Anonym (XXX) skrev 2023-11-22 17:46:17 följande:
Det är många - av båda könen för den delen - som slappar till någonstans där, ja. Jag tror att det dels beror på rent fysiska orsaker: ämnesomsättningen går ner, vilket gör att det skulle krävas mycket stora ansträngningar för att hålla kvar vikten där den är, och hormonproduktionen som ger "driv" gör också det.
...och dels på att man kommer till den där insikten, att nu blir det inte mer än så här. När man var ung var ju ALLT möjligt, och det var värt det att förbättra sig själv både fysiskt och intellektuellt, att försöka bli den bästa människan inför framtiden som låg öppen. Någon som är smal och snygg, har en fin akademisk titel, är allmänbildad, språkkunnig, berest och beläst.
Men runt 45 fattar man att ytterligare ansträngningar inte kommer att ändra så mycket. Man kommer aldrig att göra den där stora karriären, bli känd eller få uppleva den där stora kärleken.
Och då kan man kanske äntligen börja följa den inre röst som man har kämpat ner förut i alla år, den som säger att den vill ta det lugnt, ha det bra, äta något gott, se en bra film, chatta lite på något forum.. det gör ju ingen skillnad längre om man plågar sig i motionsspåret i regnet, eller åker till simhallen och trängs i bassängen.
Väldigt åldersdiskriminerande inställning du har. Det är visst möjligt att ha både karriär och partner efter 45. Svårt är det för alla, oavsett ålder, men man kommer ingenvart utan att anstränga sig lite.
Sen är det inte snällt mot hälsan att bara negligera den, oavsett ålder. Det kommer att slå tillbaka mot en senare i livet och, i vissa fall, t.o.m. kanske förkorta livet. Kul att spendera sina sista år med kroppsliga plågor. För att inte tala om hur dåligt man lär må inombords.
Sen så måste man inte träna som en elitidrottare för att uppnå ett hälsosamt tillstånd. Att hålla en normal vikt är inte så svårt. Man kan t.o.m. unna sig lite gott flera gånger i veckan, så länge man rör på sig regelbundet och har någorlunda koll på sitt kaloriintag.
