Inlägg från: Anonym (Gryning) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Gryning)

    Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

    Anonym (Lägg av bara) skrev 2023-11-15 17:59:51 följande:
    Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

    Jag har läst en hel del trådar/artiklar/anonyma insändare och så vidare skrivna av kvinnor och män som känner sig ensamma. Inte ensam som i att man nödvändigtvis behöver en partner, utan att man överlag saknar umgänge.

    Jag har lagt märke till att dessa personer ofta tycker synd om sig själv (inte alla men många). De tycker så synd om sig själva. Istället för att ta tag i problemet skriver de trådar på internet, för att folk ska berätta hur synd det är om dem. 

    Man kommer inte få fler kompisar eller hitta annat umgänge om man låser in sig i sin bostad och är rädd för mänsklig kontakt. Det funkar inte så. Om man nu så gärna vill träffa människor så får man faktiskt lyfta på arslet och se till att det händer något. Man tar egna initiativ. Man börjar höra av sig till folk, man söker helt nya kontakter om de gamla kontakterna inte längre är intresserade. Man kastar sig ut i världen och släpper rädslan, man provar och ger sig in i alla möjliga situationer. Annars händer ingenting. 


    Istället för att vänta på att andra ska komma fram och börja prata och ta kontakt så kan man ju prova att själv göra det. Vet man inte vad man ska säga så finns det bra tips om man bara googlar. 


    Om man nu har gjort allt i världen och ändå inte lyckas knyta nya kontakter, om man fortfarande är helt ensam, då kanske man måste inse att problemet ligger hos en själv - man är sannolikt inte en så fantastisk människa som man tror om nu alla människor tar avstånd från en..

    Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?


    Jag har funderat över det också. Tror det handlar om barnuppfostran. En del föräldrar verkar tro att det är skadligt för barn att bli upprörda och tillgodoser direkt barnets vilja, hur absurt det än är. Dvs föräldern är rädd för skrik och vill göra det lätt för sig själv. Vilket också innebär en risk för narcissistisk personlighet hos barnet.

    Det i sin tur skapar en vuxen som är van vid att få sina behov tillgodosedda av andra. Får den inte det så går denne tillbaka till barnstadiet, blir upprörd och offret. För det har den lärt sig fungerar ju.
  • Anonym (Gryning)
    Anonym (Caspians secret) skrev 2023-11-16 14:54:03 följande:
    Narcissister brukar inte vara så ensamma? De klarar ofta inte det. De brukar tvärtom vara experter på att få nya kontakter, med smicker och charm, och en narcissist skulle heller aldrig öppet tillstå att det finns saker i livet den inte är nöjd med. Däremot kan den visa på många andra sätt att den inte är nöjd om den tycker synd om sig själv.

    Sedan finns det förstås dolda narcissister, inåtvända typer som inte gör så mycket väsen av sig men ändå är väldigt missnöjda med tillvaron. 
    Ja, covert narcissism. Tror att majoriteten av folk med offermentalitet innehar detta. Sen finns det naturligtvis riktiga offer också. Någon som har blivit misshandlad eller utnyttjad.

    They may appear shy, introverted, or insecure on the surface, but their underlying narcissistic tendencies can manifest through passive-aggressive behaviors, victim mentality, and manipulation tactics.

    https://www.thebehavioralscientist.com/glossary/covert-narcissist
  • Anonym (Gryning)
    Anonym (ibland) skrev 2023-11-16 18:04:03 följande:

    Fast ibland blir man tillskriven en "offerkofta" som man själv inte har, när man beskriver sin situation. Jag tycker inte ett dugg synd om mig men jag har några gånger beskrivit min situation, jag är väldigt ensam, och andra har sagt åt mig att sluta tycka synd om mig själv och göra något åt det. Jag har alltså inte beklagat mig alls utan till och med några gånger i klartext skrivit att jag är helt ok med mitt liv. 


    att ta upp att man är ensam är ju en beskrivning av en känsla. Dvs ett klagomål. Den naturliga reaktionen blir då att folk vill hjälpa. En del (baserat på sina egna erfarenheter) säger säkert att du ska sluta tycka synd om dig då.

    Sen så förstår jag inte situationen där någon skriver att den är ensam oombett. Då är det ju faktiskt gnäll.

    Men det är nyanser som sipprar igenom som den klagande kanske inte uppfattar. 

    En tråd där någon beskriver sig själv som ensam och vill ha råd genererar hjälpsamma svar. En tråd där någon är ensam och bara vill klaga är en offerkofte-tråd som genererar arga svar.
  • Anonym (Gryning)
    Anonym (Vägen) skrev 2023-11-16 18:23:20 följande:
    Predikarna dyker upp i båda exemplen. Man ska följa deras Väg, annars är man dum i huvudet och får ett dåligt liv.
    Du låter som en offerkofta.
  • Anonym (Gryning)
    Anonym (Tillägg.) skrev 2023-11-16 18:34:02 följande:
    Vi är alla offerkoftor ibland, så ingen bör slänga det i ansiktet på någon annan. Vi är alla människor och ingen går fri från dåliga dagar.
    Nej, alla har inte en offermentalitet.
  • Anonym (Gryning)
    Anonym (Gryning) skrev 2023-11-16 18:35:35 följande:
    Nej, alla har inte en offermentalitet.

    One 2020 study suggests that the victim mentality may be a personality trait, dubbed the ?Tendency for Interpersonal Victimhood (TIV).? In this case, it spans multiple types of relationships and includes four patterns:


    a desire for recognition as a victim

    feelings of moral superiority

    limited empathy for others

    frequent rumination

    https://psychcentral.com/health/victim-mentality#causes
  • Anonym (Gryning)
    Anonym (ibland) skrev 2023-11-16 18:47:59 följande:
    Du ser, du bara tillskriver mig saker utan förankring. Du gör mig till ett offer. Du anser att en beskrivning är ett klagomål för att beskrivningen är av något som du anser vara negativt. Det är, så att säga, ditt problem. Eller ett du-problem om man kan säga så på svenska. Nyanserna är inte från mig utan från ditt huvud.
    "Jag känner mig ensam"
    Är ett klagande.

    Jag har inte kallat dig för "offer" 
  • Anonym (Gryning)
    Anonym (Caspians secret) skrev 2023-11-16 19:08:59 följande:

    "Jag känner mig ensam" är en beskrivning av en mycket, mycket vanlig situation med en rad olika anledningar. Man kan vara separerad, sakna familj, sakna vänner. Man kan ha familj och vänner men inte vara förstådd i sjukdom eller annan livskris. Man kan ha ovanliga erfarenheter.

    Att uttrycka en känsla är inte automatiskt en klagan. 


    "Jag känner mig ensam" är en klagande känsla. Den behöver inte vara orimlig bara för att det är en klagande. Den riskerar att hamna i offermentalitets-facket beroende vad som sägs till uttrycket.

    jämför med "jag känner mig glad" vilket också är en känsla men inte klagande.
  • Anonym (Gryning)
    Anonym (Caspians secret) skrev 2023-11-16 19:33:44 följande:
    Jag är singel. 
    Jag har hög elräkning. 
    Jag lever varannanveckasliv. 
    Jag matchar med för många stolpskott på Tinder.

    Jag är gift med en arbetslös kvinna. 
    Jag är gift med en man som aldrig städar. 
    Jag lever i en sexlös relation. 
    Jag har inte haft sex. 
    Jag har bara haft sex en gång. 
    Jag har inte råd att bo kvar om vi separerar. 

    Han ghostade mig. 
    Jag saknar dig 
    Jag saknar 
    Saknar 
    Saknar honom 
    Saknar dig

    Måste man tycka om mammarollen
    Min bekant har ett alldagligt utseende. 
    Vad vill du säga med den här listan? Vissa uttryck är klagan. Vissa inte. Vissa typer av klagan är rimliga,
    Och Viss typ av klagan är orimlig och beror på en offermentalitet.
Svar på tråden Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?