Sjukskriven - Men är aktiv som volontär, engagerar sig i olika saker + Sysslar med sin hobbyverksamhet

Beror helt på vad personen är sjukskriven för.
Dessutom är det su beskriver friviligt, och inte bestämda tider 40 timmar i veckan.

Det beror ju på vad man är sjukskriven för. Många gånger om det gäller psykisk ohälsa tex ska man försöka hålla sig aktiv och göra saker.
Att vara volontär och ha en hobby kan man också göra när det funkar och när man orkar.
Personen kanske heller inte är sjukskriven på heltid?

Du kan ju fråga personen själv hur hen mår och hur det går för hen. Då kanske du får ett svar från rätt person om hur denne orkar och inte orkar.

Vad är personen sjukskriven för? Stor skillad på att ha ångest och ha opererat knät, tänker jag. 

Jag känner igen mig i dina funderingar. För drygt 30 år sedan var min son bästa vän med en grannpojke. Mamman hade sjukpension (som det hette då) på grund av ständig värk.
Hennes stora intresse var hästar, hon var i stallet från tidig morgon till sen kväll, i stort sett alla dagar i veckan. Där gjorde hon alla sysslor kring hästarna, utfodrade dem, bar vatten och ryktade dem. Inget lättsamt jobb precis. Sysslorna i hemmet tog barnen hand om (pappan fanns inte med i bilden). 
Var det så lätt att få sjukpension och kollades aldrig upp? Är det lika lätt idag?

En förklaring jag kan tänka mig är om man är sjukskriven av psykiska skäl och kanske tex inte fixar stress och krav? Men att detta frivilliga kan man göra de dagar man fixar/orkar det och bara göra de uppgifter man känner för.

Jag har tex en son med högfungerande autism (Asperger) och han fixar inga krav utan att det leder till psykiskt sammanbrott och ångest. Han kommer troligen aldrig fixa att ha ett vanligt jobb eftersom han måste kunna styra efter dagsformen vad han klarar. Så det blir väl troligen sjukpension eller dylikt för honom i längden. Däremot skulle han säkert kunna ha volontärjobb ändå eftersom det är något man bara kan skippa ifall man inte mår bra vissa dagar. 

Förr var det mycket lättare att få sjukpension, det som nu heter sjukersättning, än vad det är idag. Det var nog ganska många som fick det då, trots att de definitivt hade kunna arbeta, i alla fall delvis. Idag däremot är det extremt svårt att få sjukersättning. Det är ingenting som görs lättvindigt, det är grundliga utredningar innan och det följs upp var tredje år, för att se om något förändrats så att man kanske kan arbeta. Nu är det snarare så att många som faktiskt är så sjuka att de inte kan arbeta blir nekade sjukersättning.

Beror som flera redan påpekat helt på sjukdomsbilden. Hade en bekant som höll på med hästar, hon kunde i omgångar jobba omfattande i stallet och det är ju rätt tunga sysslor. I omgångar kom hon knappt ur sängen. Hon var ung, under 30, men hade någon sorts sjukpension som det hette då. Hon hade bland annat fibromyalgi.

En annan bekant, 60+, har varit sjukpensionerad /haft sjukersättning på heltid sedan hon var 30. Hon har haft anorexia, men man märker att det även är något mer. Hon kan stressa upp sig totalt och gå in spinn över till synes oviktiga saker. Typ om mannen råkat ta fram fel korvpaket till middag. Så någon sorts stressrelaterad psykisk ohälsa utöver anorexian. Hon är också engagerad i stalljobb som är tungt fysiskt och jobbar även volontärt.

Sen kommer vi inte ifrån att vissa är sjukskrivna trots att de inte behöver vara det. Men jobbet är tråkigt, de vill inte, de orkar inte. De lyckas hitta en läkare som skriver bra intyg. Men de har massor av förmågor så fort de gör nåt annat.  Och innan lättkränkta ligan börjar kippa efter luft, VISSA. Inte alla. 

är det när det finns psykisk problematik eller sjukdom med i bilden som dessa faktiskt uppmanas söka volontärjobb, söka kurser för sjukskrivna på Folkhögskola m.m. eller andra obetalda sysselsättningar för att dessa antas må bättre om de får sysselsättning och får komma in i sociala sammanhang, Men ett riktigt jobb skulle de alltså inte klara pga att deras psykiska problem/ sjukdomar kan komma att ställa till problem för dem i umgänget med arbetskamrater och deras motivation att arbeta.,

Jag tänker på en stackars kompis som blev sjukskriven av en handläggare för flera år sen utan dennes vetskap. Handläggaren hade felaktigt bedömt att personen nog aldrig skulle kunna arbeta igen. pga en psykisk problematik han hade just då i samband med sitt alkoholmissbruk. Ett antal år senare blev han nykter och de psykiska problem han hade tidigare försvann.Han har velat ha ett riktigt jobb hela sitt liv men han har uppmanats av sina stödpersoner och psykologer att "vara rädd om den ersättning han har, eftersom han med sin bakgrund antagligen skulle ha mycket svårt att få och behålla ett jobb.

Killen är begåvad, konstnärlig och väldigt intelligent och verbal och förstår och har kunskap om mycket som inte andra förstår. Därför är det så tragiskt att han med tiden hamnat i ett ofrivilligt utanförskap.

Så det kan finnas en mängd olika anledningar.