Olika förutsättningar ekonomiskt

Tillägg till tidigare inlägg: i princip svarar var och en i ett äktenskap för sina tillgångar och skulder. Vill man att ens egendom ska vara enskild, det vill säga undantas från giftorättsgodset, måste man skriva äktenskapsförord. Det där med ansvaret för varandra låter fint men när skilsmässan är ett faktum är det inte lika självklart längre. Bra att reglera saker och ting medan man är sams. Nu vet jag inte vad Anonym (xxx) menar med underskrift vid altaret, det kan jag inte minnas att något sådant förekom. Man lovar att älska varandra i nöd och lust, ett muntligt och inte juridiskt förpliktigande löfte.

Fast t ex en hyresrätt eller en bostadsrätt kan, även om den inte är samboegendom, bli föremål för behovsprövning vid en separation. T ex om det fins barn.

Får jag fråga varför du flyttade ihop med någon med så stora ekonomiska problem? För som jag förstod det fanns de med i bilden från innan ni träffades.
Jag hade inte gjort det förrän denne betalat av skulderna, just för att undvika den här sitsen.
Att den ene tjänar mer än den andre är väl inga konstigheter, kan bli ojämlikhet och problem först om det är enorma skillnader mellan den. Men det är tungt att leva med konsekvenserna av någon annans skulder.

Jag är inte ihop med min partner för trygghet. Känns som kvinnor ska ha en partner för trygghet, men en kille kan inte ha en partner som ekonomisk trygghet eller blir halvt försörjd av tjejen, det verkar bara gå bra åt andra hållet.

Jag är tillsammans med min tjej för att jag är kär i henne, hon är min bästa vän och en trygghet för mig känslomässigt och mentalt. 

Förstår att man vill kunna göra saker ihop, men för mig räcker det att vi kan ha kul och betala hyra och mat.

Så ingen får ha några skulder om de ska bli ihop med dig? Jag förstår att det är en nackdel. Men jag väljer inte bort en tjej med skulder om jag blir kär, allt handlar inte om pengar, karriär, fin bil, fint hus.

Trivs man ihop så kör man, sedan får man försöka lösa det. Och det är väl uppfriskande att en kvinna kan ha mer lön än mannen.

Ska dock alltid kännas tabubelagt som man att vara den som drar in mindre pengar.

Jag ser allt oftare i min närhet att bra jobb, pengar, hus osv är viktigare för kvinnorna än män.

Nej, välja bort hade inte jag heller gjort. Vi kan fortfarande vara tillsammans. Men jag hade avvaktat med att flytta ihop och dela ekonomi tills dennes ekonomiska situation var bättre.

Inte heller jag bryr mig om karriär, fin bil, fin hus eller att ha så mycket pengar som möjligt. Men jag bryr mig om att ha det tryggt och bra och undvika den ohälsa och utsatthet som ofta kommer med höga skulder. Likaså att känna att man behöver ta hand om någon annan för att denne ska klara sig.

Jag är själv uppväxt i ett hem med mycket svår ekonomi pga spelmissbruk bland annat. 

Inte nödvändigtvis flotta bilar och en stor villa; pengar betyder så oändligt mycket annat. Vem vill leva med den oron och de begränsningar som en dålig ekonomi innebär? Inte heller skulle jag vilja leva med en partner med dålig ekonomi för det spiller alltid över på den egna - och betala av partners gamla skulder, aldrig.                                                                                                   Pengar är framförallt liktydigt med frihet. Frihet att resa och leva obekymrat, välja fritidsintressen efter intresse och inte enbart plånbok. Att leva obekymrat och slippa gnagande oro för pengar är för mig och många med mig viktigt, ju äldre man blir,  desto viktigare blir det. 

Om han inte vill utbilda sig och inte på annat sätt kommer att få ett jobb med hyfsad lön så kommer ni att behöva leva ett sparsamt liv när ni får barn. Och det är ett liv dom du inte verkar vilja leva. Det är helt ok att känna så. 

Du är i en ålder då det är dags att verkligen fundera på hur du vill leva ditt liv. Än finns det tid att ni tillsammans jobbar hårt för att din sambo ska få bättre ekonomi på sikt. Men då måste han troligtvis lägga ett par år på att plugga och gärna jobba lite samtidigt. Du känner din sambo, kommer han att fixa det?

Det vet jag. Men för de allra flesta är förmögenheten instoppad just i bostaden. Så fort man har pengar amorterar man. 

Jag vet även detta, att man inte riskerar bostaden om man ägde den innan. Men det är nog rätt ovanligt, att en ensamstående person skaffar en bostad som är stor nog för en familj. Utan det blir ju när man träffar någon och bestämmer sig för att flytta ihop, som det blir aktuellt att börja titta på hus/radhus/större bostadsrättslägenheter. Och då inskaffas ju detta/denna "för gemensamt bruk" även om det bara är den ena som har några pengar att köpa för.  Och vid separation, ska det beloppet delas. Jag kan inte se hur det kan vara rimligt..? Jag har varnat mina vuxna barn för detta. 

Det man kan tänka på som förälder, är att om man ger sitt barn pengar till kontantinsatsen, så ska man skriva ett gåvobrev där det framgår att gåvan - och även det som "kommer i dess ställe", om de skulle sälja en lägenhet och köpa en ny för pengarna - ska vara barnets enskilda egendom. Och samma om man ger dem pengar som man sparat till dem. Jätteviktigt att det finns papper på att det är deras enskilda egendom. Och även i sitt testamente, att man skriver att pengarna som barnen ärver ska vara deras enskilda egendom.

Superviktigt - då är ens barn ekonomiskt skyddat i alla fall, även om det skulle råka på fel typ av partner. 

Man skriver på äktenskapskontraktet också framme vid altaret. Det måste du väl ha gjort, om du är gift? Annars kan man ogiltigförklara ditt äktenskap, om någon skulle vilja det. 

Ja, såklart känner jag till att man kan skydda sin egendom med ett äktenskapsförord. Jag tycker dock att det är OK att default är att man äger allt tillsammans, inom ett äktenskap. Så har det ju alltid varit.

Men inte inom ett samboförhållande - att en sambo ska kunna få ut den andras pengar, som var instoppade i en bostad, stör mig. Eftersom inget avtal har skrivits, och många inte ens vet om hur sambolagen ser ut. Den är så orimlig, att folk blir helt chockade när de inser att de måste sälja sin bostad, och lämna över kanske flera miljoner, som personen själv eller hans/hennes föräldrar slitit ihop, till någon som man vid det laget förmodligen är rejält osams med också. Det är egentligen konstigt att det inte sker fler mord i det läget!