Vad händer med män 45+

Använd inte sex som påtryckningsmedel. Sex ska utgå från ömsesidig lust, inget annat. 

Sätt upp en stor lapp på kylskåpet:

"Happy wife - happy life!"

Han har aldrig hjälpt till något vidare i hemma men haft andra intressen utanför hemmet. Tränat sonens handbollslag bla. När han lade ner det för 2 år sedan så talade vi om att renovera vår villa, att resa och annat kul med familjen (har 3 barn) Han skulle också steppa upp hemma lovade ha. 
Inget blev av. Han blev en soffpotatis som sitter, sitter och sitter. Han sover så länge han kan på morgnarna när jag går upp med barnen, han handlar aldrig, lagar ingen mat. Kan på sin höjd starta tvätt- eller diskmaskinen. 
Han dricker alldeles för mycket, har gått upp i vikt och är tjurig och slö. Han äter det jag lagar och parkerar sig sedan i soffan igen.
Han går och lägger sig i kläderna han haft på jobbet hela dagen. Då han jobbar på en större arbetsplats med ca 400 personer så blir det ju ofräscht! 
Nu har han börjat gnälla på att han får för lite sex också, att det är därför han dricker för mycket och är sur. Det är alltså mitt fel. Jag är ju så tjatig som vill att han ska göra saker hemma. Jag ber honom tex att spola och stänga toalocket (så tjatigt!) Jag ber honom ofta ställa sina skor i skohyllan och plocka undan sin disk (Så jävla tjatig är jag) 
Men jag vill inte ligga med någon som är sur, tjock och lat. 
Någon som känner igen sig?
Någon som har tips på hur man får honom att ändra sig utan att han blir arg? 

Oj, många hade synpunkter på detta!
Nej, jag är inte en återkommande bitterfitta som kastar smuts på min man. Jag är bara intresserad av att veta varför det blir så här, för det blir det. Jag läser dagligen på sociala medier om män som dekar ner sig efter 45. 

Ja, vi har 3 barn. Jag ville ha många barn och jag har jobbar hårt för att de ska ha det bra. De har det bra. De hjälper till hemma. Jag ångrar inte dem. Jag älskar dem.

Han har ju som sagt haft fullt upp utanför hemmet men det är nu när han har tid som jag stör mig på att han bara latar sig.

Kan tillägga att han har en bror som beter sig exakt likadant, en pappa som inte kan laga mat och inte ens sätter i stolen efter sig när han ätit så det kommer ju från hans barndom. Söndercurlad och alltid överöst med beröm om han tex har gjort en sås och jag en buffé, då är det hans jävla sås som hans mamma ska berömma och ha receptet på. 

Visst har jag funderat på att lämna, men först vill man ju försöka få tips på om beteendet går att förändra - därav detta inlägg.

När det kommer till det fysiska så tränar jag själv 4-5 ggr i veckan så jag har mandat att ha krav på att han inte ska vara fet, sladdrig och ofräsch. det tycker jag iaf själv  

Jag har många gånger sagt att jag vill att vi pratar med en tredje oberoende part men han vill inte. Han är väldigt gammeldags och tycker att sådant reder man ut själva. 
Dock så kommer vi ingen vart på egen hand så det känns omöjligt att komma vidare.
Våra gräl har alltid handlat om att jag gör mer än han, förr bättrade han sig nån vecka efter att jag varit arg, sen har han alltid fallit tillbaka i lättja.

Jag tror också att han är deprimerad. Han gnäller ständigt över sitt jobb också hur han säger till sin chef att han har för mycket att göra. 
Själv är jag chef över en avdelning på 16 personer med allt vad det innebär. Tufft ibland men det är ju ingen idé att gnälla till honom för han har ju det alltid värre. 
Förresten så lyssnar han inte ändå. När jag pratar om mitt jobb säger han bara "Jag vet ju inte vilka de är, de du pratar om" Sen avslutar han samtalet.

Är sjukt trött på detta