Bpd föräldraskap

Anonym (Psykisk ohälsa förälder) · 2024-02-11T11:02:58+01:00

Jag har varit tillsammans med min tjej I fem år och vårat förhållande har varit kantat av toppar och dalar. I perioder så skulle jag säga att vår relation Inte varit speciellt hälsosam men vi har jobbat oss igenom det. Ungefär ett år in i vår relation så fick min flickvän diagnosen bpd vilket förklarade ganska mycket. Hon har utsatt mig för ganska mycket under vår relation som andra nog skulle se som varningstecken men jag har ändå valt att stå vid hennes sida och arbeta på våra problem. Nu till sak...för ungefär två månader sen börjar min tjej prata om att hon vill skaffa barn, jag har jättesvårt att se oss skaffa ett barn då relationen ser ut som den gör och innebär utmaningar bara oss emellan. jag kan tänka mig att avstå från att skaffa barn men inte hon, hon vill i princip lämna mig om vi inte skaffar barn ihop. I mina ögon så känns det väldigt oansvarigt att ta in ett barn i ekvationen. När jag säger det så blir hon såklart sårad och menar på att jag säger att hon inte kan bli en bra förälder pga sin bpd. Vad gör jag? Det känns som att jag inte kan resonera med henne. Det är ju inte det jag egentligen säger utan jag utgår ju från hur vår relation ser ut och vilka utmaningar den kräver i sig. Sen tycker jag väll att man i alla fall där man skaffar barn måste se verkligheten och förstå att ett barn kräver mycket som man behöver kunna tillgodose

Bpd föräldraskap

Har en förälder med BPD, eller EIPS som det numera kallas. Det är först nu när jag är vuxen som jag inser hur fruktansvärd min barndom har varit. Jag kan inte prata med mina vänner om det heller för när jag väl berättat något sitter de bara och gapar i ren chock. Har till och med fått ett par psykologer att bli helt mållösa.

Anonym (NEJ!) skrev 2024-02-12 08:47:41 följande:

Gör det inte!!!! Och se för helvete till att skydda dig, för annars blir det hon som bestämmer och du blir medskyldig.

Jag har en mamma med bpd och min uppväxt har varit ett veritabelt helvete. En vuxen har svårt att hantera bpd:ns berg-och-dalbana, men för ett barn är det helt förödande. En person med bpd KAN inte ta hand om någon annan på det sätt som ett barn behöver. Kanske i perioder, men inte på ett konsekvent sätt.

Stick medan du kan så att hon inte snärjer både dig och ett barn i hennes sjuka värld.

Lider med dig. Håller med om det du skriver. Barn hanterar inte dessa kraftiga humörsvängningar. Barn behöver trygga, stabila vuxna.

Bpd föräldraskap

INNEHÅLL