Terapi för mansbebis?
Jag har varit där.... jag har varit gift med en man som hade depression. Han var inte ens mansbebis, utan han gjorde sin del av det mesta. Men när någon sprider dålig stämning, är otrevlig mot resten av familjen - då mår alla dåligt. En vuxen människa ska INTE ta ut sånt på resten av familjen, utan han ska göra allt för att problemen ska lösas. Det är ju hans problem och det drabbar andra.
Om han säger att han inte vill utredas eller medicinera - då ska han komma med ett alternativ. Vad tänker han göra istället? Man kan kräva av honom att han har någon plan för det. Samma sak med hemmasysslor - han ska göra saker, kanske kan han föreslå vilka. Kanske kan man planera i förväg vem som ska göra vad.
Det är en komplex fråga hur det påverkar barnen. Även om man inte separerar så kan det ju bli negativt för barnen, det kan ju vara värre än att separera. Sedan måste man också fundera hur det blir om man separeras, dvs. om han klarar att ha barnen varannan vecka. Jag hade också ett problem där - barnens pappa hade depression, humörsvängningar och han hade börjat dricka. Jag separerade ändå. Då var barnen inte så små längre och de kunde alltid själva ta sig till mig ifall pappa skulle krångla, då vi bodde nära varandra. Såna faktorer är viktiga då.