Lever i en ofrivillig vänskapsrelation

Vännen, blir ledsen av att läsa den situation du beskriver (och besviken på många av de svar folk här på familjeliv gett dig, liksom hallå?!) Det är stor skillnad på att leva i en drömvärld och tänka att nyförälskelse varar livet ut och att förvänta sig ömhet, omtanke och beröring i sin kärleksrelation! Vilket enligt mig är något man HELT KLART kan och bör få oavsett längd på förhållande! Att vara deprimerad eller lida av psykisk ohälsa kan absolut påverka ens förmåga att se och uppskatta sin partner men jag får känslan av att han försvunnit på andra sätt med annars hade han ju kommunicerat bättre med dig och inte sagt sådär omogna kommentarer om ?skitsnygga tjejer?. Du är ju mamman till hans barn, han borde vilja ta hand om dig och hålla om dig just nu. Om jag vore du skulle jag ta mig en riktig funderare, det finns män därute som kommer att vilja krama och pussa på dig flera gånger om dagen och med glädje hålla om dig och mysa i soffan. Absolut att sexlivet kan gå upp och ner men med annan fysisk kontakt och kommunikation klarar man sådana perioder. 

Förstår om det känns tufft men vi alla förtjänar uppskattning och omtanke, speciellt av vår partner.