Olika förutsättningar ekonomiskt

Jag tror att det är nedärvt från stenåldern, faktiskt. Vårt genom har inte ändrats sedan dess. Vi tänder på män som är självsäkra och starka och har ledaregenskaper, för stenålderskvinnan behövde en sådan man för att hon och hennes barn skulle kunna överleva. Det fanns ju inget socialkontor på den tiden, där man kunde få matkuponger till ICA, utan det måste finnas en stark man som kan fälla byten och dra hem dem, när kvinnan är inkapaciterad av graviditet eller ett spädbarn vid bröstet, och så småningom flera små att hålla rätt på vid grottan. 

Gift dig inte och håll ekonomin separat är väl bästa råden till dig i ert fall. Sen får du ju välja hur du vill leva ditt liv - han har låg lön, inget sparande. Du kommer få anpassa dig och du kommer få dra det största lasset rent ekonomiskt. Acceptera det eller dumpa. Men var noga med att skydda din egna ekonomi om du går vidare med denna man. Det ska man alltid göra, men med den historiken finns det risk att han kanske flippar ur igen i framtiden.

Ett gåvobrev skyddar inte så mycket som du tror. Om dessa pengar sedan stoppas in i en gemensam lägenhet, hus, eller i stort set vad som helst, så är pengarna sen just (gemensamma) oavsett om de tidigare låg i ett gåvobrev. De är bara enskild egendom så länge de inte har använts till något gemensamt.

det är lite krångligare än lin förklaring men det är den förenklade versionen.

Bra tips! Skönt höra att det är normalt tänka så.

Jag har faktiskt varit tydlig med jag varken vill skaffa barn eller gifta mig förrän hans ekonomiska situation är löst. Även om han löser den kommer äktenskapsförord behövas som skydd för min egen del.

Jag har pratat med min sambo om allt detta och min oro nu.
Han vill ta mer ekonomiskt ansvar, vara den som tar merparten av kostnaderna. Från och med nu och resten av livet - vi får se om han klarar av det. Enorma insatser kommer behöva göras från hans sida!

Det märks han verkligen vill lösa saker. Jag får helt enkelt peppa honom till byta jobb/studera så han kan öka sin inkomst. Jag måste ge honom denna chans! Men börjar saker inte gå åt rätt håll kommer jag behöva lämna.

2 år in i förhållandet fick jag veta om dessa skulder. Hade jag vetat om dessa när vi hade träffats i början hade vi nog aldrig blivit ett par. I nuläget försöker jag bara rädda situationen om det ens är möjligt. För vi har väldigt bra förutsättningar i övrigt som ett par.

Inte om man skriver till formuleringen, som jag redan skrev: "samt det som kommer i dess ställe". I detta fall andelen i ett hus. Sedan är det en annan sak att efter flera försäljningar och nyköp och pengar hit och dit i många år, så kan det vara svårt att spalta upp vad som är vad.

Hade ni redan flyttat ihop också när du fick veta om hans ekolomiska situation?

Det låter väldigt oärligt av honom i mina öron att inte berätta för dig förrän två år in i förhållandet. Även om ni har separata ekonomier, påverkar det ju i allra högsta grad ert liv tillsammans. Huruvida ni kan få lån till en bostad, om ni kan unna er semesterresa eller spara ihop en budget för oförutsedda utgifter etc.

Du hade ju normalt sett inte heller stått för 70 procent av utgifterna. Anledningen till att du gör det är ju förmodligen inte för att han har mycket lägre inkomst, utan för att han ska få mer pengar över till sina avbetalningar. Så på sätt och vis bekostar du dem faktiskt.

Kom ihåg att du är inte skyldig att rädda situationen. Det är det han som är. Och fundera över hur bra förutsättningar ni egentligen har, om han i två år mörkade skulder och låter konsekvenserna av dem gå ut över dig.

Jag hade avslutat relationen direkt om min partner hade gjort så. Nu har ni varit tillsammans i flera år efter det, och har en relation som du trots allt beskriver som bra och vill satsa på. Då hoppas jag att det löser sig, men var väldigt försiktig med vilka konsekvenser det får för ditt liv och vilket ansvar som läggs på dig för något som enbart han är skyldig till.

Jag har varit gift två gånger och har aldrig skrivit på något vid altaret.
Ringde och frågade min föräldralediga sonhustru nu och hon kikade igenom filmen från kyrkan, för säkerhets skull, och inget skrevs vid altaret då heller när de gifte sig 2017.

Nu gifte jag mig iof utomlands och borgligt men jag har ett minne av att vi skrev på något, kommer dock inte ihåg vad det var.

Jag minns inget som skivits på men det har ju såklart gjorts någon gång, någonstans.
Dock inte i kyrkan eller dagen då vigseln genomfördes.

Här har vi svaret.

Efter vigseln undertecknar vigselförrättaren vigselintyget och skickar in det till Skatteverket för registrering i folkbokföringen. Det är vigselförrättaren som ansvarar för att intyget skickas iväg. 

Källa: www.horby.se/omsorg-och-stod/vad-innebar-det-att-gifta-sig/vilka-handlingar-behover-vi/

Enig med Anonym (Blondie) gällande äktenskapskontraktets vara eller inte vara, nej, det som gäller är: Hindersprövning, makarna ska vara myndiga och inte släkt på det sätt som stipuleras i 2 kapitlet, Äktenskapsbalken. De ska inte vara bigamister heller, det är inte OK.  Vittnen ska finnas och makarna ska båda två dyka upp - samtidigt.  Är detta uppfyllt och prästen har ställt sina traditionella frågor som besvarats med höga och tydliga JA är det klart, nu är de gifta. Den nyblivne äkta mannen kysser bruden och festen kan börja.                                                                                                                                                                Vissa krav finns på vigselförrättare, det går inte med vem som helst, vicevärden eller grannen eller så. Är dessa krav uppfyllda är äktenskapet juridiskt bindande. Jag skrev aldrig på nånting när jag gifte mig, för längesen, men den orättvisa fördelningen av hemarbetet var som ett kontrakt eller ett ok. Jag skakade av mig det, men det är en annan historia, eller inte förresten, tråden gällde ju pengar och skulder här i tråden. Jag skulle nog tveka till fortsatt samboskap i TS fall, det som stör bilden är att sambon inte kläckte ur sig nånting om skulderna utan det kom som en överraskning efter flera år. Ponera nu att allt fungerar i förhållandet utan moln på himlen, men om det uppstår käbbel och diskussioner? Finns det inte risk för att sambon återfaller i tidigare beteende? En sak att fundera på. Någon skrev här också att det känns som om sambon måste övervakas och det skulle jag inte gå i land med. 
  

Enig med Anonym (Blondie) gällande äktenskapskontraktets vara eller inte vara, nej, det som gäller är: Hindersprövning, makarna ska vara myndiga och inte släkt på det sätt som stipuleras i 2 kapitlet, Äktenskapsbalken. De ska inte vara bigamister heller, det är inte OK.  Vittnen ska finnas och makarna ska båda två dyka upp - samtidigt.  Är detta uppfyllt och prästen har ställt sina traditionella frågor som besvarats med höga och tydliga JA är det klart, nu är de gifta. Den nyblivne äkta mannen kysser bruden och festen kan börja.                                                                                                                                                                Vissa krav finns på vigselförrättare, det går inte med vem som helst, vicevärden eller grannen eller så. Är dessa krav uppfyllda är äktenskapet juridiskt bindande. Jag skrev aldrig på nånting när jag gifte mig, för längesen, men den orättvisa fördelningen av hemarbetet var som ett kontrakt eller ett ok. Jag skakade av mig det, men det är en annan historia, eller inte förresten, tråden gällde ju pengar och skulder här i tråden. Jag skulle nog tveka till fortsatt samboskap i TS fall, det som stör bilden är att sambon inte kläckte ur sig nånting om skulderna utan det kom som en överraskning efter flera år. Ponera nu att allt fungerar i förhållandet utan moln på himlen, men om det uppstår käbbel och diskussioner? Finns det inte risk för att sambon återfaller i tidigare beteende? En sak att fundera på. Någon skrev här också att det känns som om sambon måste övervakas och det skulle jag inte gå i land med. 

Tillägg: Jag ser att Anonym (Blondie) har utrönt frågan, Skatteverket ska informeras, antagligen skrev jag på nånting men det var nog inte i kyrkan vigseldagen. Underskriften innebar ju dock, tack och lov, inte att jag tog ansvaret för gamla bilskulder. (Indirekt kan det ju bli så i alla fall). Ergo: Man får se upp med skuldtyngda partners om man nu känner till situationen, förstås.

Jag förstår vi har oddsen mot oss. 
Min pojkvän vet också han har mycket att bevisa för mig. 

Jag är obotlig romantiker och tror man kan ändra på sig om man verkligen älskar varandra. Jag har stöttat honom genom tuffa tider nu är det hans tur bevisa det var värt det. 

Men jag hör vad ni säger angående missbruk. Det finns alltid en återfallsrisk? Så skulle vi gå igenom en tuff tid så finns det såklart risk för återfall. 

Men jag tycker så otroligt många män är fast i olika typer av missbruk. Alkohol, droger, överdriven användning av snus/cigg. Spelmissbruk. Det är få män som inte har någon brist idag, det som känns sorgligt. Nu har ju min pojkvän äntligen slutat med sina dåliga vanor så känner mig ändå väldigt stolt över honom! Få som klarar sluta med alla sina dåliga vanor rakt av.

Nu kom jag att tänka på min väninna, som var sambo och hade två barn med en man som var före detta missbrukare. Det började gå bra för honom; han hade en praktikplats hos en vaktmästare på en skola, och det jobbet klarade han av. Men visst var det stressigt med två små barn (tätisar), och de väntade det tredje också.

...sedan födde min väninna sitt tredje barn, och snubben skulle passa pojkarna ensam tills hon kom hem. Dagen efter fick hon ett samtal till sjukhuset. Grannarna hade reagerat på att pojkarna skrek så förtvivlat och ringt polisen. Barnen var ensamma, hade inte fått mat och dryck eller fått blöjorna bytta. Pappan hade tagit kontakt med sina gamla missbrukarvänner när min väninna var på sjukhus - han kände sig väl fri från övervakningen - och bara lämnat ungarna och återgått till knarket.

Det blev en lång och svår tid för min väninna, som helt ensamstående med tre små barn, socialtjänsten inblande (även hon blev utsatt för en förnedrande utredning), och dessutom problemet med karl'n som regelbundet kom dit och hotade henne och skulle ha pengar till sina knarkskulder., och använde barnen som slagträn på olika sätt...

Jag skulle faktiskt inte våga lita på en före detta missbrukare. De blir helt personlighetsförändrade när de återupptar missbruket, och de rör sig i farliga kriminella kretsar för att få tag i sitt knark. Knarkförsäljarna kan hota att skada och till och med döda en kunds partner och barn, för att få tillbaka sina pengar. Man kan hamna i en helt annan värld plötsligt, med en sådan partner. 

Nej, de flesta män är inte fast i ett missbruk. Om du har en överrepresentation bland dessa i din umgängeskrets så säger det mer om vilka du hänger med. 

Hur går det