöker man om boende som samhälle bidrar med. varför ska man köpa dyrt och sen bara överge barnet när allt man behöver göra att ansöka om boende? 
är ju helt ologisk, är man inte kapabel till det tar soc över men i de fallet vekar det ju helt onödigt ! 

Hur menar du att ingen kan göra något åt det?
Någon kommer definitivt göra något åt det.
Naturligtvis kommer sonen få hjälp, sen hur då går till är en annan sak.
Antigen ansöker mamman i tid som inte har ett dugg med om sonen är 18 år eller ej, det är samma boende vid 16 som 18 (om inte något undantag)
Eller om man bara lämnar honom kommer soc att över när det gäller ungdomar med IF lämnar ingen bara dom hur som helst.
Givetvis kan sonen bli hämtad ifrån lägenheten om han inte klarar sig själv och satt på ett akutboende och ts då köpt en lägenhet i onödan.
Mamman kommer ändå att få betala för sonen tills han går ut gymnasiet vart han än är. 

Varför hänga upp sig på 18 år, det är ingen magisk siffra, man får samma hjälp av samhället när det gäller funktionshindrade vid 16 och 18 års ålder, dvs man är försörjningsskyldig, man kan givetvis ordna annat boende som man betalar för men en egen lägenhet till en 18 åring med IF som går i skolan fungerar ju inte.
Alltså kommer han att omhändertagas om ingen hjälper honom i vardagen.
Återigen kan ts och mamman ansöka om bostad på barnboende som ofta har runt 6 st ungdomar boende i en villa t ex.
Varför köpa en dyr lägenhet där inte sonen klarar sig?
Varför skulle inte mamman och ts vilja att sonen kommer till ett bra boende?

18 år betyder inte att samhället helt plötsligt blir mer ansvariga än innan, föräldrarna ska se till bostad, mat mm blir till godosedda och dom betalar för det, hemma eller annat och i detta fall blir det LSS boende.
Samhällets ansvar går över när gymnasiet är slut för ungdomar med funktionsnedsättning, då blir det ekonomiska ansvaret samhällets.
Då kan man flytta i på vuxenboende om man har IF men ofta bor man på barnboende till 21-23.

Så 18 år betyder ingenting jämfört med 13, 15 eller 18. 
Det är samma tills gymnasiet är slut. Om ts och mamman söker boende eller kickar ut sonen eller vad dom är det fortfarande mamman som är försörjningsansvarig det gäller även vid omhändertagande.

Så varför skulle ts och mamman inte söka boende? om dom gör det vid 12, 15, 18 spelar ingen roll det blir ingen skillnad.

Nej jag kan inte göra något åt om ts köper en lägenhet till sonen men självklart kommer soc göra något om sonen bor där och ingen tar hand om honom, skolan skulle ju slå larm så jo någon skulle göra något åt det.

Varför ska det ens diskuteras? det är inte svårt att prata med LSS handläggare om att man vill söka boende, om mamman och ts absolut vill gör det när sonen fyller 18 så javisst, men dom kan göra det på samma premisser vid 12, 15 18 och 19 det är samma regler som gäller, samma boende mm.
Det är först efter gymnasiet andra regler gäller.

Men dom får söka boende hur mycket dom vill om det absolut ska vara då sonen fyller 18 år! dom väljer själva när det ska ske.

Hur kan du tolka att jag sagt att sonen inte kan flytta till boende vid 18 år?
Jag har hela tiden sagt att man kan söka LSS boende innan vid 18 eller senare.
18 har ingen betydelse, varför hänga upp sig på 18 år?
Det är alltså ingen skillnad på LSS boende när det gäller yngre eller 18 år.
Jag har skrivit tidigare att dom kan söka boende tidigare, det tar ofta ett tag och jag har rekommenderat dom att söka korttids boende så länge som är avlastning vissa helger och vardagar beroende på hur många timmar man beviljas.
Jag har hela tiden sagt att 18 år betyder inget i detta sammanhang.

Föräldrar har ett ansvar tills barnet går ut gymnasiet, jag har nämnt att vissa kan söka internat eller inackordering osv. vill en förälder köpa en lägenhet och betala den och se till att det finns mat och annat, fickpengar osv får man det men man är ansvarig att se till att barnet får allt detta.
Det är man ansvarig för. Ett ungdom med intellektuellt funktionshinder kan inte ta hand om sig själv på det sättet, ta hand om sig själv, laga mat, åka till skolan osv.
Föräldrarna kan då i detta fall om tonåringen eller barnet beroende på ålder ansöka om LSS insatser, det är föräldrars ansvar.
Mamman och ts verkar vara förnuftiga personer även om  tex ts inte orkar med sonen i flera år till. Men då söker man hjälp med boende.
Återigen varför köpa en lägenhet när sonen inte kan ta vara på sig själv?
Pappan verkar inte vara en förnuftig person och struntar i sitt barn och om även mamman var sådan skulle då Soc gå in men mamman tar hand om sitt barn och vill det väl och de flesta föräldrar är ju förnuftiga  även om man inte kan ta hand om barnet hemma.
Pappan verka ha struntat totalt i sonen men  borde betala underhåll men annars går ju Fk in och betalar. 
Mamman skulle ju också kunna strunta i sitt barm men det gör hon ju inte.
Men hon kanske heller inte orkar i flera år till, de flesta föräldrar vill sitt barn väl och söker då boende om man inte kan ha barnet hemma.

Återigen ts och mamman får söka boende precis när dom vill, men dom kan inte köpa en lägenhet och bara placera sonen där när han har if då blir han omhändertagen eftersom han inte klarar sig själv. och mamman ändå får betala för den placeringen så varför ha fler kostnader? 

Pappan har checkat ut och kommer inte ta hand om sonen , det behöver inte mamman heller göra om hon inte vill eller orkar men då kan hon välja mellan att söka boende och se till att sonen får ett bra boende vilket hon troligtvis vill när man hör på ts att hon är en bra mamma. 
Eller så kan hon precis som pappan skita i sonen och låta soc ta över.
Troligtvis gör hon det första som de flesta vettiga föräldrar gör.
Ja både mamman och pappan är försörjningsskyldiga, betalar inte pappan går ju FK in, men det verkar bara vara mamman som är vårdnadshavare då pappan inte längre är med i bilden och det är just vårdnadshavare som söker LSS för sitt barn.

Jag har aldrig sagt att dom inte kan bestämma att sonen ska bo någon annanstans när han är 18 år dom kan bestämma att han ska ha annat boende tidigare. Just 18 är som sagt ingen speciell ålder för att få LSS hjälp eller boende, det ändras inte vid 18 år. Samhället gör inte mer för att man fyller 18 år.
Men dom när mamman är ansvarig kan inte bara lämna en person med IF själv som inte kan ta hand om sig utan att han bli omhändertagen, däremot kan dom söka hjälp och boende som ser till att han får i sig mat och kläder osv.

Vad är problemet? 

Ja du en förälder kan överge barnet precis som pappan gjort och som ts anser är en hemsk person eftersom han är kriminell och i alla fall varit drogberoende.
Mamman har sedan valt att ta hand om sonen och varit en bra mamma till sonen enligt ts.
Pappan kommer ju aldrig att ta hand om sonen.
Mamman har då ensam vårdnad numera, antar att pappan inte betalar så FK gör troligtvis det men det vet jag självklart inte.
Mamman kunde eller kan välja att också överge barnet men har alltså inte gjort det, om barnet är litet när bägge föräldrar överger barnet så hamnar det i fosterfamilj.
Nu tar mamman hand om barnet men kan välja att söka LSS boende om barnet uppfyller kriterier för LSS om hon inte vill eller orkar ta hand om honom.
Det kan dom göra innan sonen blir 18 om dom vill eller vänta tills han är 18 år.
Vettiga föräldrar ser sen till att deras funktionshindrade barn som är deras ansvar kommer till ett boende när barnet blir äldre eller inte kan ta hand om det.
Varför skulle mamman ta hand om i sitt barn på ett bra sätt i 18 år och sen bara strunta i det? det gör sällan föräldrar efter så många år.
Ts är också villig att betala en lägenhet men det behöver dom inte om sonen kan få boende.

Återigen om en funktionshindrad person som inte kan ta hand om sig själv blir lämnad själv kommer han ju att bli omhändertagen, skolan skulle ju larma om han inte kommer till skolan. Varför skulle mamman göra så?
ja pappan övergav barnet och om en gör det finns då ändå en förälder kvar om mamman inte heller vill ha barnet kommer det som sagt att bli omhändertagen.
Mamman kan alltså meddela att hon inte vill eller orkar längre. 
Det tar ett tag att få boende, skulle det vara akut kan man få akutboende för stunden. 
Så varför skulle även  hon bara skita i barnet utan att meddela att sonen behöver hjälp med boende? det är ju inte logiskt.
Om nu hon bara lämnade sonen där och någon slår larm om att sonen inte kommer till skolan och man kontaktar föräldrarna och dom säger att han får klara sig själv kommer dom alltså slå larm om det.
Finns ingen anledning för mamman att göra så.
Varför skulle hon bara lämna sin son utan hjälp i en lägenhet?
Det är nog inte heller vad ts vill.
Skulle det vara så illa att man lämnar en gravt funktionsnedsatt person själv i en lägenhet, obs säger inte att sonen är det och personen inte kan ta hand om sig själv och far illa, kan dom som lämnat personen där bli polisanmälda om personen far illa, obs säger inte att det gäller här men för att förklara vad som gäller när det handlar om utsatta personer som inte kan ta hand om sig själva.
Men om man lämnar en person som har intellektuell funktionsnedsättning som inte klarar sig själv kommer han givetvis bli omhändertagen så ja ts och mamman blir på så vis stoppade av att lämna honom i lägenheten.
Så nu har du svaret på som skulle stoppa honom.
Men det hela är ju så ologiskt att det skulle hända när det ända dom behöver göra är att ansöka om boende.
Jag tror faktiskt att ts vill att det ska bli bra även för sonen när han flyttar.  

Förstår faktiskt inte varför detta är ett problem när det finns lösningar på det hela.

 

Ja mamman och ts är överens om att sonen ska vara ute när han fyller 18 år, det kan dom ändra eller hålla fast vid.
Det kan dom också alltså lösa med LSS boende så vi behöver inte diskutera om just det. Sonen kan ha ordnat boende när han fyller 18 år om dom ansöker om det i god tid. Han kan vara ute ifrån deras hem när han fyller 18 år eller innan om dom ansöker om det tidigare. 
Lösning jag menar finns? ja det är ordnat LSS boende som jag skrivit om, finns olika boenden för ungdomar med funktionshinder.
Han är redan samhällets problem när han behöver hjälp då han har IF skillnaden om han flyttar vid 18 år är att vårdnadshavare är betalningsskyldiga för honom och när han går ut gymnasiet behöver inte dom betala längre.
Men det är ju ingen skillnad i boende så länge han bor kvar på barn/ungdomsboende innan har flyttar till vuxenboende.
Varför skulle inte ts bry sig om ifall sonen blev omhändertagen menar du?
Han har betalt en lägenhet, sonen blir omhändertagen och kan inte bo i lägenheten och mamman får ändå betala för sonens boende där han blir placerad så varför skulle ts vilja förlora pengar på det?
varför skulle någon vilja se sitt barn bli omhändertagen för att han inte klarar sig själv när man tagit hand om barnet innan? 
när allt man behöver göra är att ansöka om boende för just ungdomar med sonens funktionsnedsättning.

TS har inte alls uttryckt att ha bara kan tänka sig att betala för egen lägenhet till sonen, det var en utväg men han skrev att han var intresserad av veta hur kommunen kunde hjälpa till med både boende och korttids boende.
Och varför skulle han inte vara det. Sonen får den hjälp i sitt boende han behöver, mamman blir nog lugn över att veta att sonen har det bra och får den hjälp han har rätt till och ts behöver inte betala för en lägenhet. 

Det handlar alltså om en intellektuellt funktionsnedsatt person alltså "utvecklingsstörd" som man sa tidigare, tror att både ts och mamman inser eller kommer att göra det när han blir tonåring att han aldrig kommer att kunna bo och klara sig själv när han är 18 år. Egen lägenhet blir inte aktuellt när han inte klarar sig själv. 
Ts är upprörd och slänger ur sig saker i affekt som nog inte är genomtänkta, det gör man när man är utmattad i ts situation.
När det väl är dags för boende kommer dom säkert att ta den hjälp dom kan få och den rätt till hjälp som sonen har genom sitt funktionshinder.
Mamman verkar vara en ansvarsfull person så det kommer säkert att ordna sig.

Vad är det du inte förstår, man lämnar inte en förståndshandikappad person ensam som inte klarar sig själv! 

varför vidhåller du att ingen kan göra något åt saken?
absolut att någon kommer att göra något åt saken om sonen har dom funktionshinder ts säger att han har! 
vet du något om personer med if? 

Vet inte varför du strider i detta fall om vad ts kan göra eller ej.
De närmaste åren kommer sonen att gå i skola och har han IF och troligtvis npf diagnos kommer han inte klara skolan på samma sätt som andra barn.
Jag vet inte vilken årskurs han gå i nu men han har ju redan resurs, han kanske nu går i vanlig klass med resurs och det kan gå i lågstadiet, i mellanstadiet brukar det inte att fungera och man kan då istället diskutera om han ska gå  resursklass om det finns i kommunen eller i särskola som han har rätt till när han har if.
Nu har han troligtvis fritids, har han stora behov som det verkar nu som han har, kommer han behöva tillsyn även efter skolan i mellanstadiet, han kan då bli beviljad det som kallas förlängt fritids, det kan man få av olika anledningar.
Vanliga skolor har ofta "klubben" eller liknande för mellanstadieelever men om sonen har dessa stora behov som ts beskriver kommer han ju att behöva fritids även i mellanstadiet. 
Till högstadiet kommer det återigen utvärderas om han vilken sorts skola han behöver gå i, om han har flera diagnoser som ts beskriver går han troligtvis då särskola eller resursklass annars kommer han troligtvis att erbjudas plats där då han annars inte klarar av skolan pga sina diagnoser.
Har han också IF är det troligt att han även kommer att behöva omsorg efter skolan även i högstadiet och kommer då att erbjudas KTT, dvs korttidstillsyn som är LSS fritids.
Sen görs igen en utvärdering inför gymnasiet, vad klarar han av med sina diagnoser, hur mycket dom påverkar honom då vet vi inte nu.
Det troliga igen är att han kommer att gå i särgymnasium och fortfarande behöver stöd.
Under alla dessa år kommer kommunen då vara involverade i hans skolgång oc vilka insatser som behövs.
Eftersom LSS ofta är inblandade då de flesta med IF då går i särksskola, resursklass, har LSS fritids osv och dom flesta vid den åldern har kortis dvs korttidshem som kan vara en helg i månaden eller annat, några vardagskvällar och hjälp som läger under skollov.
Det kommer säkerligen sonen bli erbjuden för det är så det fungerar i de flesta kommuner.
När han då kommer upp i gymnasieålder kommer LSS handläggare på kommunen ta upp med föräldrarna boendealternativ dom kan börja att tänka på
och berätta om olika slags boenden dom kan ansöka om.
Blir det jobbigt för dom innan den åldern kan dom ta upp det med LSS handläggaren och ansöka tidigare om boenden.
Jag kan säga nästan säkert att om sonen har IF och andra diagnoser har kommunen koll på honom och dom kommer informera om olika alternativ ju äldre han blir.
Skolan kommer ju också ha dialog med föräldrarna då han säkerligen kommer att gå i särgymnasium eller resursskola osv. Han kommer ju inte gå i vanlig klass på vanligt gymnasium utan problem där skolan inte märker att han inte klarar skolan.
Det kommer ju inte att bara fortsätta som nu genom alla år utan att pojken inte får stöd när han stora behov om det ts berättar gäller.
Självklart har hans gymnasium en dialog med involverade parter om hur det går för sonen.
Skolan när han går i särgymnasium eller liknande vet ju du hur sonen bor och vilka insatser han får om han åker till kortis osv.
Det vanliga vid dessa diagnoser är att man åker skoltaxi.
Givetvis kommer skolan och andra slå larm om sonen inte kommer till skolan eller kommer med smutsiga kläder, inte duschad på länge osv om han som sagt har dessa diagnoser och skulle slå larm.
Men varför skulle det gå så långt när kommunen kommer att informera om olika slags boenden när sonen bli äldre.

Det kan vara gruppbostad om sonen behöver mycket hjälp, servicebostad om han klarar sig en del själv eller anpassad lägenhet med olika hjälpinsatser.

Detta kommer mamman till sonen få information om under de kommande åren.
Så sitta och säga att ts och mamman bara kommer att skaffa en lägenhet och bara lämna honom själv där känns inte speciellt realistiska.

Ts eller rättare sagt mamman kommer att ha kontakt med skola, kommun, LSS, hab och bup genom åren så dom kommer att få hjälp.

Nej du verkar inte ha förstått sonens funktionshinder, hur utvecklingsstörning fungerar. 
Som du kan läsa kommer nu TS  kontakta kommunen för den hjälp sonen har rätt till och behöver.
Är du insatt i olika funktionshinder och dess behov av hjälp och LSS insatser, det är nämligen jag. 
Sonen med dom diagnoserna som TS berättat om kommer att behöva stöd när han ska flytta och kommer inte att klara att bo själv.

Återigen, en funktionshindrad person som inte klarar sig själv och blir satt ensam i en lägenhet kommer att bli omhändertagen och inte få bo i lägenheten,
Det blir ju då en orosanmälan, varför skulle hans mamma göra så när hon är en ansvarsfull förälder som kan ansöka om bostad, vill hon att sonen ska fara illa i en egen lägenhet där han  inte klarar att ta hand om sig själv.
Klart det hela stoppas, skolan kommer ju att märka det omedelbart och orosanmäla och han få flytta någon annanstans tillfälligt troligtvis innan mer permanent bostad med rätt hjälp  som passar hans funktionshinder hittas.
Man omhänder tar barn och ungdomar som far illa och i detta fall skulle alltså sonen fara illa av att bo själv och vara tvungen att klara sig själv eftersom ingen annan skulle bo med honom och hjälpa honom. 
Hur kan detta vara en överraskning? det är väl självklart?
Dom kan alltså säga att sonen ska flytta men då mamman är försörjningsskyldig för sitt barn är det hennes ansvar att se till han får detta tillgodosett och det får han inte om han bor själv utan någon hjälp utan behöver särskilt boende som är anpassat efter hans funktionshinder.
Det hela är ju så uppenbart. Vad är det som är otydligt?