• anonym gullviva

    Vår situation är så udda! Eller?

    Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är? 
     
    Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner. 
     
    Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress) 
     
    Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata. 
    Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat. 
     
    Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det. 
    Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap. 
    Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt. 
    Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas... 
    Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!
    Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...
    Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.
     
    Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!
    Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta. 
    De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.
    Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut? 
     
    Otroligt smärtsamt.  Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.
    Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det?? 
    Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås. 
     
    Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.
     
    Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.
    Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!
     
    Tanken är bo kvar  ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.
     
    Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?
    Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt... 
     
    Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt? 
  • Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?
  • Anonym (Maria)
    Anonym (Brbf) skrev 2023-11-17 17:01:58 följande:

    Ja självklart ska man utgå från sig själv. Men hon kanske inte ser sitt eget bästa just nu. Då kan man behöva höra från folk utifrån vad man behöver göra för att bli påmind om sitt eget värde. Likaså är det ju att tonåringen som mår skit kommer i sista hand just nu. 


    Det verkar inte ha varit ett sunt förhållande då hon var svartsjuk och i mina öron alltså orolig. Det kan ha varit Han som kallar henne för svartsjuk. 


    Som han beter sig nu vore det knappast konstigt att man är svartsjuk iallafall.


    Men TS ser ju inget värde i att göra som ni tycker. Ni i tråden utgår ju hela tiden ifrån vad NI skulle må bra av, samma gäller inte TS, men det har ni visst väldigt svårt att acceptera.
  • Anonym (Snowihite)
    Anonym (Brbf) skrev 2023-11-17 17:01:58 följande:

    Ja självklart ska man utgå från sig själv. Men hon kanske inte ser sitt eget bästa just nu. Då kan man behöva höra från folk utifrån vad man behöver göra för att bli påmind om sitt eget värde. Likaså är det ju att tonåringen som mår skit kommer i sista hand just nu. 


    Det verkar inte ha varit ett sunt förhållande då hon var svartsjuk och i mina öron alltså orolig. Det kan ha varit Han som kallar henne för svartsjuk. 


    Som han beter sig nu vore det knappast konstigt att man är svartsjuk iallafall.


    Det är svårt att ta till sig något man själv inte upplever/erkänner därför är, om än välmenade råd inte särskilt effektiva. TS upplever processen utifrån sin verklighet och ingen av oss kan övertyga henne om något annat. 

    Jag tolkar det inte som att dottern kommer i sista hand utan tvärtom är det nog kanske så att omsorgen om henne har bäddat för händelse utvecklingen. De har båda brustit i att bekräfta varandra då deras focus legat på dottern. 

    Den andra kvinnan vet vi inget om och egentligen är hon ointressant, det är ingen fast relation och ingen vet hur länge den håller.
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2023-11-17 09:04:22 följande:
    Hur har vi haft ett udda förhållande i 20 år?? 

    Har inte funnits en uns till kontrollerande eller misshandel mellan oss. Jag är väldigt omhändertagande och har själv otroligt kontrollbehov. Väldigt känslosam o svartsjuk. 
    Han har varit den lugna, kanske istället svalt mkt nu när vi ser tillbaka. 
    Jag had kankse behövt arbeta på mig själv tidigare och inte bara se till andras bästa. 
    Han har själv sagt till mig efter detta hänt att  jag borde göra det Jag vill för en gångs skull, att jag inte måste ta hand om alla hela tiden. 
    När jag står på mig och visar min ilska som ändå finns där säger han att det är bra att jag gör det och jag har rätt till det. 

    Hjärntvätta mig inte nu heller iaf vad jag vet. Han har sagt att det är upp till mig om jag vill vara arg skrika kasta ut hata.... Men jag har själv valt att inte göra dessa saker.
    Kan inte tänka mig att han skulle bli en ond manipulativ person helt plötsligt, känner honom så pass bra. 
    Ok först och främst så var det dumt av mig att antyda att ni skulle ha haft ett udda förhållande i 20-år..
    Det var inte poängen..

    Poängen var att jag känner igen mig i hur du beter dig runt din man.
    Du går med på allt han vill..Bara han stannar.
    Du ursäktar allt han gjort eller gör fel!
    Du tror att han är genuin...Fast det är stor risk att han bara ljuger..för sitt eget bästa.
    Och nu i detta inlägg så tar du själv på dig skulden för att han har varit som han varit och gjort det han gjort..
    Så ja det låter ff som att han (kanske inte just hjärntvättar) men åtm försöker manipulera dig så att du inte slänger ut honom..och så att han har 2 att välja på..

    Karlar brukar vara LIVRÄDDA för att bli ensamma, så dom gör vad som helst för att slippa bo/bli ensamma...Ljuger, hittar på det dom tror att "frugan" vill höra, osv, osv..

    Och JA människor KAN förändra sig åt både det bättre hållet och det sämre hållet..när som helst i livet!.

    Sen låter det lite i mina öron som om att han kan ha fått en 40-års-kris...
    Och om han inte är helt tappad bakom flötet själv, så fattar han ju att det bara är en "jag är förälskad o vill ligga med andra period"
    Som för många andra-så är det inte alls ovanligt att bli förälskad, i någon annan än sin man/fru om man varit tillsammans i 20 + år..
    Herregud...Jag skulle ha fått skilja mig 20 ggr minst om jag skulle ha AGERAT på alla killar jag har blivit lite "förälskad" i under 20 år!

    Sen var inte min fd sambo heller ond eller manipulativ dom första 2,5 åren alls,utan tvärtom så var han väldigt kärleksfull och omtänksam..
    Precis som en psykopat eller narcisisst..

    Att bete sig som en god människa med onda avsikter är ett psykopatiskt drag/ beteende som inte bör uppmuntras!
  • Anonym (Brbf)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-17 22:48:04 följande:
    Det är svårt att ta till sig något man själv inte upplever/erkänner därför är, om än välmenade råd inte särskilt effektiva. TS upplever processen utifrån sin verklighet och ingen av oss kan övertyga henne om något annat. 

    Jag tolkar det inte som att dottern kommer i sista hand utan tvärtom är det nog kanske så att omsorgen om henne har bäddat för händelse utvecklingen. De har båda brustit i att bekräfta varandra då deras focus legat på dottern. 

    Den andra kvinnan vet vi inget om och egentligen är hon ointressant, det är ingen fast relation och ingen vet hur länge den håller.
    Hon ljuger för dottern. Det är att sätta henne sist.
  • Anonym (Brbf)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-17 22:48:04 följande:
    Det är svårt att ta till sig något man själv inte upplever/erkänner därför är, om än välmenade råd inte särskilt effektiva. TS upplever processen utifrån sin verklighet och ingen av oss kan övertyga henne om något annat. 

    Jag tolkar det inte som att dottern kommer i sista hand utan tvärtom är det nog kanske så att omsorgen om henne har bäddat för händelse utvecklingen. De har båda brustit i att bekräfta varandra då deras focus legat på dottern. 

    Den andra kvinnan vet vi inget om och egentligen är hon ointressant, det är ingen fast relation och ingen vet hur länge den håller.

    Vad spelar det för roll att ingen vet hur länge det håller? Så det är okej att ljuga , vara otrogen etc då?


    Vet ju hur många som är för lögner när någon varit otrogen. Om man sak berätta eller inte. Så det är väl likadant här få. Vissa är för lögner. Andra inte. Det går att diskutera till månen. Man kommer ingenstans. Alla är ändå olika. Men man får respektera varwndras åsikter.

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Brbf) skrev 2023-11-17 23:36:03 följande:

    Vad spelar det för roll att ingen vet hur länge det håller? Så det är okej att ljuga , vara otrogen etc då?


    Vet ju hur många som är för lögner när någon varit otrogen. Om man sak berätta eller inte. Så det är väl likadant här få. Vissa är för lögner. Andra inte. Det går att diskutera till månen. Man kommer ingenstans. Alla är ändå olika. Men man får respektera varwndras åsikter.


    Ja tyvärr så verkar det vara så...att vissa är för lögner och vissa är helt emot lögner..
    Jag är för ärlighet,- alltså emot lögner.
    .Iaf är jag emot lögner där man bara fortsätter att ljuga o ljuga och bara gräver en djupare och djupare grop åt både sig själv och inblandade..

    Tycker att det mest udda i denna "är vår situation  så udda?-tråden"   är att TS skyller på sin egen dotter om varför dom inte kan berätta - pga hennes psyke..

    Men dom vill väl kunna mysa lite mera innan dom bestämmer sig för att dom inte kommer skiljas ÖVERHUVUDTAGET..

    Mannen har äntligen kommit över sin pinsamma 40-års-kris..Ts tar emot honom med öppna armar, såklart!

    Och dom avslutar med ett nytt Bröllop..😄
  • Anonym (Snowihite)
    Anonym (Brbf) skrev 2023-11-17 23:36:03 följande:

    Vad spelar det för roll att ingen vet hur länge det håller? Så det är okej att ljuga , vara otrogen etc då?


    Vet ju hur många som är för lögner när någon varit otrogen. Om man sak berätta eller inte. Så det är väl likadant här få. Vissa är för lögner. Andra inte. Det går att diskutera till månen. Man kommer ingenstans. Alla är ändå olika. Men man får respektera varwndras åsikter.


    Tror du missuppfattat tråden, Det är inte frågan om otrohet är rätt eller fel som behandlas här.  Inte heller vad som är en lögn eller inte. TS hanterar sin situation och behöver stöd.  Du stöder inte genom att kritisera henne.
  • Anonym (Brbf)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-18 01:50:02 följande:
    Tror du missuppfattat tråden, Det är inte frågan om otrohet är rätt eller fel som behandlas här.  Inte heller vad som är en lögn eller inte. TS hanterar sin situation och behöver stöd.  Du stöder inte genom att kritisera henne.

    Nej det gör jag inte. Du missuppfattar mig nog snarare. Jag kritiserar ingen för jag vill att hon är snäll mot sitt barn och mot dig själv.


    Du tog ju det förut dessutom som att man ville att hon ska skapa ett krig och bli ovän med exet bara för att hon skulle säga ifrån. 


    Du kanske är för att man ska bara tyst om lögner för barnets skull. Okej isåfall, jag håller inte med. Acceptera det lika mycket som du vill att jag ska acceptera din åsikt.

  • anonym gullviva
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-18 01:50:02 följande:
    Tror du missuppfattat tråden, Det är inte frågan om otrohet är rätt eller fel som behandlas här.  Inte heller vad som är en lögn eller inte. TS hanterar sin situation och behöver stöd.  Du stöder inte genom att kritisera henne.
    Exakt. Ingenstans frågar jag om det är Ok att vara otrogen eller inte... 
    Saker har skett, vi båda har gjort val som kanske inte varit de bästa eller enligt normen. Men valen är gjorda! 
    Nu handlar det om hur vi gör hädanefter. 
    Tack! 
    Det hjälper inte att man fortsätter kritisera mina val för de är redan gjorda! 
    Ja kanske tips hur jag ska tänka eller göra nu, men nu kan aldrig sätta. Er in i just min situation för alla situationer är unika!
    Ingen av er känner mig, min sambo elle dotter. Hur vi är som personer eller hur vi tänker. 

    Sen igen till dig so pratade bröllop, vi är Inte gifta.  Och jag vet inte lm jag skulle ta emot honom med öppna armar? 
    Jag tror att när vi flyttat isär o om vi vill då dprtätra umgås så måste vi lära känna varandra lite på nytt. 
    Och krasst nog tror jag att han öppnar upp sidor nu som faktiskt gynnar honom.han är mer öppen, pratar mer känslor än innan, och som jag skrivit tidigare båda vi har mer energi och agerar på saker. Det är faktiskt  ngt positivt vi kankse kan ta med oss från allt detta skiten!? 
    Bara att vi äntligen ska sälja huset som vi varit trötta på i typ 10 år?? Jag tror när vi flyttar kommer väääldigt mkt ändras i våra liv!
    Jag är faktiskt väldigt nyfiken och ser fram emot den feöändringen! :) 
  • anonym gullviva

    Lisa

    Vad bra att du kan ha roligt på min bekostnad! 

    Jag har lögner! 
    Det är ju en av orsakerna att jag har kvar honom k mitt liv, för att han ja kankse gjort fel saker men inte ljugit om det! Det är en av hans sidor jag värdesätter högt, att han verkligen inte kan ljuga. 
    Ja ni kommer skriva alla förändras klart han ljuger för dig. 
    Ha kanske inte berättar alla detaljer för mig nu längre det vill jag inte längre. Men han är. Väldigt öppen men vad han ska göra eller har gjort. 

    Igen ljuga för dottern... Jag gör det inte med avsikt st göra henne illa. Alla mina val ang henne är just tvärt om för att Inte göra henne mer illa än nödvändigt. 

    Jag. Ill kunna berätta att pappa o jag lever bara ihop som vänner just nu, att vi på ngt vis älskar varandra men inte tillräckligt för att vara ett kärlekspar.
    Att när vi flyttar är tanken att pappa ska köpa en egen lägenhet ö prova bo ensam. 

    Ingenting om otroheten eller den nya. Lögner ja menade tycker jag är rättfärdiga. 
    Kan vara tydlig med att ja hittar han en ny tjej så är jag ok med det, att vi är verkligen bara vänner. 
    Så får övergången bli mjuk.
    Vi vill kpg båda att han först ska flytta, se hur det känns med allt så innan han berättar om den nya

Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?