Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

Om folk slutar tycka synd om sig själva kan man ju lika väl stänga ner FL.

Kaffedraken tycker synd om sig själv för att han inte fick till det med nån tjej för 100 år sen, bara där har du halva trådarna på FL.

Nåt ljushuvud knullar koillgan och nu vill gubben skiljas... och tadaaaa likadant där...hon tycker synd om sig själv.

Älskarinnan tycker synd om sig själv för att snubben hon knullat i 5 år som lovat att skilja sig inte gör det.

Berra blue balls tycker synd om sig själv för att frun inte vill släppa till.

Lisa tycker synd om sig själv för att hennes kille kollar på porr.

Etc, etc, tec....varenda jävel tycker ju synd om sig själv.

Mej OJ vilka härliga härskartekniker!!!

Dock är det Intressant att en person som verkar tro sig vara odömande och empatisk kan vara så oerhört blind för sitt eget dömande och hat. Jag menar, det du skriver nu är ju allt annat än odömande och empatiskt eller hur Ööh?

Du kanske inte är en sån upplyst och empatiskt varelse som du tror att du är utan en precis lika låg kålsupare som alla andra 

Ja men självklart är det ju så bara för att du säger det... jag menar inte fan ska man väl behöva förklara hur man kommer fram till att någon har fel... utan det räcker ju såklart med att man bara skriver fel och då är det ju så. 

Nej 

Håller med, har sett det på nära håll.

Två ensamstående kvinnor med barn med diagnoser och båda två gav upp att försöka ge barnen en uppfostran och gick över till att bara låta dem få som de vill, göra som de vill och skylla det på diagnoserna. Resultatet blev tonåringar som fortfarande behandlas som och beter sig som om de vore 5 med NOLL hyfs och sociala färdigheter.

Jag menar visst, de har sina diagnoser som förmodligen kommer påverkar hur de beter sig och man kan inte förvänta sig ett normalt beteende från dem, men det är ju bara halva sanningen, uppfostran spelar ju oxå sin roll och två barn med samma diagnos där den ene fått en uppfostran och den andra inte kommer förmodligen bete sig väldigt olika.

Japp och att Nisse växer upp i tron att man bara kan få saker utan motprestation.
Och att Nisse lär sig att om man grinar och gnäller så får man som man vill.
Och att Nisses inte lär sig värdet av saker, etc, etc.

Allt sånt kommer Nisses ha med sig in i sina egna relationer som vuxen och det är klart att det kommer bli svårt. Andra kommer inte alltid dalta lika mycket med honom eller acceptera lika mycket med honom som mamma eller pappa gjort och det kommer garantera leda till friktion med sin omgivning. Hur ska en sån kille klara av ett jobb tex? En flickvän?

Så visst är det tragiskt, man gör dem inte en tjänst direkt genom att uppfostra dem så. Och när man ser sånt på nära håll så börjar man undra hur många andra ungar som växer upp så, och man börjar fatta varför vissa vuxna människor beter sig som de gör.

Ena av dessa mammor känner jag sen många år och vi har en ganska förtrolig relation, jag försökte lyfta frågan en gång  och frågade hur hon tänkt sig att hennes son ska kunna klara sig själv när hon inte längre fanns där för honom, hur ska han klara ett jobb? hur ska han klara en relation? 

Taggarna åkte ut och offerkoftan på med en gång hon blev enormt sur och förklarade för mig att jag minsann inte har en aning hur svårt det är att med barn med diagnoser för mina ungar har inte det... jag hade velat försöka förklara för henne att det är säkert sant att det är svårt och jag kan inte veta hur svårt det är, men oavsett hur svårt det är så behöver hennes son fortfarande lära sig klara sig själv för hon kommer inte alltid kunna finnas där för honom men jag insåg att det hade varit meningslöst att fortsätta samtalet för inget hade nog gått in.

Ja visst är det sorgligt speciellt om man slår ut det i stor skala, dessa barn kommer ju växa upp till små egoister/narcissister, och om majoriteten av barnen blir uppfostrade så, vilket samhälle kommer de skapa?

Jag tycker hela samhället har gått åt ett känslobaserat istället för ett pragmatiskt faktabaserat resonemang i det mesta. Många verkar tro att det går att bullshitta sig fram genom livet genom dåliga ursäkter och rationalisering och göra det så enkelt för sig själva som möjligt Ingen ska behöva ta ansvar för nånting, inte ens sina egna barns uppfostran, det räcker med att luta sig tillbaka och hitta på nån fin förklaring och allt kommer bara lösa sig självt....vilket givetvis förstärks av att andra klappar en på ryggen och håller med för alla vet ju att inte kam man väl  säga obehagliga sanningar för folk, det är ju ren kränkning 

Och när det skiter sig så hittar man bara på en ny fin ursäkt för det och deklarerar att man minsann bara är mänsklig och gjort sitt "bästa" för det och så är allt bra igen.

Det finns faktiskt vetenskapliga bevis för att världen blivit mer narcissistiskt, ta tex att folk hellre drar fram telefonen för att filma en olycka och att delge alla vilket spännande liv de har och få massor med likes istället för att faktiskt hjälpa till. När folks första impuls är att dra fram telefonen och posta andra olycka så visar ju hur självupptaget och empatibefriat samhället faktiskt blivit.

Personligen tror jag att vi har sociala medier att "tacka" för det. Alla lägger upp sina bästa sidor och framgångar för allmän beskådan, men sina brister och misslyckanden behåller man för sig själv, det får lätt alla att tro att alla lever fantastiska liv, utom en själv. Men så är det ju inte, dvs det skapar en falsk och ytlig bild av verkligheten som folk jämför sig själva med. Och så känner man sig misslyckad, mår dåligt och går på antidepp men fortsätter med nyllet intryckt i telefonen och FB och skiten driver sig självt runt och runt.