Halvsyskon bra eller ingen relation

Relationen mellan pappan och hans vuxna barn är inte så jättebra anser jag. Inte sen småsyskonen kom in i bilden. Om han ändå försökt lösa problemet med dom och det inte går hem, intresset ska ju komma från båda håll. Så tycker inte jag att man ska lägga hela ansvaret på honom om det ändå är vuxna barn det handlar om som valt att göra såhär under några år nu. Man kan ju inte tvinga fram en relation. Man tänker ju att är det vuxna personer så är de inte barn längre och de tar ansvar för sina egna handlingar. Själv som person hade jag inte gett pappa skulden och slutat vilja ha kontakt med honom för att han träffar en ny och får barn på nytt. Jag är vuxen nog att se glädje i andras lycka och få ett syskon ser jag mer som något roligt och inte tråkigt. Vuxna barnens mamma har sagt massor av negativt om deras pappa och mig. Och tagit upp om arv, att de får mindre pengar nu när de är fler syskon. Så visst kan det påverka deras syn om de tar till sig det hon säger 

Alltså det är jag som är ts här så varför hoppar du på någon annan som skriver? Har inte lagt något ansvar på någon, inte henne heller. Även om hon sagt en del saker som inte varit okej just gällande min sambo, mig och mina barn. Det har de vuxna barnen själva öppnat upp sig om. Vilket jag inte tänker ta upp en diskussion om här men det har varit en bidragande faktor till de vuxna barnens reaktioner på de nya syskonen. Tycker det låter som du känner den mamman, min man och hans relation till hans barn. Nu var denna tråd till halvsyskon där ute. 

Orealistiska förväntningar? Snälla du🙄 Har inga förväntningar alls. Vi har det bra och är en lycklig familj