Förlovning? Fattar inte.

Grejen med förlovning är att det får gå till lite som man vill. Du behöver inte gå ner på knä (men du kan). Du behöver inte ge henne en ring där och då (hon kanske vill välja den själv). Om du vill får du också ha två ringar. Om ni inte vill behöver ni inte ha ringar alls. Ibland kan man behöva ringar för själva vigselceremonin, men det är inget generellt krav. Har ni ringar behöver ni inte gravera in förlovnings- och bröllopsdag, utan kan gravera vad ni vill.

Så ni får göra som ni vill. Har du pratat nåt med henne om förlovning och giftemål?

Den svenska traditionen är att man köper ringar tillsammans. Min man är från ett annat västerländskt land och han friade med diamantring. Sen köpte vi vigselringar ihop. Han fick alltså sin ring under vigseln. 

Det finns så många olika traditoner och hopkok så som redan skrivits gör man helt som man vill. 

Jag tror att många kvinnor uppskattar att man tillsammans väljer ut ringarna. Det tycket jag var det roligaste när vi förlovade oss. Det är skitsvårt ärligt talat, att köpa ringar om man inte vet exakt vilken smak ens partner har. Storlek ska ju passa också. 

Jag förlovade mig i gymnasiet (vilket var omoget men just då tyckte vi ju det var kul). Vi gick tillsammans till butiken och valde. Det tog slut efter några år.

Senare i livet har jag varit gift. Vi var ute och åt middag på en årsdag i vår relation och min sambo gav mig en presentask. Det var en ask som var större än när man ger bort ringar så jag förstod direkt att det inte var det utan en present bara. Det var ett superfint halsband. Men när jag hade tackat för det fina halsbandet friade han  och frågade om vi skulle gå och titta på förlovningsringar nästa vecka. Det blev så fint och bra. 
När vi sedan skulle gifta oss gick vi igen till butik och valde ut min vigselring. Den skulle ju helst passa ihop med förlovningsringen. 

Går utmärkt att göra så. En annan variant är att du friar, ni går sen och köper var sin ring tillsammans.

När ni gifter er köper du en ring till henne som du ger vid vigsel.

Svensk tradition är att var sin ring på vänster finger vid förlovning. Hon en till vid vigsel.

Andra länder har andra traditioner.

1)
Stämmer att ni båda får vars en ring. Dock en liten påtalande om detaljen. Skall du följa den svenska traditionen fullt ut, så skall ni båda välja ut förlovningsringarna. Att gå ned på knä är frivilligt enligt den svenska traditionen.

2)
Jupp det brukar vara så normalt enligt äldre Svensk tradition. Skall man vara "petig" så var det (enligt äldre tider" c:a 1år mellan förlovning och bröllop. Dock ej slaviskt samma datum. Utan c:a 1 år.

3)
Stämmer...Hon får en extra ring. Men det har smugit in en liten modernisering av den traditionen hos vissa svenskar, Även mannen skaffar en ring till, vanligen är då mannens vigselring ganska lik förlovningsringen. Men det är inte vanligt med det.

Måste få säga att det är kul att se en kille som vill följa våra Svenska traditioner kring bröllop och frierier.

Lycka till och hoppas att du får ditt ja.. 🙂

Du blandar ihop den traditionella svenska förlovningen med den amerikanska från filmer

Helt ok, man gör som man vill, men enligt svensk tradition friar man utan ring, eller med en symbolisk, sen går man och köper ringar tillsammans.

Kvinnan får ännu en ring vid bröllopet medan mannens förlovningsring övergår till vigselring.

Gör ni på det amerikanska sättet så friar mannen med en förlovningsring men har ingen själv. Men båda får ring vid bröllopet.

Som sagts, du gör som du vill. Är du säker på att hon gillar det här med frieri och gå ner på knä? Jag hade nog dött av skratt. Jag hade också hellre kommit fram till en sån grej gemensamt, inte att min kille i princip redan bestämt att det ska ske och köpt ring och sådär. 

De där storvulna frierierna är ju från amerikanska filmer. Därför finns inte riktigt någon svensk tradition kring det. Förlovningen är perioden från det man bestämt att gifta sig tills man ingår äktenskap. Den finns bla för att det förr skulle lysas, men nu gör man bara en hindersprövning, så förlovningen fyller bara en känslomässig funktion, ingen praktisk eller juridisk. Och det är ju bra på så sätt att man kan göra som man vill. En del nöjer sig ju med förlovning och gifter sig aldrig. 

I vissa länder med tysk tradition bärs förlovningringen på höger hand och sen flyttas till vänster vid vigsel.

Så det finns olika traditioner och inget som hindar att man gör som man vill

Många vill t ex välja ring själv och alltså inte få den som överraskning vid förlovning eller vigsel

Och många ingår aldrig något de kallar förlovning utan kommer bara fram till att de vill gifta sig och så gör de det, helt enkelt, utan att trassla till det med riter och traditioner. ;)

Kan tillägga att traditionellt är förlovningsdagen den dag någon friar och får ja, men nuförtiden har jag förstått att det är vanligt att man provar ut och låter gravera ringar med ett datum framåt i tiden då man firar med skumpa eller är på semester etc.

Alltså den dag man växlar ringar under festligare form räknar de då som förlovningsdagen.