Anonym (C) skrev 2024-01-26 06:46:22 följande:
Din kille gör helt rätt. Du vill slå världen med häpnad genom att krångla med maten. Att han ignorerar problemet är helt rätt. Med det sagt så innebär det inte att han inte bryr sig eller orolig. DU måste ta tag i problemet. Orsaken till att du inte har kontakt med vården kan vara att du trots allt vill hålla på och krångla. Du har någon slags sekundär vinst i det. Söka uppmärksamhet mm. Du har en allvarlig sjukdom som kräver avancerad vård. Snälla ta kontakt med din gamla vårdkontakt eller ring din hälsocentral redan nu på morgonen.
Slå världen med häpnad?
Nu vet jag såklart inte hur ts fungerar och tänker, men när det kommer till mig och min sjukdom så hade det inget med något "slå världen" att göra.
Jag var helt inne i min egen sjukdom, den enda jag hade något att bevisa för var mig själv.
Det är lite svårt att förklara då jag inte vill gå in i några detlajer om hur sjukdomen styrde mig, då jag är rädd att ts kan ta det på fel sätt och att jag förstör ännu mer för henne.
Att vara anorektiker är inte att krångla med maten för det första. Det är inte som att man är ett tjurigt barn som vägrar att äta. Det är så mycket mer komplext än så. Och har man inte insikt eller kunskap så kanske man inte ska sitta och skuldbelägga en sjuk människa.
Säger du till alkoholister att det "är var bara att sluta dricka och inte krångla med alkoholen"?
Inte samma problem, men ändå sjukdomar som vissa individer tror att det bara är att sluta med så blir det bra. Så enkelt är det inte.
Att, som du, sitta och klistra på en sjuk människa åsikter och känslor kan faktiskt förvärra allting.
Sen angående den sekundära vinsten. Som sagt så kan jag bara uttala mig från min egen erfarenhet.
I mitt fall, ja det fanns en sorts vinst när vågen dalade och kroppen frtvinade. Det är svårt att förklara och jag vet inte ens om jag vill, för som sagt så vill jag inte trigga ts eller andra som lider av anorexi med mina berättelser.
Jag hoppas innerligt att du aldrig behöver ha en partner som insjuknar i denna extremt nedbrytande sjukdom. Med dig som "stöd" är chanserna att tillfriskna betydligt mindre. Du borde tänka ett varv till, om du fortfarande står för det du skrivit här ovan... ja, då kanske du inte ska kommentera i trådar som den här.
Till sist så hoppas jag att du är frisk och aldrig får någon svår sjukdom, där någon anhörig tycker att du kan lösa det själv.
Och då tänker jag på sjukdomar som t ex har psykiska orsaker eller beroende. Sånt som du verkar tycka att man som anhörig bara kan bortse från.
