Varför ska vissa jämt skylla på ADHD, ADD, osv så...
En diagnos är INTE en ursäkt för att bete sig illa. Jag har själv två barn med ADHD, numera vuxna. Och jag hade aldrig accepterat att de beter sig illa. Naturligtvis är det svårare för de att behärska sig. Men man kan ändå styra vilka former det tar. Man kan ta ut irritation, frustration på ett sätt som inte går ut över andra.
Man ska aldrig acceptera att ens partner beter sig illa mot en. En diagnos är ingen ursäkt alls. Antigen så KAN personen vara i en relation, eller så är hen inte kapabel till det. Då får man avstå ifrån att ha en relation. Så enkelt är det. Generellt så kan en person med t.ex. ADHD prioritera så pass att de kan ha en relation, OM de satsar på detta. Då får man ge det stor prioritet.
Det finns folk som har så svåra problem att de inte klarar att ha en relation. Vissa klarar knappt av att ha vänner heller. Det är ofta folk med flera och svåra diagnoser.
På andra sidan ska man inte vara alltför kritiskt. Det kan hända att en person med ADHD eller bipolaritet går upp lite i varv. Man kan inte kräva att personen ska hålla sig lugn. Däremot kan man absolut kräva att personen då inte gör något som förolämpar eller skrämmer partnern. Då får den personen gå ifrån och hitta på något för att lugna sig.
På samma sätt kan en person med autism inte vara lika social som andra, kanske behöver hen mycket egen tid eller trivs inte i vissa sociala sammanhang. Där får man från början se om man är okej med det, annars är det ju ingen idé att inleda en relation. Ibland får man vara realistisk där. Självinsikt är viktigt där. Är man okej med detta eller inte?