Kan man få hjälp/diagnos när det inte "syns på skolan"?

Hon låter varken bipolär eller adhd på din beskrivning, men jag är ingen läkare eller psykolog så jag uttalar mig bara utifrån en vanlig människas betraktelse. Har man adhd eller är bipolär så är det inte möjligt att skärpa sig på förskolan och skolan under åtta års tid utan att någon märker något. Det är min åsikt. 

Hon sover lite, men det finns ju många barn som har ett litet behov av sömn. Att vakna var tredje timme som baby är inte något anmärkningsvärt, de kan ju vakna varje timme t om. 22-07 är lite för lite sömn, men ändå inte extremt. 

Det är endast hemma hon får utbrott och beter sig illa. Hon har magont och mår inte bra. Hon kanske känner precis som du när hon ska hem att nu blir det tjafs och bråk och jag vet inte hur jag ska avstyra det. Då får hon ont i magen av stress. 

Jag tycker att det låter mycket mer som adhd än bipolär. Väldigt mycket som adhd faktiskt. Men jag är inte sakkunnig egentligen, så jag vet förstås inte säkert.

Det ska gå att få hjälp på bup. Men tyvärr är det ofta svårare än vad det hade varit om skolan noterat problemen.

Det är förövrigt vanligt att just flickor med adhd/add/autism anstränger sig för att agera "normalt" i skolan och sedan är så utmattade när de kommer hem att det då blir tusen resor värre.

Går hon på någon fritidsaktiviteter utanför skolan? Gärna något fysiskt ansträngande? 

Känner igen mig I en hel del som du skriver i min dotter i ungefär samma ålder. Hon var tidigare också överallt och kunde inte vara lugn en ända stund utanför skolan(verkar sköta sig i skolan då de inte haft samma problem där). Utbrott för precis allting och kunde ofta inte änns säga vad utbrotten berodde på de kom bara från tomma intet kändes det som. 

När hon började med två idrotter, nu tränar hon 1.5 timme friidrott på måndag och 1.5 timme skidor på torsdagar och gud vilken skillnad det blev när hon började med det. De dagarna hon har träning är hon helt slut på kvällen och somnar direkt hon lägger sig i sängen vid 20 tiden. Hon har fortfarande en del energi kvar de dagarna hon inte tränar men det har blivit betydligt bättre även då. Hon är lugnare även de dagarna även om några utbrott fortfarande förekommer men det har vi ibland även kunnat koppla till att hon är hungrig. Hon kan inte uttrycka att hon är hungrig men brukar kunna avstyra utbrotten med hjälp av lite att äta tex en frukt eller lite grönsaksstavar. 

Bipolaritet går i skov och på dig låter det som att hon är så hela tiden. Har hon perioder med depression också? Och friska perioder mellan manierna? 

Jag tycker absolut att du ska ta kontakt med BUP tjejer  är mycket bättre på att maska (spela neurotypiska) än killar. Lyssnar inte BUP kan det vara värt att göra en utredning privat om du har råd. 

Din åsikt stämmer inte överens med verkligheten eller med forskning. Det vanligaste är att tjejer med NPF skärper till sig i skolan och bryter ihop hemma. 

Ont i magen ka bero på stress som någon skrev.
Om jag var du så skulle jag 
* Skriva en dagbok där hag skriver ner vilka tider hon är extra arg. Der blir då mycket lättare att se ett samband om någon dag är extra kämpig.

* Filma de värsta utbrotten under en vecka för att kunna vusa svart på vitt på att hon inte mår bra.Då utbrotten sker hemma så är det tyvärr svårare att få hjälp då skolan funkar.

* Låta henne vila i sin säng 30 minuter när hon kommer hem för att få genne att varva ner. Många intryck under dagen blir jobbigt.

*  Låta henne testa olika aktiviteter som gör att hon rör pp sig.

Lycka till.

Ja, kontakta BUP! Be, om det går, att få prata med någon som kan myckrt om flickor med npf. Det är inte alls ovanligt att de biter ihop i skolsn och sen bryter ihop hemma. Och be om hjälp nu.

Be också om anpassningar i skolan. Hon kan behöva någonstans att gå undan, kanske sitta inne vissa raster, kanske äta i lugn och ro mm. Minska stressen och stöket i skolan och se om hon blir lugnare hemma då. 

Vi gjorde det för att få snabbare hjälp. Då tyckte soc att vi var helt sjuka i huvudet och utsatte barnen för en massa skit. Jag hade legat lågt med filmandet. 

Boktips: Svart bälte i föräldraskap : att lösa vardagen i npf-familjer

Som många skriver här så har även jag läst/hört att det är väldigt vanligt att just flickor inte får rätt hjälp/diagnos pga att det utspelar sig annorlunda för dom (i många fall) än vad det gör för pojkar.

Hur mycket sömn man behöver är absolut individuellt men att dottern inte somnar är för att hon inte ligger still, hon kommer upp flera gånger, hon tar leksaker till sängen, hon kan inte bara lägga sig ned och blunda. Hon har haft tyngdtäcke som jag valde att testa själv för något år sedan, jag tyckte att det hjälpte till lite då i början. Men inte längre, kanske behöver öka vikten nu när hon blivit större. 

Och att vakna var 3e timme är inte anmärkningsvärt därför jag skrev att hon sov bra på nätterna som bebis. Medan dagarna bestod av ytterst lite sömn för ett spädbarn. 

Förstår hur du tänker men det är ju hon som startar bråken, om hon inte börjar retas m.m så blir det inga tjafs. Fast som sagt så tycks hon ju inte förstå att hon gör fel. Så i hennes huvud så kanske hon känner att hon kommer hem och vi är taskiga för att vi säger ifrån när hon faktiskt beter sig illa. 
Magont har hon bara på kvällarna. Och är något hon haft väldigt länge därav har vi sökt hjälp flertalet gånger hos HC.