Orkar inte

Finns pappan med i bilden , är de hos sin pappa någon gång?

Självklart inte eftesom pappor gärna smiter så fort det blir jobbigt.

Såna är dom.

Flytta närmare släkt eller kräv att pappan tar barnen ibland. Kanske ta en var till vardags?

Kan inte flytta o dessutom har jag bara ett syskon. Hen bor långt iväg o har fullt upp med sina barn o sjukdom. 

Då får man väl kräva att pappan tar sitt ansvar och ta hjälp av socialen/familjerätten osv istället för att duktiga mamman ska bränna ut sig och pappan gnäller säkert om att han inte får träffa barnen...

Om situationen är så hopplös så kan man även be socialen om kontakt och få avlastning den vägen.

Empati har de säkert men kan ha svårt att utrycka det 

Låt barnen vara så länge på fritids som det är möjligt.

Någonstans så behöver barnen kärlek och omtanke för att landa och bli bra människor. 
Orkar man inte med sina barn och kan ge dem det så får man kanske ta hjälp av samhället och inte bara förvara dem på förskola/fritids fler timmar.
Hur ska de bli lugna och trygga individer av det?

Det känns verkligen som om du skulle ha möjlighet att få en stödfamilj via soc som avlastar vissa helger.

Och om dina barn har särskilda behov, kan de få en ledsagare då, som regelbundet kan följa med dem på sådant som idrott etc? Otrevliga unga (förlåt men nu kallar vi en spade för en spade) behöver ofta motion och rutiner.

Det kan även vara läge att kolla om de behöver antidepressiv medicin. Voxra t.ex. ökar mängden hormoner i hjärnan som gör att man klarar av att ta tag i saker, får energi och kan tänka mer positivt. Det kan faktiskt vara så att du också skulle behöva det. Du har en väldigt tung situation och det skulle inte förvåna mig om man skulle konstatera depression om du sökte samtalskontakt. 

Om det skulle hjälpa dig att prata allmänt om livet finns jourhavande präst om du ringer 112. 

Och som vissa skrivit, det framgår inte om du har någon kontakt med barnens pappa. I den bästa av världar hade ni kanske kunnat testa att han har ett av barnen hos sig i perioder, eftersom du skrev att de inte går så bra ihop. Då nöter de mindre på varandra och du kanske får tid att ordna sådant som kontakt med soc, och inte minst få mer tid till dig själv. 

Men är pappan helt frånvarande förstår jag att det är tufft att även rodda med det uppepå allt annat. Jag vill verkligen inte att du sha känna att du borde göra mer än vad det är mänskligt att orka i en så här situation. 

Läste igen och såg att du redan äter medicin. Det framför inte om det är antidepressiv medicin. Man brukar i ett första läge sätta in ssri-preparat eftersom de är billigast. Men i ditt fall tror jag Voxra vore jättebra, om du kunde fråga om du kunde få testa det. 

Om du orkar, kolla också om ditt jobb har friskvårdsbidrag och friskvårdstimme. 

Ring soc och be om hjälp.