Bonuspappa känner mig utkastad

Alltså dottern klarar av att vara själv, det finns inget man behöver ora sig för. Hon sköter det hon ska osv. 
Mina agressions problem har berott mycket på att jag känt mig bortvaöd eller som att jag inte har något att säga till om i saker. Som jag sagt så jobbar jag på dem nu, men vill ju självklart ha tid med min tjej och jag fattar inte varför hon tycker att det är så svårt att tonåringen får vara hemma själv ibland. Jag menar ska hon hela tiden vara med sitt barn så kommer hon aldrig träffa någon.

Varför utsätter du dig för detta? Gör slut istället.

Att bli tillsammans med en kvinna som har barn sen tidigare är självskadebeteende nog i mina ögon. Att barnet dessutom har en rätt ordentlig diagnos gör bara saken än värre.

Du kommer alltid att komma i andra hand, vilket du redan gör.

Avslutningsvis;

Du är inte Bonuspappa. Du konkurrerar med barnet om mammans uppmärksamhet och Du bor inte tillsammans med dem. Du är mammans särbo och inget mer såvitt jag kan bedöma av din TS.

Jag tror inte heller att tonåringen behöver ständig tillsyn. Det låter inte så, även om man inte bör lämna tonåringar ensamma för mycket.

Jag tror som någon annan skrev, att mamman använder sitt barn som ursäkt för att slippa träffa dig. Fasa ut dig ur ditt liv. Kanske vågar hon inte göra slut rakt av för att du har aggressionsproblem? Hur yttrar sig dessa?

Hon har säkert inga problem att träffa en ny som är stabil och vettig. Självklart ska hon prioritera sin dotter, men det låter inte som att det behövs hela tiden. Jag tror inte att det är därför hon inte vill träffa dig.

Fasa ut dig ur SITT liv ska det stå.

Relationen är körd, aldrig ett förhållande med någon som har aggressionstendenser. Tjejer  måste lära sig att tolka de första tecknen och undvika dessa killar.                                                                                                                                              TS beskriver sitt problem precis som i läroboken. Väldigt arga och utåtagerande personer har alltid något att skylla på, här är det att TS känner sig bortvald. En klassiker vid fysiskt utövande av våld är förövaren som säger: "Det är ditt fel, hade du inte sagt så som du gjorde hade jag inte blivit så arg, men nu var jag ju tvungen att slå dig".                                                                                                          Alla människor blir arga ibland, vi kan bli ignorerade, förolämpade eller helt enkelt drabba samman med väldigt korkade personer. Det är fullständigt mänskligt att känna vrede, tänk bara på allt våld vi hör talas om i världen. Den stora och avgörande skillnaden mellan oss normala och TS, är dock det sätt varpå vi AGERAR. Även om man blir jättearg får man inte höja rösten, skälla ut folk, kasta grejer, använda hotfullt kroppsspråk eller slå någon. Man får helt enkelt konstatera att "här möter jag en uppfattning eller ett beteende jag inte gillar."  Vid ett senare tillfälle kan man lugnt och sansat ta upp frågan: "Det där du sa den gången, det håller inte jag med om!".                                                                                                                               Det är ALLTID den aggressive som har ansvar och det går ALDRIG att skylla på någon annan. Blir man bortvald har det en orsak; det kan man känna ilska över men det får man inte visa, inte med en min. Förmodligen har TS skäl att rannsaka sig själv, han kanske är så knepig att han förtjänar den behandling han får.                                                                                                                                              TS flickvän fasar ut relationen av flera tungt vägande orsaker, TS bristande förståelse för flickvännens dotters behov och i hög grad på grund av aggressionerna, förmodligen kommer det till utbrott emellanåt. Den oro som en oberäknelig partner orsakar ska ingen behöva leva med. Sanningen är att dessa individer bör leva ensamma tills de förstått hur de ska hantera sin ilska. De ska lära sig att göra som vi andra, tala lugnt, inte låtsas om något och knyta näven i fickan.