Han vågar inte

Prat. Du sätter inget emot det. Vi vet inte ens vem du är. Frågan är hur du mår själv som måste trycka ner andra.

Du fixar det här TS. Jag tror på dej. Jag förstår att du längtar innerligt efter någon att älska som älskar dej så som du vill bli älskad. Om det ska bli möjligt måste du släppa eller snarare sparka ut den här mannen som gör dej så olycklig. Det gör ont att släppa honom som kommit dej nära. Det gör ondare att ha honom kvar och dörren till äkta kärlek fortsätter då också att vara stängd.

Jag har inget värde, det är velt helt tydligt nu?
Jag har ingenting som håller mig fast, inget som jag tillför till någon annan. Är ingenting utom en börda för andra. Vad har jag? Min familj, som inte har något ut av mig. Som gärna talar om hur mycket jag förstör och vilken last jag är. Jag har ingen partner. Mina vänner bor för långt borta. Och ärligt så tillför jag inget där heller, de har sina liv som flyter på gott ändå. Mitt jobb? Visst, jag är lojal och hårt arbetande men det finns gott om människor som är bättre än mig på det här. Jag utnyttjar systemet i Sverige genom att ha samtal med en psykolog för att jag ska må bättre men till vilken nytta? Är man inte omtyckt så är man inte och vad skulle det göra för skillnad om jag börjar må bra och sätter gränser? Och om jag nu börjar må bättre är det ju ingen garanti för att jag skulle få något av det jag önskar. Jag börjar vara för gammal för barn, och för det behöver jag en partner. Och det finns mängder av kvinnor som är sötare, snyggare, smartare, trevligare än vad jag är så den möjligheten känns ju också försvinnande liten. 
Jag har en gammal hund som inte kommer finnas för alltid. Och det var det. 

Tack ❤️
Men vad betyder det i det stora hela? Vad spelar det för roll om jag gör det för risken att vara ensam resten av livet är övervägande ändå, kanske är det bättre att ha kvar den här lilla lilla kontakten att åtminstone någon tänker på mig ibland. Även om det är av fel orsaker. 

Det är just alla dessa handlingar som talar om hur han verkligen känner för dig. För du hade väl aldrig bettet dig så mot en person du verkligen älskar?

I mina öron låter han som en riktig j-a egoist. En som vill få alla att dansa efter hans pipa. Allt handlar om vad han vill, när han kan, har lust osv. När han inte får sin vilja igenom tjurar han som ett småbarn. Sedan har han inte ens vett att be om ursäkt när han behandlar dig ( eller frun) illa. Det är faktiskt riktigt svårt att se vad du trånar efter hos den mannen?

Du måste sluta tro att du kan förändra honom till det han en gång var. Då var han nyförälskad, och de gör som bekant oftast vad som helst för att visa sin förälskelse. Det är när förälskelsen tar slut ( ridån faller) som du faktiskt ser hans verkliga jag. Allt annat är bara teater. Så sluta älska honom på gamla meriter.

Du är kär i honom för att han fick dig att känna dig älskad. Det kan han aldrig ge dig något mer eftersom hans förälskelse passerat det stadiet, där han känner att han behöver uppvakta. Däremot kan du få den av någon annan, en annan som riskerar passera dig förbi eftersom du är insnöad på helt fel man. Han har visat dig sitt riktiga jag. Är den personen verkligen värd all din kärlek, längtan, ångest och dåligt mående?

Jag tror att en stor anledning till att du fastnat för en man som beter sig illa, är för att du inte känner dig värd något bättre. Men det är inte riktig kärlek, och du kommer aldrig bli älskad på riktigt förrän du lär dig älska dig själv. Inse att du är värd precis lika mycket som någon annan människa!

Du behöver jobba på ditt självförtroende, för då kommer oftast det mesta att falla på plats. Om inte annat så kommer livet åtminstone bli bättre och risken mindre att du faller för fel typer. 

I övrigt känner jag igen det mesta av dina känslor. Har inga vänner och jag har aldrig blivit bra behandlad av min familj ( de har tryckt ner mig och givit mig allt sämre självbild och självkänsla). En dag insåg jag att det enda som skulle få mig att må bättre var att bryta kontakten så mycket som möjligt. Precis som du behöver bryta kontakten med människor som får dig att må sämre. 

Hur ska du annars någonsin kunna känna dig värdefull? 

Det spelar en jävla roll. Jag är också någon som tänker på dej ibland. Du är inte ensam ❤

Det om att vara ensam hela livet är bara ett egetskapat tankespöke. Risken är större att du blir ensam hela livet om du klänger dig fast vid en person som knappt ger dig lillfingret och tar hela handen! 

Han kommer för den delen inte ha dig kvar hela livet, han ser din osäkerhet och att du klänger dig fast i honom. Risken är stor att han (redan?)ledsnar på någon utan egen vilja och som inte känner sig värd något.

Jag säger det inte för att vara elak, utan för att det är svårt för en person att vara intresserad av någon som inte anser sig vara värd något. Det är därför han kan behandla dig illa utan att du säger ifrån. De flesta människor har mer respekt för någon som inte tillåter sig bli trampad på, det väcker respekt och attraktion.

Därför är det så viktigt att börja från den änden och bygga upp ditt självförtroende, självkänsla och få dig inse ditt värde!
När du inser ditt värde kommer andra också göra detta, det är så det oftast fungerar.Om de ändå inte gör det så är det bara att kasta ut dessa personer ur ditt liv. Då är det de det är fel på, inte dig. 

Så länge du är frisk har du hela ditt liv på dig att hitta någon. Folk gör det dagligen trots att de är nära pensionsåldern och över. Det är aldrig försent!
Men om du vill ha barn är det ännu viktigare att bryta med den mannen. Han påverkar dig bara negativt och får dig förlora mer självkänsla och självförtroende. Det är knappast vad du behöver i ditt liv! 

Det är inte så att du kanske har någon bakomliggande depression som får dig att känna så trista saker om dig själv? I så fall är det viktigast att börja där, du kanske behöver behandling i form av medicin och samtal. i nuvarande fall försöker du bygga pussel som redan saknar bitar. Du behöver bitarna för att du ska kunna komma vidare. Börja där, med att försöka identifiera hur du ska komma vidare och bort från personer som skadar mer än de ger.

Jag är säker på att du kan det. Du måste bara vilja tillräckligt mycket, inse hur dåligt det är att hålla fast vid något som skadar dig.

 

Psykologer finns ju till just för att man ska få hjälp att må bättre.
Och när man börjar må bättre så löser sig även andra saker med tiden.
Jag trodde inte heller att jag skulle träffa någon efter att det tog slut med mitt ex som också sårade mig djupt.
Men idag är jag lyckligt gift och har två barn.
Du måste sluta trycka ner dig själv så här och inse att du faktiskt har ett värde.
Var snäll mot dig själv!
Våga ta kontakt med dina vänner och fråga om ni ska hitta på något.
Kanske kan det vara skönt för dig att komma iväg ett litet tag och få tänka på annat.

Så länge du har kvar den lilla kontakten med honom så kommer du att fortsätta må dåligt.
Han kommer att såra dig gång på gång.
Igen människa i världen är värd att gå omkring och ha ångest och må dåligt över.
Han verkar,ärligt talat,vara en stor jäkla idiot.
Och du förtjänar bättre,oavsett vad du själv må tycka.

Tack för era fina ord, visst har ni rätt. 
Jag tycker egentligen inte att jag i grunden har dålig självförtroende, jag tycker att jag har många fina egenskaper men när jag kör mig själv i botten så här så frågar jag mig om det kanske är så att jag har fel, jag kanske inte är så jävla bra för då borde det gå bättre för mig. Finns ju massor av tomtar därute som lyckas här i livet med familjer som älskar dem, så om jag inte har det betyder det att jag är en ännu större tomte än de?

Det har gått i perioder med självkänslan i botten och knackigt med en familj med psykisk ohälsa.  Och så bröt jag mig loss och allt gick så bra till jag träffade den här mannen som fick mig att känna mig älskad och att jag duger för första gången. Och så blev jag så jävla sänkt av att inse att jag inte alls gör det.

Den här helgen har varit jobbig. Inte så mycket för att han inte dök upp, jag blev faktiskt arg för första gången, utanför all skit som jag säger till mig själv- jag duger verkligen inte och jag skäms för att jag försökte göra det.