Min dotter pratar om sin Dålig uppväxt

Det hade kunnat vara min uppväxt du TS beskriver.
Jag var livrädd för min pappa när jag var barn. Han exploderade för ingenting, skrek och svor och gav mig stryk. Stryk = smisk. Och mamma gjorde ingenting.
Mina föräldrar visade tydligt, och har nu när jag är vuxen sagt att det stämmer, att min syster var bättre än mig och de tog alltid hennes parti mot mig. Min syster var ganska liten när hon lärde sig att hon kunde springa till pappa och anklaga mig för precis vad som helst och då fick jag stryk.
Min mamma var också noga med att tala om vad andra tyckte om mig. Att jag såg ut som en köttbulle, att andra vuxna trodde att jag var höggravid etc. etc. Givetvis säger hon att det var av omtanke.
Mina föräldrar utsatte mig för så mycket som jag tyvärr inte kan nämna då jag inte vill bli igenkänd. Men de utsatte mig för situtationer som hade kunnat gå otroligt fel. Och en del situationer som gick otroligt fel och som jag fortfarande lider av.
Min mamma vägrar erkänna att hon skulle ha gjort något fel mot mig och det är anledningen till att jag idag har brutit med dem alla; mina föräldrar och min syster. Jag vill inte ha dem i mitt liv längre.