Hjälp! Min sambo slår mig!

Jag behöver er hjälp!
jag och min sambo har varit ett par i över 5 år. Vi har nu ett barn tillsammans som är 1 år. Varje gång vi bråkar så slår han mig. Eller ja, nästan varje gång. Vilket leder till att jag har blåmärken någonstans på kroppen minst en gång i månaden.
min fundering är, jag misstänker att jag är sjuk. Att jag har borderline eller något för det känns som jag triggar igång den ilskan hos honom. jag har lätt för att bli arg, provocerad, osv. Vilket jag tar ut över honom. Han säger att jag är ett psykfall och att det är mitt fel att han slår mig då jag psykiskt misshandla honom när jag blir arg osv. Men samtidigt upplever jag att han är jäkligt provocerande mot mig, vilket gör att jag blir arg Eller irriterad.
jag VET att detta är sjukt, äckligt och destruktivt. Men på något sätt har detta blivit normalt nu? Precis som att det är vår lilla hemlighet.
detta grundar sig i att jag inte tror att jag kommer hitta någon som faktiskt älskar mig och som jag har det bra med. Därför får jag nöja mig med honom. jag är även orolig över boendesituation. jag är mammaledig och vi lever på hans lön.
någon del av mig vill bara packa väskorna, ta med mig vårt barn utan att säga något till honom . Jag känner hat mot honom. Och jag är så arg på mig själv att jag inte lyckas visa mig stark för vårt barn. Vårt barn vet ju förstås ingenting, vilket jag aldrig kommer tillåta heller. men jag behöver hjälp med att ta mig ur detta. på riktigt.
snälla hjälp mig
Hej fina du. Jag kommer inte vara den som säger saker som att det är bara att dra, varför är du med en sån osv. För det är din vardag och du sitter i en knepig situation där du är mammaledig och sitter ekonomiskt bakbunden.
Det tips jag kan ge till dig direkt är följande och menar allvar. Hur jobbigt det än är. Gå ut med ditt barn; ring till en kvinnnojour och ta reda på 1 vilken som är ledig 2 när du kan komma dit 3 hur du kommer dit.
Ditt barn är litet. Det kommer inte minnas nånting om du drar nu. Du har inget jobb du måste dras upp ifrån. Det är den per tiden just nu. Se till att få detta gjort nu. Det blir aldrig bättre, du lever i en extremt stressande situation.
Oavsett du har diagnos eller inte blir det inte bättre av denna situation, tvärtom. Detta knäcker vem som helst med eller utan diagnos. Gällande detta finns också hjälp att få. Varit i precis samma sits, beroende av en man, diagnos, och hela situationen blev till en enda stor ond cirkel som gick ut över barnen. Den första och bästa medicinen heter lugn och ro. Ta dig till kvinnojouren, sedan börja planera ditt liv. Där får du hjälp med praktiska saker via kommunen osv. För min del blev jag tvingad till kvinnojouren efter ett polisingripande.
hann inte få ned oss någonting från lägenheten då den blev avspärrad direkt. Vi hade ingenting. Så packa i llugn och ro diskret alt säg du ska packa för att sova hos nån närstående. Kom ihåg. du slösar ditt liv och hela din trygghet och värdighet och skapar mentala sår för lång tid framöver ju längre du stannar. Du klarar detta