Min man och hans kollega
2 veckor sen jag fick veta allt och konfronterade honom.
Försöker glömma det och vi har det bra men emellanåt drar jag mig undan och bara tänker på detta. Varför gjorde han så?
När jag flera gånger bad att markera han har fru. Men han fortsatte ha kontakt. Det får mig att tänka på att just då så var hon mer värd för honom än vad jag är. Eftersom han sket i om han gick över gränsen och sket i om han skulle förlora mig.
Jag tog upp detta igår och sa att jag förstår inte hur han ens kunde göra så? Så sa han "jag vet inte ens själv. Det var så dumt av mig och jag fattar inte vad jag tänkte det. Jag tänkte inte klart. Det var nytt, spännande, nyfiken". Då sa jag, "ville du knulla henne eller?" Då sa han "jag vet inte ens själv. Kanske jag ville, jag vet inte varför jag gjorde så här. Det var så dumt av mig. Jag kände redan innan du fick veta om detta att det jag håller på med är fel. Men ändå fortsatte jag och det var så dumt". Då sa jag "fattar bara inte hur du kunde. I den stunden så var hon mer värd för dig eftersom du hellre ville fortsätta skriva med henne än att bryta för min och vår skull". Då var han tyst och sa sen "jag vet jag gjort fel och har sagt förlåt. Vad mer ska jag göra? Bara släpp detta nu snälla".
Då sa jag "hade du verkligen älskat mig så hade du aldrig ens fått för dig att göra så här. Du sårade mig och visade på noll respekt. Tänkte du aldrig typ shit jag kommer förlora henne, när jag fick veta?" Då sa han samtidigt som han kramade mig "Nej? Jag tänkte inte så?" Då sa jag "inte? Så du tänkte inte när jag fick veta om detta att du kommer förlora mig?" Då sa han bara "Nej faktiskt. Jag vet också att jag inte hade förlorat dig då" samtidigt som han kramade mig och smekte min kind.....
Det känns just nu att det kvittar vad jag än gör så är jag inte värdig eller bra nog. Om han kunde göra så här då visar det på att han inte ser mig som värd, för han var villig att riskera att såra mig, svika mig och förlora mig. Noll respekt.
Alltså hur ska man ta sig vidare ur detta? Jag kan vara mysigt snäll och allt men hjärnan går på högvarv. Vi hade sex igår och vi körde missionären, den blev bara mjukare och mjukare och helt plötsligt ville han ta bakifrån och då kom han fort. Nu sista dagarna har det varit mycket bakifrån och sidan, ställningar där han inte får se mitt ansikte. Och då går mina tankar "fantiserar han om att det är hon som ligger här istället".
Tänker hela tiden hade han älskat mig ich varit kär så hade han inte fått upp ögon och intresse för henne. Tänker också, är han kär i henne??? Saknar han henne?
Jag frågade honom igår. Då sa han bestämt Nej. Så frågade jag "är du ärlig nu? Är du säker? Så du är inte kär i henne?" Då sa han "jaa okej, jag är kär och saknar henne. Är du nöjd? Är det det du ville höra? Vad jag än säger så tror du inte mig. Jag har bett om förlåtelse och du valde ge mig en chans så snälla släpp detta nu".
Det jag på en gång kan säga är att allt gått väldigt fort i ert förhållande. Från första dejt till att du gör matlådor.
Det nykära tillståndet varar cirka ett år, sen tar den djupare kärleken vid. Det beror helt enkelt på att dopaminet som utsöndrar endorfin (belöningssysteme) inte pallar köra hårt så himla länge. Men kan ju uppkomma i nyförälskelse.
Men om du har som ambition att vara den perfekta för honom så som du tycker han var för dig. Så får du fundera på på vilket sätt han är (innan grejen med kollegan) perfekt för dig. Genom att vara sig själv eller efter att göra om sig till en för dig perfekt man.
Är du perfekt för honom genom att vara dig själv eller genom hur du tänker att han vill ha dig.
Ha inte en idé om hur du ska vara och måste vara i tex sex eller att göra frukost på sängen.
Lev ditt liv- tillsammans med honom.
Hans beteende som var sjukt dåligt gjort upplever jag ändå som ett tecken på att något gick fel i ett förhållande. Men att ni har en fantastisk grund, så det går att göra något åt.
Att alltid vara till för någon annan i alla lägen tar på både sexlust och känslor. Att det går så fort till att bara vara självklar i allt.
Mitt starka tips är att du söker hjälp att hitta dina helt och hållet egna behov. Du är inte hans uppassare. Lev ditt liv och undersök dina egna sexlustar och skit i att ge extra ett tag.
Gå upp på morgonen. Gör endast en kopp kaffe eller te till dig själv. Sitt och njut, lyssna på någon bra podd om att stärka dig själv. Säg sen att du behövde frukost ensam idag.
Se hur han reagerar på små egna stunder. Inte lägga mer energi på att koncentrera dig på honom och varför han gjorde som han gjorde.
Tänk på dig själv och titta till dig själv. Vad vill jag ha, vad behöver jag i livet utifrån mig själv.
You go girl!