Hjälp! Min sambo slår mig!

Hej fina du. Jag kommer inte vara den som säger saker som att det är bara att dra, varför är du med en sån osv. För det är din vardag och du sitter i en knepig situation där du är mammaledig och sitter ekonomiskt bakbunden. 

Det tips jag kan ge till dig direkt är följande och menar allvar. Hur jobbigt det än är. Gå ut med ditt barn; ring till en kvinnnojour och ta reda på 1 vilken som är ledig 2 när du kan komma dit 3 hur du kommer dit. 

Ditt barn är litet. Det kommer inte minnas nånting om du drar nu. Du har inget jobb du måste dras upp ifrån. Det är den per tiden just nu. Se till att få detta gjort nu. Det blir aldrig bättre, du lever i en extremt stressande situation. 
Oavsett du har diagnos eller inte blir det inte bättre av denna situation, tvärtom. Detta knäcker vem som helst med eller utan diagnos. Gällande detta finns också hjälp att få. Varit i precis samma sits, beroende av en man, diagnos, och hela situationen blev till en enda stor ond cirkel som gick ut över barnen. Den första och bästa medicinen heter lugn och ro. Ta dig till kvinnojouren, sedan börja planera ditt liv. Där får du hjälp med praktiska saker via kommunen osv. För min del blev jag tvingad till kvinnojouren efter ett polisingripande. 
hann inte få ned oss någonting från lägenheten då den blev avspärrad direkt. Vi hade ingenting. Så packa i llugn och ro diskret alt säg du ska packa för att sova hos nån närstående. Kom ihåg. du slösar ditt liv och hela din trygghet och värdighet och skapar mentala sår för lång tid framöver ju längre du stannar. Du klarar detta 

skärp dig. Nyss så tyckte du ju att hon utsatte honom för ekonomisk misshandel. 

Det du skriver lirar med hennes uppfattning av sig själv. Att du förställer honom vara offret på något sätt.att jobba för att vara ekonomisk beroende är inte samma sak som att hon skulle utsätta honom för misshandel iom föräldraledigheten. Som du faktiskt skriver.

Dina argument underbygger att hon kan få svårt att ta sig från förhållandet för att hon då skulle uppfatta honom som offret i ekvationen. Du pratar dessutom om att hon ska återgå till jobbet och han ta över föräldraledigheten precis som att misshandel är en normal funktion och något hon ska acceptera.

Ts blir ju fysiskt misshandlad. Behöver hjälp och ber om hjälp. Ditt resonemang är extremt stötande och obehagligt. 

Jag fattar ju att det du skriver handlar om något självupplevt där du själv har varit aggressorn men skyddar dig själv genom att iklä dig offerrollen och därmed sympatiserar med utövaren av misshandeln, Gå och dra något gammalt över dig.