Skulle du stanna hos en otrogen man?

Det är inte lätt att förstå om man inte själv har funnit en själsfrände.

En person som är så lik dig att du vet i förväg att den andre kommer att äta de trasiga chipsen ur skålen före de hela, har svårt att sova första natten på ett nytt ställe och fortfarande påverkas av saker som hände när man var i en känslig ålder.

Precis vad jag tycker

Du kan ju antingen sticka eller bjuda in sambons sidpspår till att bli en del av er relation 

Eller så förstår man det mycket väl och har upplevt det men gör andra val än de som väljer att acceptera vad som helst från sin "själsfrände"?

Vad får dig att tro att det baaaara är människor som accepterar otrohet från sin partner som vet hur det är att ha en själsfrände? Har de nån slags monopol på den förståelsen?

Trist ton du har, sitter du på en igelkott?

Nej, jag har inte sagt att det bara är de, jag förklarade att det kan vara svårt att inte fascineras av en sådan person om man hittar en.

Svarade på TS fråga utifrån min erfarenhet. Jag accepterade att min man hade ett förhållande med en annan kvinna som kunde ge honom något jag aldrig skulle kunna ge. De hade avslutat förhållandet innan han berättade för mig och jag valde att acceptera vad som hänt eftersom jag älskade min man. Han hade inte behövt berätta för mig men jag är glad att han gjorde det. Det blev till en del av vår historia tillsammans.  

Jag kan ärligt säga att vi kom varandra närmare efter att detta hände.

Jag förstår vad du menar. Allt är inte svart eller vitt. Men folk kan vara snabba till att döma. De läser "otrohet" och kan inte förmå sig att sätta sig in i helheten. Dessutom en helhet som man kanske inte vill dela med sig av fullt ut för man vill inte hänga ut varken sig själv eller sin partner. 

Absolut, men det är ju viktigt att skilja på känsloargument och faktiska argument.

1) Du tror att de avsluta sin relation innan han berätta det, men det är väl enbart baserat på vad han sagt inte bekräftad fakta?

2) Du tror att han inte fortsatte vara otrogen efter att du förlät, men det är baserat på tro, inte bekräftad fakta?

Så kort sagt, är man beredd att acceptera att leva med en partner som bevisat att hen kan svika och ljuga och leva med risken att han kommer göra det igen så absolut, alla väljer själva vilka relationer de vill vara i. Men om man inte vill leva med en person som sviker och ljuger och vill inte riskera att det sker igen så är nog bättre att lämna.

ALLT man genomlever tillsammans i en relation (bra som dåligt) blir en del av ens gemensamma historia.

Jag tror dig att ni kom närmare, kriser har en tendens att skaka om saker och att ta sig igenom kriser tillsammans kan göra att man kommer närmare, MEN det säger ju inget om vilka risker man tar...man kan komma jättenära trotts att ens partner fortsätter vara otrogen utan din vetskap.

Och visst växer man som person när man tar sig igenom kriser men det betyder ju inte att man måste göra det tillsammans, utvecklas kan man gör var för sig eller tillsammans.

Jag förstår oxå vad hon menar och ja allt är inte svart MEN det betyder ju inte att allt är grått heller eller hur?

Och nej det handlar heller inte om att "inte kunna se helheten" för vem är det som generaliserar mest egentligen:

Den som pratar om allt är inte svartvitt och ignorerar att det inte betyder att allt är grått utan att vissa saker faktiskt är svarta eller vita, eller den som säger att allt är inte svart eller vitt inte betyder att allt är grått utan vissa saker faktiskt är svarta eller vita?

Den som utgår ifrån sina egna positiva erfarenheter men ignorerar att bara för att det gick bra för mig så behöver det inte göra det för andra, eller den som inser att det kan gå både bra eller åt skogen och att det hur man än vrider och vänder på det faktiskt är en relativt stor man väljer att ta?

Generalisera kan man ju göra åt båda hållen, både positiv generalisering eller negativ generalisering.

Förstår inte riktigt ditt resonemang kring känsloargument vs faktiska argument. Du får gärna förklara dig angående detta.

I mitt fall berättande min man om förhållanden ett tag efter att det avslutats. Han hade inte behövt gör detta. Jag hade inte märkt någonting av det under tiden det pågick. Där emot märkte jag att vi kom varandra ännu närmare efter att han berättat om sin otrohet. Vi blev ärligare mot varandra än innan och han kunde vara mer öppen om sin barndom än han varit förut.

Jag har väldigt svårt att tro att min man fortsatte vara otrogen men i ärlighetens namn vem kan med 100% veta detta?  Jag har inte oroat mig för detta och varför skulle jag gjort detta?  Man bygger inte en fungerande relation genom att misstro varandra.  

Jag valde mitt äktenskap, älskade min man och min familj, det var viktigast för mig.  Med detta vill jag säga att älskar man en människa så måste man acceptera att de inte är ofelbara.