Vad är det som gör att man ogillar vissa människor

Inte skriva " Aspbergers" är en bra början.
Det är inte fredag...

Vad menar du? 

Svårt det där med vad som gör att man ogillar en person.

Många undviker de som ser sura ut, som inte ler, som inte hälsar.

En del är korta i tonen, säger plumpa saker, pratar bara om sig själv. Dålig andedräkt kan göra att man undviker personen.

Fundera över vad du  kan se hos personer som du själv gillar.

Jag föredrar välkomnande människor som glatt hälsar när man kommer in i tex personalrummet, människor som ler, frågar hur ens dag varit. När relationen djupnat bygger den ofta på andra premisser, även den tråkigaste surkarten kan visa sig vara en go människa, men nu menar jag människor man inte känner så bra.

Tack för bra svar. Ja det är så sant, såna små saker tänker man inte alltid på. Säger nog saker som inte passar in osv.. 

Men får du aldrig känslan av att inte ha någonting att bidra med till andra människor? känslan av att inte passa in, att inte finna glädje i en gemenskap med andra? 

Jo, så kan det vara. Jah förstår vad du menar, känslan av att inte passa in. Jag har känt så många gånger i olika sammanhang. Är inte särskilt social och trivs bäst med min familj.

Kan gå på tex afterwork men är inte något jag ser fram emot, tycker det är oftast både tråkigt och ansträngande. Man pratar med personer som inte betyder något för en och som du säger kanske inte heller känner gemenskap med de andra. Har några på jobbet som jag har riktigt bra kontakt med, men resterande ca 70 personer pratar jag bara jobbrelaterat med. Behöver anstränga mig och pratar vi om annat än jobb känns det inte naturligt.

Privat väljer man ju sitt umgänge på ett annat sätt, och idag har jag nått den åldern när jag känner mig bekväm med att välja vilka jag vill umgås med och inte. På jobbet är man mer tvungen att ha en god relation till många. 

Ett tips när du ska prata med människor är att ställa frågor. Egentligen om vad som helst. Har de en cykelhjälm med sig, fråga något om det, eller säg typ Åh så du cyklar, har du långt till jobbet? Förhoppningsvis öppnar det upp för något, de kanske bor i närheten, haka på att du också cyklar ibland, kanske cyklade dom också när det började snöa i oktober?osv osv? ställ frågor, var intresserad. Sen kan du ta upp ämnet om ni pratar en annan gång. Fråga hur länge personen jobbat på arbetsplatsen, var jobbade den innan, trivs den bra osv?.

Att känna att man inte bidrar i diskussioner är jobbigt. Men prova att bara le och nicka med om ni är flera. Att bara se intresserad räcker långt. Flika in någon fråga om du vågar.

Människan är ett socialt djur, de sociala koderna varierar från grupp till grupp. När man har en diagnos inom autismspektrat saknar man ofta förmågan enkelt att ta till sig dessa koder. Man upplevs som klumpig, ohyfsad man säger saker vid fel tillfälle, men har inte förmågan till att förstå det som inte sägs med ord utan med blickar, gester och kroppsspråk. 

Det går att  till viss del lära sig detta vilket många gör med åren, de lär sig det på samma sätt som man lär sig ett främmande språk. 

Den här onlinekursen är kanske något som du kan ha glädje av. 

https://onlinekurs.se/kurs-i-social-kompetens-for-personer-med-aspergers-syndrom/
Du är på god väg när du insett att det är något du saknar och vill ta tag i det. Lycka till på det nya året.

jag förstår! tror du inte många känner så att de tyr sig till en mindre grupp på typ jobbet o så?

tack igen! Superbra tips verkligen! Det ä nog många som underskattar vikten i att ställa små frågor och få folk att känna sig sedda. Tror också jag har svårt att veta vad som är ett lämpligt avstånd att hålla till olika människor. Är nog rädd att folk ska känna sig inkräktade på om jag ställer för mycket frågor liksom. På något sätt har jag en bild av att människan framför mig om jag inte känner till den väl liksom ser ned på mig och att det står sjuk i huvudet i pannan på mig. Hör själv hur det låter. Men då låser det sig totalt för mig och omöjliggör ett normalt samtal. Inbillar mig att folk tycker jag ser konstig ut och är en sjuk person. Bruka mest försöka sitta och lyssna i ett större sällskap och skratta med i skämt och sånt. När någon pratar med mig har jag svårt att hänga med vad de menar, svårt att förstå vad de säger och det har folk när jag pratar också. Så blir att folk undviker mig. Tacksam för dina tips här i inlägget! 

 

Tack för tipset! 

Ofta om jag träffat någon jag spontant inte gillar inser jag i efterhand att personen aldrig ler och inte låter en möta hens blick. Jag mötte en sjuksköterska en gång som var sån. Skitobehagligt! Kändes som att hon hade kunnat felmedicinera med flit, typ. (det gjorde hon inte) 

Jag gillar inte att titta någon i ögonen länge, men en person som aldrig någonsin möter blicken ger ett opålitligt och obehagligt intryck. 

Att inte le har samma effekt. Leendet är en signal som säger att man är vänligt inställd. Ler man aldrig innebär det motsatsen. 

Folk jag känner och som jag inte gillar - det kan bero på massa olika saker. De kan vara mobbare/översittare, överdrivet dramatiska, intriganta, skvallriga, egocentrerade mm. 

Vi har en på jobbet som nästan aldrig säger något. Henne tycker jag inte illa om. De få gånger hon pratar är hon trevlig. Lite nervös, men det är ju helt ok. 

Vi har två med asperger på jobbet också och de är trevliga båda två, men lite egna.