• anonym gullviva

    Vår situation är så udda! Eller?

    Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är? 
     
    Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner. 
     
    Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress) 
     
    Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata. 
    Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat. 
     
    Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det. 
    Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap. 
    Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt. 
    Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas... 
    Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!
    Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...
    Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.
     
    Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!
    Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta. 
    De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.
    Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut? 
     
    Otroligt smärtsamt.  Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.
    Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det?? 
    Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås. 
     
    Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.
     
    Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.
    Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!
     
    Tanken är bo kvar  ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.
     
    Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?
    Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt... 
     
    Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt? 
  • Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?
  • Anonym (S)
    anonym gullviva skrev 2023-11-20 17:18:15 följande:
    Förstår vad du menar, men jag har väldigt svårt att prata om mina känslor ens med familjen. Sambon är den enda jag kunnat öppna mig till historiskt. 
    Men jag har absolut lekt med tanken att söka hjälp. 

    Jag har varit arg. Två gånger har jag löpt amok inför honom och han tyckte det bra BRA. Han vill att jag ska visa mina känslor och det gör jag, men jag är ju mkt mer sorgsen än arg. 

    Men det har börjat förändras lite.. Nu blir jag mest sorgsen när jag tänker på vad vi aldrig mer kommer att göra tillsammans... Sånt vi alltid gjort, som kansle de kommer göra istället. Så enkelt som vårt favoritland, kommer de 2 åka dit nu? 
    Vi älskar weekends.. De ska på en nu i helgen. 
    Mer sorgsen att de gör "våra" saker... Mer än att se umgås i sig. 
    Så mer sorg än ilska. 

    Men så länge vi kan fortsätt prata som vi gör nu, 
    Så är jag rätt nöjd med situationen tills vi flyttat, det känns helt rätt för oss

    Och det första du skriver är ju en av anledningarna till att söka stöd någon annanstans. 
    Du har lutat dig mot honom och kanske även han mot dig. Men lutningen är på väg att suddas ut och han håller eventuellt på att skapa en ny "lutning".
    Precis som att han gör "era" saker med henne så kommer han succesivt att luta sig mot henne och skapa en ny primär-relation.
    Det kommer bli tomt för dig. 
    Det du gör nu riskerar att bli som att "kissa i sängen". Det känns varmt och bra för stunden men kommer bli kallt och obehagligt senare...

    Om du inte är redo att prata med någon i rummet kan du ju alltid ringa en stödlinje alternativt börja skriva ner dina tankar som ett brev eller dagbok.
    Och då inte för att visa någon...filtrera inte utan skriv allt som kommer till ytan.
    Våga ta stöd utan att involvera honom.
  • anonym gullviva
    Anonym (S) skrev 2023-11-20 18:28:08 följande:
    Och det första du skriver är ju en av anledningarna till att söka stöd någon annanstans. 
    Du har lutat dig mot honom och kanske även han mot dig. Men lutningen är på väg att suddas ut och han håller eventuellt på att skapa en ny "lutning".
    Precis som att han gör "era" saker med henne så kommer han succesivt att luta sig mot henne och skapa en ny primär-relation.
    Det kommer bli tomt för dig. 
    Det du gör nu riskerar att bli som att "kissa i sängen". Det känns varmt och bra för stunden men kommer bli kallt och obehagligt senare...

    Om du inte är redo att prata med någon i rummet kan du ju alltid ringa en stödlinje alternativt börja skriva ner dina tankar som ett brev eller dagbok.
    Och då inte för att visa någon...filtrera inte utan skriv allt som kommer till ytan.
    Våga ta stöd utan att involvera honom.
    Skrivit dagbok sen dagen vi bestämde att separera kallar den dagen 0
    Känns bra att kunna gå tillbaka o se hur mina tankar förändrats genom veckorna faktiskt men även bra att skriva av mig. Mkt fula ord ibland hehe 

    Ja jag vet att tomheten kommer men jag har valt att ta det senare än precis nu. 
  • Anonym (A)
    anonym gullviva skrev 2023-11-20 18:42:19 följande:
    Skrivit dagbok sen dagen vi bestämde att separera kallar den dagen 0
    Känns bra att kunna gå tillbaka o se hur mina tankar förändrats genom veckorna faktiskt men även bra att skriva av mig. Mkt fula ord ibland hehe 

    Ja jag vet att tomheten kommer men jag har valt att ta det senare än precis nu. 
    Du försvarar precis allt genom att hala ut på separationen, inte söka hjälp för ditt mående och inte berätta för dottern. Dysfunktionell familj. 
  • anonym gullviva
    Anonym (A) skrev 2023-11-20 19:25:01 följande:
    Du försvarar precis allt genom att hala ut på separationen, inte söka hjälp för ditt mående och inte berätta för dottern. Dysfunktionell familj. 
    Hur är det att försvara mer exakt? 
  • Anonym (A)
    anonym gullviva skrev 2023-11-20 20:45:54 följande:
    Hur är det att försvara mer exakt? 
    Allt du gör är att försvara istället för att separera på riktigt, flytta isär, berätta för dottern, övrig familj och påbörja en skilsmässa. 
  • Anonym (X)

    Vad sa dottern om den nya flickvännen pappa ska resa bort med?

  • Anonym (A)
    Anonym (X) skrev 2023-11-20 22:37:26 följande:

    Vad sa dottern om den nya flickvännen pappa ska resa bort med?


    Förmodligen ingenting då de inte har berättat...
  • Anonym (Maria)
    Anonym (A) skrev 2023-11-20 22:08:57 följande:
    Allt du gör är att försvara istället för att separera på riktigt, flytta isär, berätta för dottern, övrig familj och påbörja en skilsmässa. 
    Att stanna i samma boende och hålla inne med det man vet är inte vad ordet försvara betyder. 
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-20 11:20:54 följande:
    Du är inte ensam om att fungera och reagera som du gör. I de flesta långa relationer där man så att säga känner varandra utan och innan, har man också större förståelse för varandra. Ni är inte udda utan ni tillhör den del av befolkningen som separerar utan större drama. Med detta vill jag inte säga att det inte är jobbigt och ställer livet upp och ner för familjen men man gör ändå det bästa av situationen.

    Alla är vi olika. alla relationer är olika tror att man måste inse att något som känns rätt för den ena gör det inte för den andra. 

    För mig är det en gåta hur någon kan påstå att du blivit hjärntvättad. De som på grundval av vad du skrivit påstår detta är okunniga och saknar erfarenhet av sunda förhållanden. 

    Så NEJ ni är inte UDDA i vårt samhälle men ni är ovanliga här på FL
    Eh Jo NI är udda!
    Sen säger du ju emot dig själv redan i början här! Och efter ditt inlägg så låter det som ni båda är udda och hjärntvättade..

    Ja efter att varit tillsammans så länge eller längre så känner man varandra -utan och innan- och har större förståelse och medkänsla för varandra..

    Men om man har en sambo/fru/man som är otrogen efter 20 + år så måste ju den ha 0 förståelse, eller Medkänsla--för sin partner..
    Speciellt om dom fortsätter att bete sig illa och träffar någon annan fast dom vet att dom gör sin partner illa..
    Medkänsla är alltid viktigt, men än viktigare om man varit tillsammans 20+ år..
    Var var hans medkänsla--nere i byxorna kanske?  eller så är han helt oförmögen att känna medkänsla!?.. (nej att ge ts ett ligg eller prata med henne är inte medkänsla) 

    Jag tror ju att det är du som är totalt okunnig om vad det ens innebär att bli hjärntvättad eller kalla det manipulerad (ett lite finare ord bara) 
    Eller har du erfarenheter av att själv ha blivit manipulerad och sen brutit det destruktiva förhållandet..Till ett sunt/normalt förhållande?

    Om inte? hur vet du vad som är vad..Om du aldrig själv har varit med om att leva med en manipulativ man, hur vet du att du inte gör det just nu..(om du ens har en man/sambo) 
  • anonym gullviva

    Till A

    Vi ska flytta isär, vi ska berätta... Att vi inte gjort det än betyder väl inte att jag försvarar det han gjort?? Får det verkligen inte till samma sak. 

    Försvara är ju att säga att han var otrogen och det var helt ok för mig, jag fattar vsröf han gjorde det så jag är ok me det. 

    Så kart jag inte är ok med det han gjorde??? 
    Har ingenstans skrivit det?? 
    Sen hur jag/vi valt hantera det är en annan sak. 

Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?