Min dotter pratar om sin Dålig uppväxt
Jag har själv varit i en riktig tuff barndom. Jag har brister. Såsom arbetsmyra, tar inte semester på mitt initiativ. Utan familjen påminner om ta ut för det är jul eller åka utomlands på semester.
Jag har svårt med stora sammanhang med folk,fester. Går inte ut på en AW. Har svårt och lita på människor idag. Men har en hög social kompetens. Är glad och kommer överens med människor för övrigt.
Jag bearbetar fortfarande men kan inte ta det med mina föräldrar dom finns inte längre. Jag ångrar inte att jag skulle ha sagt sig och så. Iran jag har valt och gå vidare och bearbeta på på mitt sätt.
Men din dotter behöver bearbeta på ditt sätt att prata med dig.
Du har en skyldighet att erkänna att NI har brustit i erat föräldraskap! Ni behöver hjälp på riktigt. För att du och din dotter ska må bra så behöver ni prata med en professionell person. Man kan glömma och förlåta. Men gör det på rätt sätt. Om man nu vill det. Självklart att ni vill gå vidare..
Jag har nog ångest, eventuellt mer diagnos. Men jag klarar mig har fast jobb. Jag har en familj barn som tycker om skolan som satsar deras bästa sätt. Har en man som accepterar mig och mina brister.
