Barn som klättrar upp på bord?

Bästa knep ni haft för att få era småbarn att sluta klättra upp på köksbord?

Har en tvååring som har det som stor trots nu, klättra upp på bordet och putta kökslampan så den flyger och far. 

Lägger stolarna ned när vi inte äter men vid maten klättrar han upp direkt. Vi har försökt lugnt bara avleda och lyfta ned men han klättrar upp direkt igen. Sen blir han tvåårsarg och sopar ned maten på golvet och skriker när vi lugnt säger att vi låter lampan vara ifred, den ska bara få ge ljus.

Försökt avleda med stt prata med honom, be honom ge något eller leka något vid bordet men det funkar inte.

Värst är det när jag är ensam då vi har fler barn och han passar på när jag är upptagen. 

Jag förstår ju att det är trots och blir som en kul lek för honom, vill bara hitta ett bra sätt att bryta det, också då lampan är tung och kan skada honom om den lossnar.

Tips?? Ska vi helt enkelt ta bort lampan ett tag?

Du gör nog det man kan tycka är rimligt utifrån barnets ålder. Lägga ner stolarna är givet men förr eller senare ska man äta och då är det klart att hen passar på. 
Någon av er får punktmarkera barnet just då och lyfta ner och säga nej.
Igen och igen.
Hen kommer lägga av snart,  tonåringar klättrar inte på bord. Och ni kommer ha glömt denna period (eller rent av skratta åt den).

Ikeas stol antilop har bälte och saknar fotstöd (=svår att komma ur). Den har också bricka så att den kan stå en bit ifrån köksbordet. 

Att han klättrar ur sin stol är ju en säkerhetsrisk bara det, tänker jag. 

Sätt en grind till köket så att han inte kan kila dit utan att ni är med. 

Fäst lampan högre upp så att han inte når. 

Vad har han för stol? Kan ni göra någon justering på den så att han inte kan klättra ur den? 

Har inga råd, bara igenkännande medkännande  // Vårt ena barn i den åldern ägnade ett halvår åt att hoppa upp på alla bord, hoppa och dansa och skratta och slå efter lampor och blomkrukor och vattenglas. Spelade ingen roll om man höll sig lugn, avledde, plockade bort saker, blev arg... han antingen struntade i en eller skrattade och fortsatte med förnyad energi. 

Han slutade före treårsåldern, han också. Håll ut 

Mitt enda råd är väl att se till att du själv beter dig värdigt. Så här i efterhand minns jag ju knappt hur jobbig och stressande den perioden var - men jag minns gångerna jag lät mig provoceras och blev för arg, och skäms.