Anonym (Perspektiv) skrev 2023-11-25 01:06:50 följande:
Jag tror att många chefer är vana att ta beslut och berätta för andra vad de ska göra, och tar med det beteendet hem. Det innebär också att de ofta tar beslut lite snabbare, så även när jag är på väg att fatta samma beslut eller göra samma sak så börjar jag något senare. Det kan ibland tolkas som oengagemang, lathet, välj vad som helst.
Det är absolut värt att reflektera över.
Men när man lämnar saker till sin partner för att de själva sagt att de ska ta tag i det/ det definitivt är deras beslut och noll händer på ett halvår, eller t.o.m. ett år, då blir jag trött.
Jag testade nämligen när min man fick för sig att han skulle digitalisera bildarvet efter sin mor, ihop med sin far, som aldrig hade tid att ses. Delvis eftersom min man själv inte ringer honom mer än max en gång i halvåret och resten av tiden gnäller för att han aldrig hör av sin far. Min man sa att han skulle kolla på någon kassett bilder varje helg, och snabbt avgöra vad som var värt att spara.
Jojo...
I drygt ett år hade vi då två flyttlådor med diabilder och album stående mitt i vardagsrummet. Min man lyckades få till ETT möte med sin far, men då hade han givetvis ingen lust att titta på gamla bilder.
Det slutade (som jag redan visste) med att ca 40 diabilder blev överförda och resten gick på sophögen.
