Kan man få hjälp/diagnos när det inte "syns på skolan"?

Ja, kontakta BUP! Be, om det går, att få prata med någon som kan myckrt om flickor med npf. Det är inte alls ovanligt att de biter ihop i skolsn och sen bryter ihop hemma. Och be om hjälp nu.

Be också om anpassningar i skolan. Hon kan behöva någonstans att gå undan, kanske sitta inne vissa raster, kanske äta i lugn och ro mm. Minska stressen och stöket i skolan och se om hon blir lugnare hemma då. 

Boktips: Svart bälte i föräldraskap : att lösa vardagen i npf-familjer

Så är det, men vad gäller npf är det ofta (inte alltid!) skolan som är det största problemet och det är jättesvårt som förälder att komma tillrätta med det och barnen måste gå dit enligt lag, även om de mår jättedåligt av att vara där. Till sist bryter de ihop och blir hemma. 

Jag tror att det sker ett uppvaknande redan nu vad gäller skolan och npf. Det finns forskning och en nybyggd skola i vår stad har lokaler anpassade för barn som behöver få begränsad mängd intryck bla. 

Men det behöver göras mer. De barn som idag stör undervisningen för resten av klassen eller bryter ihop när de väl kommer hem gör det i många fall för att, precis som du säger, de vuxna gör fel. Dagens skola ställer krav på npf-barnen som inte ställdes förr och det blir för mycket för dem.

Och så har man dessutom avskaffat specialklasser. De här barnen behöver små klasser i lugna, tysta lokaler utan distraktioner. 

Det var precis så vi resonerade och jag tycker att du har helt rätt. Men när vi gjorde så fick vi som sagt veta av soc att vi var hjärtlösa idioter som inte borde ha barn, typ. Det spelade ingen roll att vi förklarade att det var för att få rätt hjälp. 

Ibland tolkar soc symptom som ts dotter har som omsorgsbrist och det kan ge onödigt strul som varken ts eller dottern behöver. Soc har inte den kunskap om npf som de egentligen behöver (ingår inte i deras utbildning). Det är därför jag tycker att ts ska söka hjälp hos bup, eller privatpsykolog, omgående, så att det är en psykolog de har sin kontakt med. Där finns den kunskap som behövs för rätt bedömning. Även där kan man behöva be om en psykolog med specialintresse för flickor med npf. 

Kan ni kanske säga att ni ser att hon inte mår så bra, att hon blir ledsen och upprörd och att ni vet att hon inte trivs i skolan. Att hon inte ska behöva ha det så och ni därför ska träffa en psykolog som kan hjälpa er att hitta sätt att göra så att hon mår bättre. Psykologen kan tipsa mamma och pappa och skolan om hur de kan ändra sig för att hon ska få det bättre.

Npf-barnen tvingas ju anpassa sig och slå knut på sig själva nästan hela tiden. Att få höra att det nu är de vuxna som ska anpassa sig efter barnet istället kan bli en enorm lättnad - förutsatt att det också verkligen blir så. Kan ni lägga fram det som att psykologen är den bra vuxna som står på barnets sida och kan berätta för föräldrar och skola vad de gör för fel, typ? 

Mitt barn älskar att skolan får höra att de behöver ändra sig! Vi hade ju påtalat samma problem på iup:erna sedan f-klass: för lätta, tråkiga lektioner och för bullrigt och stökigt. Men inget ändrades. Så barnet gav upp och slutade till sist att gå dit. Först då kopplades experter in och det var verkligen betydelsefullt för mitt barn att få uppleva att skolan gjorde ändringar för att hon skulle må bättre där. 

Att berätta om npf-utredning kan komma senare. Första steget är att träffa psykologen, sen utvärderar bup om det finns orsak att utreda för npf. 

Vi misstänkte npf tidigt och berättade om att såna variationer finns för barnet utan att nämna att vi misstänkte det hos henne. SVT barn har ju program om det tex. Efter hand började hon själv säga att hon trodde att hon har det (står i kö för utredning nu). Hon kände igen sig själv.