Anonym (S) skrev 2023-11-22 09:28:10 följande:
Hej
Jag tror du behöver gå till grunden och hitta kärlek och acceptans till dig själv.
Börja med att förlåta dig själv för det som hänt bakåt. Du har gjort så gott du har kunnat utifrån de förutsättningar som du har haft. Att lida av depression och ångest påverkar i jättestor utsträckning. Vem fungerar optimalt under sådana omständigheter?
Fortsätt sedan med att börja försöka förstå dig själv. Varför har det blivit som det har blivit?
Vad behöver förändras för att du ska kunna göra annorlunda? Vad finns det för hinder? Vad behöver du för att komma förbi dessa hinder? Och vad är rimligt? Sätt upp möjliga och snälla mål för dig själv.
Försök att hitta en nivå där du accepterar dig själv och ser dig själv som den du är.
Du duger som du är.
Var snäll mot dig själv och se att du förtjänar att må bra men kräv inte att du ska vara perfekt.
Och våga ta emot hjälp...
Styrkekramar
Hej!
Tack för ditt svar.
Min ångest och depression har minst sagt suttit käppar i hjulen.
Självsvält, sockerberoende, dåliga rutiner, väldigt dålig sömn i många år.
Var nyss på ICA och stod emot ALLA sötsaker. Köpte endast färskt bröd (Ciabatta).
Något som gjort det svårt att ändra vanor genom åren är att det varit så smärtsamt att tänka på, och då har jag inte vågat möta ångesten och möte svårigheterna som förändring av vanor innebär.
Det blev ofta så att jag tänkte att det är för sent ändå. Och fortsatte döva ångesten med socker.
Jag vet varför det blivit som det blivit. Extrem ångest på grund av ohälsosamma hemförhållanden (alltså ett hem som gav mig mycket ångest, stress och otrygghet). Depressioner och ångest har avlöst varandra, och för att överleva har jag ofta ätit socker, både för energin och dopaminkicken. Blev på nått sätt "lugnad", ja som tröstätande kan man säga.
Det jag behöver är kanske att fatta mer långsiktiga beslut och planera matintag bättre.
Tack för din uppmuntran och kram på dig med!
