Varför Basmati- och jasminris när det finns långkornigt ris som inte klibbar?

Konstigt. Visst, jag får ofta klibbigt ris när jag kokar jasminris men jag trodde liksom det var charmen med riset. Basmatiris har jag dock aldrig lyckats koka såpass att det klibbat ihop sig.

Men jag älskar jasminris och dess klibbighet. Mums.

Älskar jasminris och sushiris, vill ha mitt ris klibbigt. Däremot får jag aldrig en stor oaptitlig massa.

Skölj riset först i kallt vatten, det går att lägga i blöt länge också, tex sushiris ska ligga i kallt vatten en bra stund. Jag sköljer jasminris i kallt vatten några minuter.

Sedan kokar/sjuder jag riset med mycket vatten. Mer än vad som står på förpackningen. Allt vatten kokar då inte bort. När riset är klart får det stå en stund i vattnet innan jag häller av det överblivna vattnet.

Det går också att först skölja riset, sen fräsa det i lite smör, sen hälla på mycket vatten och låta det sjuda.

Själv tycker jag det där långkorniga riset mest är torrt, smaklöst och trist. Både basmatiris och jasminris har så mycket mer smak och karaktär och jag älskar särskilt jasminrisets klibbighet. Jasminriset blir klibbigt när jag kokar det och absolut inte geggigt för det vill jag inte ha. Men smaken är olika och det jag älskar är inte din grej och kanske omvänt. 😉

För att du inte tvättar riset ordentligt innan du kokar det... och för att du kokar det fel för blir det gegga är det sönderkokt. Eller gröt. Basmatiris är för övrigt inte ett klibbigt ris, så om du får det att bli klibbigt måste du verkligen misshandla skiten.

Och för att till vissa rätter vill man ha klibbigt (fast inte sönderkokt) ris. Testa äta långkornigt, klibbfritt fis med pinnar.

Och för att i både Japan, Korea och Kina är faktiskt en slags risgröt (okayu på japanska, juk på koreanska) en populär grundrätt som kan ätas helt "ren", dvs bara ris kokt i vatten till gröt, som används både som "comfort food" när man är sjuk, ges till bebisar som ska lära sig äta mat, till sjuka på sjukhus och åldringar på hem. Jag vet inte men kan tänka mig att detta även är vanligt i Indien av övriga Sydostasien.

Men du gör så klart som du vill och äter vad du gillar. Det är inte fel att inte gilla allt.

Förutom stora smakskillnader är Basmatiris (nötig i smaken) nyttigare än vanligt vitt ris. Det innehåller högre mängder magnesium och B-vitaminer bl a. Mycket godare dessutom och passar förträffligt till indiska och vegetariska rätter.

De flesta äter just jasminris pga att det klibbar lite. Det är meningen med riset. 

De olika rissorterna passar till olika saker. Basmati är lite nötig i smaken fungerar jättebra när man äter thailändska rätter. Jasminris är lite klibbigare, behövs när msn äter med pinnar. Arboriris är bäst till risotto. Det är med ris som med potatis. olika sorter passar till olika saker. Mandelpotatis till midsommarsillen, Amadine bra till allting, King Edward till potatismos.

Använder alltid basmatiris och det klibbar aldrig. Hur lyckas du förstöra riset?

Dess raison d'etre som Horace plägar säga när vi dinerar å Den gyldene freden efter akademisammanträdena. Snille & smak, minsann.

Jag förstår inte vad som är tjusningen, för min del. Jag gillar när man känner fast konsistens på ris.

De gånger jag kokat basmatiris har jag fått en kläggig röra som nätt och jämt går att äta med gott tillbehör, som t.ex. köttgryta, men det har inte varit så tilltalande för gommen med klägget.