Allt känns så hopplöst

Vad är det du inte tycker om med ditt jobb? Kan du byta yrke och hitta något som passar dig bättre? Att börja på ett nytt jobb är psykiskt påfrestande, så det är inte konstigt att du mår dåligt. Du kanske skulle försöka starta ett eget företag? Jag har jobbat väldigt lite, men då var jag alltid hopplös på alla sätt och vis. Att gå upp tidigt på morgonen var inget för mig och jag tröttnade på jobbet så fort jag lärt mig det, efter typ två veckor var jag redo att gå vidare. En anställd hämtad ur en mardröm alltså. Sedan startade jag eget företag och det passar mig mycket bättre. Det är mer variation och jag behöver aldrig gå upp tidigt. Om allt känns skit och du även börjar tappa livslusten, då är det verkligen dags att fundera på om du kan göra något annat. Det är inte meningen att man ska må så. Hoppas du mår bättre snart!

Att jobba är inte världens roligaste för många människor...för mig har det oftast handlat om att betala hyra och ha råd med livet i allmänhet. Däremot är fritiden guld. Vad gör du då? Tänker att ditt mående kanske är mer kopplat till vad du gör med din lediga tid. Har du några intressen? Finnns det något du skulle vilja kunna göra? Ibland kan små mål hjälpa, tex att skapa en viss sak eller att klara av en fysisk ansträngning. Önskar dig allt gott.

Senaste åren har jag jobbat inom handel men känner inte att det är något för mig. Blir helt slut av allas sinnesuttryck som man får under dagen. Nu jobbar jag i vården, inget drömyrken men gick tillbaka dit för att jag inte ville jobba i butik längre. Sen har jag sökt ett helt annat yrken inom teknik och montering och varit på intervju. Men det skapar en hel del ångest att ge sig in i något man inte har någon aning om. Jag tröttnar ju egentligen också väldigt fort på jobb när jag väl kan dom. Starta eget känns inte som ett alternativ då jag måste få in pengar varje månad då jag inte har något sparat. 

Jag har alltid känt att livet är hopplöst. Är 27 idag. 

Samma här! Du beskrev just varför livet känns så jäkla ovärt. Man jobbar för att betala hyra och räkningar och man kan aldrig unna sig. Det är ständig ångest om man har råd varje månad. Och jag som har bytt arbete fram och tillbaka så har det varit knapert rätt länge nu. 

Jag gör inte mycket på min fritid. Har väl fastnar i ett svart hål som jag inte kan ta mig ur. Känner mest att jag behöver vila när jag är ledig, för att orka jobba. Annars städar jag, tvättar, ser på film. Det kunde jag uppskatta förut, inte längre. 

Du har ju inte hittat rätt yrke än. Ditt synfält för vad som egentligen är möjligt för dig är kanske begränsat. Du verkar vara en sån (nu gissar jag hejvilt, baserat på vad du delgivit) som vill ha lugn och ro, men samtidigt känna utmaningar. Kanske ett pyssligt jobb. Varför inte handarbete av något slag. Skapa och sälj? 

Men om du alltid känt så så behöver du ju bryta ditt tankemönster, genom medvetna förändringar. Du vill känna lycka, ansträng dig att känna lycka. Ibland kan det handla om fysiska saker. Ens mående är alltid värt att kolla upp och få ett utlåtande över. Dina seratoninnivåer är kanske låga.

Oj! Läskigt vad bra du kan analysera. Stämmer in på mig precis. Men vad finns det för arbeten inom det? 

Det finns olika sorters handarbeten. Kan vara knepigt att översätta till ett tryggt yrke. Men det du sysslar med idag känna inte särskilt tryggt heller med tanke på ditt mående. Du behöver ju känna en glädje, ett vidareutvecklat intresse kanske kan hjälpa dig.

Några idéer kan ju vara krukmakeri, slöjd, kåsor, knivar, lapptäcken, tvåltillverkning, biodlare, microbryggeri, skylttillverkning i metall, osv (en alternativ karriär kan ju vara att du lär upp dig till svetsare, ganska pyssligt)

Beroende på handarbete så ser ju försäljningen olika ut. Snickerisaker kan du kanske ha framgång med att sälja på fb marketplace. Vill du tillverka tvålprodukter så krävs nog en del korta videor på sociala medier och ett par års tålamod innan du etablerat en plattform.

Jag behöver även jobba på mig själv om jag ska bli bra och må bra. Jag är väldigt spridd i mina tankar. Ena sekunden så känns alls skit, jobb, livet, precis allt. Men sen kan de vända helt och tänker helt plötsligt att jag har det bra och att jag ser fram emot tex att lära mig mitt nya jobb osv. Och sen vänder det igen och allt känns precis skit och pest. Måste ju ha någon mer diagnos utöver min adhd-diagnos. Förmodligen depression såklart men något mer. Blir som sagt galen av att pensla i tankar och känslor såhär. 

Det är relativt normalt i 25-27 års åldern. Du behöver ta dig över puckeln så kommer saker att kännas bättre. Det kan jag (nästan) garantera. Sen så kan du behöva ta emot den hjälpen som finns om allt känns alltför mörkt och dystert. Lyckopiller kan vara nödvändigt i vissa fall.

Och ja, försök ändra ditt mindset, knåda hjärnan. Fundera på hur en idealisk tillvaro ser ut, hur du ser ut som lycklig och visualisera den. Känn tacksamhet över det du har och tänk inte i termer som "jag ska inte" utan vad du vill känna t ex "jag vill gå från jobbet med tillfredsställelse" Kortversionen hur man blir lycklig i stora drag.

-visualisering
-tacksamhet
-"jag vill"

Du låter som typexempel på nån som skulle må bra av att studera

Känner samma. Skaffade mig en högskoleutbildning och trivs inte alls med mitt val av yrke. Har också bytt arbetsplatser men inom mitt yrke flera gånger. Trivs aldrig utan mår skit, har ångest, prestationsångest så det bara skriker, hjärtklappning, deppig som tusan, huvudvärk m.m. Har liksom inget i livet som ger mig glädje just nu. Får ångest av att jobba, spelar ingen roll om det är en bra arbetsplats. Har funderat flera gånger på att göra slut på allt, för på nån Triss lär man ju aldrig vinna så man klarar sig utan att jobba. 

Nja, jag vet inte. Var inte så bra i skolan och har alltid varit tufft och utmanande. Då måste jag hitta något som jag verkligen tycker är intressant och roligt. Och vad det är, vet jag inte heller. 

Åh, vad skönt att man inte är ensam! Innan har det ändå varit hanterbart för mig att må dåligt och inte trivas på jobbet, man har lixom stått ut och längtat till ledighet. Nu kan jag aldrig njuta eller koppla av när jag är ledig. Kan inte avnjuta en bra film eller serie som jag älskade förut. Tänker på att avsluta allt, minst en gång per dag, MINST men det är ju betydligt fler gånger. Tanken av att bara slippa allt gör mig typ lugn. Och helt ärligt, även om jag är jävligt deprimerad i nuläget så tror jag helt ärligt inte jag kommer få ro så länge jag lever. 

Jag föddes nog bara till att inte uppskatta livet som man ska göra. Men folk har svårt att förstå. Om jag inte varit deprimerad så tror jag ändå att livet hade varit skit, för min del iaf. Utan depressionen har jag vissa svårigheter som också bidrar till att jag nog mår som jag mår och det är inget jag kan ändra på så därför har jag svårt att se ljuset i tunneln.