Pappan super

Några förslag till hur ni kan få 13-åringen att vilja vara hos er.
Låna/hyr en husvagn, ställ på tomten, 18-åringen får eget.
Ni vuxna eller vad jag förmodar är ett yngre syskon sover i kök/vardagsrum.

Jag vet att renoveringar ställer till det men det är ändå ditt ansvar attestera till att dina barn trivs och mår bra.

Orosanmäl honom. Du kan göra det anonymt på nätet. 

Du missförstå mig tror jag. Hon vantrivs inte här som det är nu. Hon får vara ifred hur mycket hon vill när hon önskar. Och hon är här mer än hos sin pappa. Det är fortfarande inte det jag efterfrågar tips och idéer om. Hur vi ska bo här hemma. Är jag så otydlig?  

Jag önskar råd om hur jag ska hantera att hon även vill vara hos sin far då han dricker. Jag vill nej men hon vill vara kvar där dom ggr han dricker. Jag vet att det är mitt ansvar att se till så hon mår bra, såklart vet jag det. Det är just därför det blir så svårt att tvinga henne ifrån sin pappa när han dricker. 

Det har jag gjort och han tar inte emot hjälp då han själv inte anser att han har problem. 

Det är just det Fem personer i ett litet hus, hon upplever att det är lugnare eller att hon får mer utrymme/frihet hos farsan.
Hon kan också känna ett ansvar för sin far.

Så om jag förstår dig rätt så är ditt råd att jag ska köpa ett större hus? Det kvarstår ju ändå att vi är 5 pers och mer liv och rörelse. Har inte råd med ett slott där alla kan få en varsin flygel  Hon kommer väl trots större hus ändå känna ansvar över sin far och fortfarande vara där? 

Jag tänker att jag är inte ensam om detta, allt för många föräldrar dricker sig fulla på helger med barn hemma. Hur har ni upplevt eller upplever det som är i samma situation. Ska man tvinga en 13-åring till att inte träffa sin pappa sånna ggr? 

Jag tror att det enda du kan göra är att vara öppen och ärlig med hur du känner, en gång så att hon för höra det, och sedan vara öppen och tillåtande med hennes känslor och tankar. Öppenhet och en tillåtande attityd och att inte vara dömande inför barns/ungdomars känslor och situationer är väldigt ofta lösningen på problem. Vill du vara hemma hos pappa idag? Ok. Vi andra är här hemma. Om du behöver något, vad som helst, så ring bara. Jag ringer/smsar kl 22 och säger god natt. Vill du komma hem hit så ring (eller bara kom hem om det är gångväg/finns buss). Och inga önskemål eller frågor är dumma, vill du att jag ska komma med en pizza men inte stanna går det också.

Att visa att man är den trygga föräldern som man alltid kan komma till oavsett vilka problem eller glädjeämnen man har är vad som gör barnen trygga. Tvång, särskilt i den åldern, gör bara att det går i kras.

Barns känslor kring föräldrar med olika slags problem kan vara väldigt komplicerande, särskilt om det pågått länge, och ännu värre om det en gång i tiden var bra.

Du förstår ju inte - du KAN inte hindra henne från att träffa sin pappa. Hon är så gammal att du inte har rätt att hindra henne alls, och även om hon var yngre så skulle det räknas som umgängessabotage om du hade hållit henne hemma. Nu är hon gammal nog så du inte KAN det. Du måste alltså titta på helt andra saker du KAN göra, t ex göra det trevligt hemma (hoppas ingen har sitt sovrum i källaren...?) och så klart sluta tjata om pappans drickande, för det lär bara få henne att sätta taggarna utåt. Jobba på din acceptans också, att det är så här det ser ut och att du inte kan göra mycket annat än att försöka vara trevlig mot din dotter och erbjuda ett hälsosammare alternativ!

Åh suck på såna som dig. Först gapar du i full hals och skriver romaner med FELAKTIG info. Trots att det står tydligt och klart i trådstarten att det gäller 13 åringen. 

Sen gapar du om att TS inte kan göra något. Hör och häpna. TS är vårdnadshavare och barnet minderårigt så även om man ska lyssna till barnets önskemål betyder det INTE att barnet får bestämma om det är en fara för barnet. Det är TS skyldighet att skydda sina barn.

Men suck på såna som dig som bara klagar på andra. Det spelar ingen roll om dottern är 13 eller 18 så har ts ingen rätt att hindra umgänget! Detta enligt tingsrättens riktlinjer förutom vanligt umgängessabotage. Så SUCK på dig du!

Prata med soc igen. Säg att du är orolig över barnen 

Orosanmäl. Tillåt din dotter att ha de känslor hon har och stötta henne i det. Flytta ut i vardagsrummet så att barnen får varsitt rum. Hon har uppenbart ett behov av space och är i en tuff situation med sin pappa så jag tycker att hon ska få eget rum. Det är en sak att kunna känna sig trygg och FP utrymme när man vill och en annan att behöva be om det och då köra ut eventuella syskon från rummet. Oavsett om hon åker till sin pappa eller inte så känns det som om hon är i behov av stöttning och eget utrymme.