• Anonym (Nedbryten)

    Kan man få hjälp/diagnos när det inte "syns på skolan"?

    Varning för lång text.

    Min dotter har haft humörsvängningar sedan hon föddes typ. 
    När hon var bebis så sov hon i princip aldrig på dagarna, hon sov dock bra på nätterna med uppvak för mat (ammade) var 3e timme typ. 
    När hon sedan blev större så var hon svår att få att sova middag fast hon var trött. Hon somnade sittande av trötthet. Förskolan hade svårt att få henne att somna även där så hon sov i princip aldrig där utan fick vara med dom stora barnen medan dom andra sov. 
    Hemma har hon alltid fått mycket utbrott och haft dessa humörsvängningar. Jag tog upp detta med BVC så många gånger men fick alltid höra "syns det inte på förskolan så är det inget" Dottern var alltid lugn på förskolan, utbrotten kom hemma. Så enligt förskolan var hon så lugn så. 
     
    Idag är hon 8 år, hon har fortfarande dessa humörsvängingar och får utbrott hemma. Hon startar ofta bråk, hon retas med syskon och oss föräldrar, hon lyssnar inte, det är som en maktkamp, hon vill bestämma, styra. Hon låter, skriker (inte skriker som i ord utan bara låter). Hon gör allt för att starta något och sen får hon utbrott och ser inte sin del i situationen, enligt henne så har hon inte gjort något utan det är vi andra som är dumma mot henne. Hon ställer sig tex i vägen och när vi tar henne och flyttar på henne så får hon utbrott och skriker att alla knuffar henne.. 
     
    Det här har eskalerat så mycket och jag känner mig helt nedbryten. Jag märker att hennes humör har förändrats, det har blivit för mycket. Nu vill hon inte ens vara med kompisar på fritiden, hon är uppe i varv hela tiden, hon somnar inte först efter kl 22 fast hon går upp kl 07 och är så energisk hela dagen. Vi har varit på HC flera gånger för att hon klagar på magont men det är inget fel. Hon klagar ofta på smärta på kvällarna, oftast magen men även ben, armar, ja allt möjligt. 
    Jag har försökt prata med henne flera gånger, typ dagligen. Jag frågar om hon mår bra, om det går bra i skolan, om något är jobbigt hemma eller i skolan, om något hänt men allt är tipp topp enligt henne. Men här sitter jag förkrossad för jag känner att det inte är bra...Är det bra eller vill hon inte berätta??.. Jag blir typ stressad när hon kommer hem från skolan för jag vet att det kommer bli tjafs och när hon är såhär så bryter jag ihop för jag känner att det inte är bra. Något händer i henne. 
     
    Jag försöker ge henne mycket uppmärksamhet, vi spelar spel, jag sitter med och pysslar, läser böcker.. Tänker om hon känner att hon inte får uppmärksamhet men det gör ingen skillnad. 
     
    Men... Detta syns inte i skolan. Inte ute, hon är så lugn så. Ingen kan tänka sig att denne lugna jänta har dessa utbrott och humörsväningar.... 
    Vi var tex på utvecklingssamtal på skolan. Min dotter var överallt och ingenstans, hon kunde inte sitta still på stolen för 2 sek. Hennes lärare -såhär är hon inte annars, hon brukar sitta still på sin plats
     
    Jag kände bara ja tyvärr. Det känns som allt hade varit lättare om förskolan sett detta och nu skolan. För jag får bara höra att det inte är något eftersom hon är så lugn i skolan. Hon pratar knappt i skolan, hon var tyst genom hela fsk, jag misstänkte att hon kanske hade selektiv mutism men hon började sedan prata lite grann och det har blivit bättre, men hon är mest tyst i skolan, hon pratar med sina vänner dock.
     
    Jag vet att man kan kontakta BUP men jag känner bara att är det någon ide? Denna lugna flicka kan ju inte ha något. 
     
    Jag har alltid misstänkt ADHD men nu börjar jag sylta in mig lite på bipolär. Vet att det är väldigt ovanligt hos barn men läser man om det så låter det som henne, framför allt som det sett ut nu senaste veckan.
     
    Detta har jag läst som låter som henne just nu
     
    Barn och tonåringar som har en manisk episod kan:
     
    känna sig överdrivet lyckliga och 👉bete sig på ett tokigt sätt som är ovanligt för barnet👈
     
    bli arga väldigt fort
     
    prata fort och hoppa från ämne till ämne
     
    ha svårt att sova och inte uppleva trötthet
     
    ha svårt att förbli fokuserad
     
    klaga mycket över smärta, t.ex. magont och huvudvärk
     
    sova för lite eller för mycket
     
    äta för lite 👈eller för mycket
  • Svar på tråden Kan man få hjälp/diagnos när det inte "syns på skolan"?
  • Anonym (Nedbryten)
    Anonym (Myran) skrev 2023-11-24 12:53:23 följande:

    Går hon på någon fritidsaktiviteter utanför skolan? Gärna något fysiskt ansträngande? 

    Känner igen mig I en hel del som du skriver i min dotter i ungefär samma ålder. Hon var tidigare också överallt och kunde inte vara lugn en ända stund utanför skolan(verkar sköta sig i skolan då de inte haft samma problem där). Utbrott för precis allting och kunde ofta inte änns säga vad utbrotten berodde på de kom bara från tomma intet kändes det som. 

    När hon började med två idrotter, nu tränar hon 1.5 timme friidrott på måndag och 1.5 timme skidor på torsdagar och gud vilken skillnad det blev när hon började med det. De dagarna hon har träning är hon helt slut på kvällen och somnar direkt hon lägger sig i sängen vid 20 tiden. Hon har fortfarande en del energi kvar de dagarna hon inte tränar men det har blivit betydligt bättre även då. Hon är lugnare även de dagarna även om några utbrott fortfarande förekommer men det har vi ibland även kunnat koppla till att hon är hungrig. Hon kan inte uttrycka att hon är hungrig men brukar kunna avstyra utbrotten med hjälp av lite att äta tex en frukt eller lite grönsaksstavar. 


    Tyvärr inget fysiskt, vi har frågat flera gånger om hon vill testa fotboll eller innebandy men hon har inget intresse av det, men har frågat iaf just för att hon ska ha en aktivitet där hon får röra på sig. Men hon vill inte. Hon går på simskola 1 gång i veckan och bild och form 1 gång i veckan. Så inget fysiskt ansträngande tyvärr. 

    Friidrott ska jag kolla upp, och fråga henne om. Det kanske skulle kunna vara något faktiskt. Inte helt omöjligt. 

    Jag måste också påminna dottern om att äta. Förr åt hon alltid mellis efter skolan tex, men nu får man i princip tjata på henne. Har pratat med henne om det också, att det är viktigt att hon äter så att hon mår bra och orkar med. Att kroppen behöver få mat. Så hon äter mellis och jag hoppas att det hjälper att hålla henne stabil. 
  • Anonym (Nedbryten)
    Anonym (Clara) skrev 2023-11-24 13:12:11 följande:

    Bipolaritet går i skov och på dig låter det som att hon är så hela tiden. Har hon perioder med depression också? Och friska perioder mellan manierna? 


    Jag tycker absolut att du ska ta kontakt med BUP tjejer  är mycket bättre på att maska (spela neurotypiska) än killar. Lyssnar inte BUP kan det vara värt att göra en utredning privat om du har råd. 


    Ja precis, och det känns som hon skulle vara i ett maniskt skov nu. Utbrotten, humörsvängingar har hon alltid haft, men som hon varit denna vecka är utanför det vanliga. Hon har varit så uppe i varv, låtit en massa, skrattat intensivt på ett ovanligt sätt m.m. Hon har inte varit just såhär förut. 

    Hon har inga direkta depressioner, bara de när hon gråter och känner att alla är dumma mot henne. Men det kommer efter utbrott.
  • Anonym (k)

    Sätter upp ett varnande finger att ha mer aktiviteter när hon knappt orkar hålla ihop.


    Att påminna om mellis för en 8åring är inget konstigt, är hon trött i huvudet är det svårt att komma ihåg.

  • Anonym (Silan)

    Mycket av forskningen som finns är ju gjord på pojkar vad gäller NPF. Och sååå vanligt att flickor håller ihop i skolan och så blir det sju resor värre när de släpper ut allt hemma.

    Jag tycker det är så dåligt när de påstår att problemen måste finnas överallt för att få hjälp. För oavsett om din dotter skulle ha NPF eller ej så behöver ju ni föräldrar och hon få hjälp till rätt verktyg för ett fungerande liv hemma.

    Jag tycker inte din dotter låter bipolär, det är ju en sjukdom som antingen är depressiva perioder eller perioder med depressivitet och manier. Dessa perioder har den sjuke mycket svårt att dölja.

    Jag tycker absolut du ska göra en egenremiss till BUP, du kan ju prova vägen genom VC också. Tyvärr är väl köerna långa så kontakta dem så snart som möjligt.

    Du kan ju också försöka prata med föräldrar som har flickor med ADHD och höra hur de får vardagen hemma att fungera. för oavsett om/när hon får diagnosen så är det ju där förändring måste ske.

  • Anonym (Nedbryten)
    Anonym (Filma) skrev 2023-11-24 13:51:25 följande:

    Ont i magen ka bero på stress som någon skrev.
    Om jag var du så skulle jag 
    * Skriva en dagbok där hag skriver ner vilka tider hon är extra arg. Der blir då mycket lättare att se ett samband om någon dag är extra kämpig.

    * Filma de värsta utbrotten under en vecka för att kunna vusa svart på vitt på att hon inte mår bra.Då utbrotten sker hemma så är det tyvärr svårare att få hjälp då skolan funkar.

    * Låta henne vila i sin säng 30 minuter när hon kommer hem för att få genne att varva ner. Många intryck under dagen blir jobbigt.

    *  Låta henne testa olika aktiviteter som gör att hon rör pp sig.

    Lycka till.


    Tack det är väldigt bra tips

    Filma har jag tänkt på men känns som jag, hur ska jag förklara, men typ kliver på hennes integritet. Hon vill garanterat inte bli filmad när hon är så arg som hon blir. 

    Vi har försökt få henne att börja med någon fysiskt ansträngande aktivitet men hon vill blankt inte. Så nu är det simskola och bild och form bara som hon har på fritiden. 
  • Anonym (Nedbryten)
    Anonym (k) skrev 2023-11-24 14:36:04 följande:

    Sätter upp ett varnande finger att ha mer aktiviteter när hon knappt orkar hålla ihop.


    Att påminna om mellis för en 8åring är inget konstigt, är hon trött i huvudet är det svårt att komma ihåg.


    Det är inte själva grejen att påminna om mellis utan snarare vikten av att äta mellis. Förr åt hon alltid när hon kom hem men nu vill hon inte äta. Så lär mer påminna henne om varför hon bör äta. 
  • Anonym (M)
    Anonym (petra) skrev 2023-11-24 12:36:40 följande:

    Hon låter varken bipolär eller adhd på din beskrivning, men jag är ingen läkare eller psykolog så jag uttalar mig bara utifrån en vanlig människas betraktelse. Har man adhd eller är bipolär så är det inte möjligt att skärpa sig på förskolan och skolan under åtta års tid utan att någon märker något. Det är min åsikt. 

    Hon sover lite, men det finns ju många barn som har ett litet behov av sömn. Att vakna var tredje timme som baby är inte något anmärkningsvärt, de kan ju vakna varje timme t om. 22-07 är lite för lite sömn, men ändå inte extremt. 

    Det är endast hemma hon får utbrott och beter sig illa. Hon har magont och mår inte bra. Hon kanske känner precis som du när hon ska hem att nu blir det tjafs och bråk och jag vet inte hur jag ska avstyra det. Då får hon ont i magen av stress. 


    Jo det kan man visst. Min son fick sin adhd diagnos när han var 6 år. Han är jättelugnt på skolan och var det även på dagis. Han gör som han blir tillsagd, stör inte, inga konflikter etc. Men hemma är det konflikter med alla både oss ochvsyskonen. Anledningen till att vi gjorde en utredning var att läkaren vid 3-årskontrollen misstänkte autism eftersom han tyckte att han inte fick ögonkontakt med honom. Jag var helt 100 på att han inte hade autism. efter utredning så fick han diagnosen adhd. När jag berättar det för folk så blir alla förvånade eftersom han som är så lugn kan väl inte ha adhd
  • Anonym (Mamma)

    Det låter mycket som min dotter, hon visade heller inte så mycket i fsk eller skola då hon höll ihop. Hon fick sen diagnosen autism (högfungerande) när vi utredde henne. Hon är intelligent och väldigt framåt på många vis (höga betyg/tidig läsning skrivning rubbet) varvid man inte alls kan förstå hur hon kan ligga efter på andra fält (ex.v emotionellt, alla är emot henne, allt är orättvist osv mkt konflikter hemma), hon har en ojämn begåvning helt enkelt. Våra andra barn är hur lugna och normala som helst. Också duktiga i skolan begåvade inom sport m.m men utan alla konflikter som systern... Din dotter är säkert en högfungerande flicka. Forskning i Sverige visar att dessa flickor får sin diagnos mycket sent eftersom de håller ihop i ex.v skolan.

  • Core

    Brister i uppfostran. Tråkigt men sant. Har en son i samma ålder med samma beteende, och vi får svälja att vi gjorde fel de första åren, och försöker vända skutan sakta men säkert hela tiden, med bättre strategier

    Alla gör vi fel som föräldrar, men bara få vill erkänna det för sig själva. Försöker man bara hitta fel på barnet, som man kan få på papper, gör man sig själv och ungen en björntjänst

    Notera att det här inte är att jag beskyller dig, vi gör alla så bra vi kan med de förutsättningar vi har. Beroende på hur mottaglig barnet är formar vi ett barn som vill styra omvärlden med dessa utbrott. Låt mig gissa, hon tål inte att bli tillsagd, om hon inte är förvarnad och med på det själv?

    Vi vuxna måste börja äga ansvaret mer, vi kan inte räkna med att skola och vård kan lappa ihop våra misstag. Du kanske undrar hur jag vet att det inte är en diagnos? Då hade problemen funnits i skolan också, det är samma med vår son. Han är otroligt duktig i skolan, karismatisk, när han är hos kompisar har vi alltid fått beröm hur ordentlig han är etc. Han är 10

  • Anonym (J)
    Anonym (Nedbryten) skrev 2023-11-24 12:03:20 följande:
    Jag frågar om hon mår bra, om det går bra i skolan, om något är jobbigt hemma eller i skolan, om något hänt men allt är tipp topp enligt henne. Men här sitter jag förkrossad för jag känner att det inte är bra...Är det bra eller vill hon inte berätta??.. 
    Jag läste igenom trådstarten igen och vill kommentera det här också. 

    Det kan många gånger vara svårt för oss vuxna att sätta fingret på vad det är som får oss att må dåligt, och det är knappast lättare för en åttaåring. Man har rätt snäva referensramar när man levt så kort tid och det gör det jättesvårt att skilja på när något är fel och när något bara är som det är och inte går att ändra på. 

    Jag var själv en gång en åttaåring som höll ihop hela skoldagen och bröt ihop för "ingenting" när jag var hemma. Jag minns att jag upplevde skolan, och allting som hände där, som något som bara var och som jag var tvungen att stå ut med.

    Dessutom var mycket av det som kändes fel så obegripligt och svårt att greppa att det inte gick att sätta ord på det. Skolan var en plats där jag inte fick lov att vara jag, men det förmådde jag inte att uttrycka på den tiden.
Svar på tråden Kan man få hjälp/diagnos när det inte "syns på skolan"?