Han vågar inte

Svarar utan ha läst andra inlägg:

Ligg du gärna med upptagna män om du vill det. Blir du kär, så tja, det är normalt, sådant kan hända. Men försök för guds skull inte ta honom ifrån sin fru - det finns ingenting mer creepy än det!!

Okej, nu har jag läst lite av dina inlägg också och inte bara trådstarten, men jag har bara orkat läsa de första sidorna samt slutet här. Tror inte jag har så mycket att tillägga som inte redan är sagt.

Jag förstår dig i mycket av det du säger, jag fungerar på liknande sätt att jag vill reda ut saker, få saker bekräftade osv. Särskilt detta med ditt eget värde - som någon skrev så spelar det ingen roll vad andra tycker egentligen för det kommer alltid att finnas de som tycker du är fantastisk och andra som tycker du är en skitstövel; det viktiga är att du inte går emot dina egna värderingar. Gör ingenting som du själv tycker är fel för att känslorna tar över för då kommer du alltid att känna dig missnöjd med dig själv. Hamnar du ändå där så ha överseende med dig själv - okej, jag misslyckades, men jag reser mig och försöker igen. Ingen människa är perfekt. Vid en förälskelse så brukar det rentutav vara så att det är den andres fel som är en del av attraktionen eftersom det gör personen så oerhört mänsklig och påtaglig!

Däremot har jag invändningar mot att detta att du satt ultimatum på er relation. Att du sätter gränser är bra och känns det fel för dig vara vid sidan om så lämna honom, som du säger att du gör. Som du förstår kan dock inte läsare här blint lita på vad som påstås om hans äktenskap. Varför skulle hans kärlek till sin fru inte vara lika fin som - i den mån han har det - kärleken till dig? Varför har du krävt att han ska älska dig MER än sin fru? Varför tror du att du är förmer än henne utan att ens veta riktigt vem det är? Man kan inte äga andras känslor, sinnen och kroppar - det är den biten jag tycker kan bli väldigt självisk vid en förälskelse och det är det jag vänder emot. För det blir ju faktiskt raka motsatsen till kärlek och något man vill konsumera, äta upp, äga, ha, istället för att att bara låta blomman vara som den är. :) 

Jo, jag läste det där och en respektfull, rakryggad man borde naturligtvis säga som det är. Inte heller är det sympatiskt att vara "otroligt på". Men det står ju klart ganska snart att han inte alls vill välja dig istället. Även om det såklart är möjligt att en man skulle tala sanning i det läget, så hur stor är sannolikheten? Vad skulle han tjäna på det? Det är ju faktiskt spel i den situationen och då får man ju förutsätta att den andre säkert inte talar sanning om en sådan sak som att han ska bryta upp sitt äktenskap, vilket för övrigt verkar totalt korkat ur hans synvinkel. Att han sen försvinner osv. I det läget spelar du ju hans spel istället för att antingen acceptera situationen för att det ändå ger mer eller försvinna ur hans liv.

Ur hans synvinkel så måste han ju då ständigt hitta på sätt att hålla dig kvar för att få det han vill, men han är ju sannolikt nöjd med situationen som den är och även det givetvis hade varit omtänksammare mot dig att inte hitta på saker så måste man ju förstå att han sannolikt värnar om det han har, precis som du skriver. Du tvingar naturligtvis inte honom till någonting, men ni måste ju båda göra era val och han väl inte tvingat dig till någonting heller? Ja, visst han "leker med" dina känslor, men det måste du ju räkna med i det läget. Det lät ju inte direkt som att det var någon du kommit nära under lång tid och byggt upp förtroende med.

Det hade väl kunnat vara fint om det slutade där och inte blev mer även om det var smärtsamt? :) Men även om han verkligen hade valt dig i det läget så hade det kanske känts bra just då, men det hade ju knappast varit positivt i längden. Låt inte känslorna för någon som inte bryr sig genuint om dig påverka hur du mår! Men visst,det är jobbigt att vara kär. :) Jag var kär i höstas och det tog evigheter innan jag la korten på bordet för jag ville inte verka för på.

Gör vad du behöver för att få energin tillbaka. Åk runt på musikfestivaler eller nåt!

Så kan det ju kännas. Jobbigt att känna sig ensam.

Men måste du ha bråttom då? Kan du inte koncentrera dig på vad du vill i livet och dina egna drömmar och ambitioner istället? Vad gäller att träffa folk så kan du ju sikta på socialt umgänge och lättare vänskap så blir det inte så mycket prestationsångest över det. Du måste ju inte ha sex med dem eller gå på dejter i syfte att se om ni passar. .. Så kanske du får kontakt med någon det fungerar med i ett helt annat sammanhang senare istället.

Nej, det är inte alltid så lätt i livet. :) ... men nånting som får dig att komma ifrån din besatthet av den här mannen, som en resa någonstans eller nåt eller bara lite nya rutiner.