Jag vet inte varför jag ens fortsätter leva, allt känns verkligen hopplöst hur jag än försöker vrida och vända på tankarna. Kommer aldrig bli lycklig och få någon ro. Jag kan inte hitta ett jävla jobb som jag trivs på. Byter fram och tillbaka, mår skitdåligt när jag väl börjar på nya arbeten då allt är nytt och man undrar om det ens kommer att bli bra eller om man bara slösar bort sin tid. Nu sitter jag återigen, första dagen, på ett nytt jobb (natt) och tankarna börjar ju snurra i vanlig ordning. Varför fortsätter man leva när allt känns skit?
