Känslor i sig är inte otrohet

Jesus, tar du själv dina språkliga distinktioner på allvar?

Du är otrogen genom att upprätthålla denna romantiska korrespondens med amerikanen, punkt slut, inte mycket att diskutera där.

Här är en förkortad version av TS för den som inte har tid att läsa hela. 

Du är otrogen, inte för att du har känslor för honom men för att agerar på dem. Du uppmuntrar honom genom att säga vad du känner och att det är så starkt. Det är fel att diskutera så intimt med någon annan än din man. 

Om det du säger stämmer så borde det väl inte vara några problem att diskutera det öppet med din man.... men det vill du såklart inte göra, men anser ändå att det du gör är ok.

Man ska aldrig underskatta människors förmåga att ljuga för sig själva för att döva sitt dåliga samvete. //

Intimitet handlar inte bara om KROPPLSIG intimitet, det kan lika väl handla om känslomässig intimitet.

Går man in i en exklusiv relation så är det ganska givet att sexuell OCH känslomässig intimitet är något man bara har med sin partner, det är därför det kallas för en EXKLUSIV relation och inte en "öppet hus relation". Känner man att man vill ha sexuellt eller känslomässigt utbyte med flera så ska man inte vara i en exklusiv relation öht.

Tyvärr vill folk ofta äta kakan och ha den kvar, dvs ha en exklusiv partner som bara har dig, men själv kunna ha flera så man kan unna sig lite pirr i trosan/kallingarna utan att behöva offra något, och då hittar man ofta på massor med finfina förklaringsmodeller som gör det möjligt för en att göra så utan att spy alltför mycket i munnen när man ser sig själv i spegeln. Men det är inget annat är ren BS för själva faktum att man håller det hemligt för sin partner visar ju tydligt att man VET att det man gör är fel.

Jasså säger du det, men ändå får du nästan andas i en påse över att någon kallar ett extremt egoistisk och självupptaget beteende för narcissistiskt?

Man kan nästan tro att det är en öm punkt för dig  det där....

Tro det eller ej men enligt mina utredningar är jag över-empatisk och bryr mig för mycket om andra.
För även hemska människor som jag kan faktiskt ha känslor. Läser och tar åt mig allt som skrivs så kanske blir detta min sista tråd.

Jag personligen håller med om jag är/har varit  känslomässigt otrogen och skäms verkligen.
Men min man anser inte att det finns något som heter känslomässig otrohet och även om han blir svartsjuk och sårad när män skriver till mig o jag svarar, jag är flirtig osv. så tycker han inte det är otrohet. Men det sårar såklart och det är ett svek.
Men vi har nyligen diskuterar detta o jag har sagt att jag behöver ha även manliga vänner (han får ha kvinnliga) och jag har nu lovat att inte på något sätt uppmuntra eller på nåt sätt agera annat än vänskapligt. Män blir ändå intresserade och det kan jag inte styra över. Men min man ska kunna lita på mig. Jag kan inte förändra mig radikalt men jag har ett samvete och om jag beteer mig illa så mår jag självklart dåligt av det, skäms, gråter i natten när alla sover. 

Kan tillägga att min man till och med tillåter mig att sälja bilder på bröst och rumpa, så länge det stannar där (Inga fittbilder, inga videos etc.) när det krisar ekonomiskt. 

Vi har samma inställning vad gäller otrohet. Ligger man med någon annan så är det otrohet. 
Och min man hade känslor för en annan kvinna em gång också. Han vägrade erkänna men det var så uppenbart att även våra barn tyvärr märkte av det, dom är rätt stora. Jag blev sårad över beteendet, hur han svärmade "diskret" och hur han agerade.
Men han visade att det var mig han ville fortsätta med. Hade dom legat hade det nog vårat äktenskap varit över och det visste han.