Mitt fel att hon inte kan studera?
Min dotter har kommit in på sin drömutbildning på gymnasiet i en annan stad. Det betyder att hon måste bo där.
Mitt ex är den som hela tiden har skött det hela och när jag sagt att jag vill hjälpa till har han tackat nej.
Han har under hela denna tid sagt att skolan erbjuder ungdomslägenheter eller inackordering hos familj. Samt att han kommer få någon form av studiebidrag.
Nu när det börjar bli dags visar det sig inget av detta stämmer. Skolan erbjuder inga lägenheter eller inackorderingar. Detta måste man fixa själv. Jag har varit på exet i flera år om att ifall dessa utlovade bostäder inte finns tillgängliga måste vi söka boende på annat sätt. Jag har satt dottern i bostadsköer för säkerhets skull men det tar ju flera år att få en lägenhet.
Dessutom stämmer de inte att de får studielån/utökat studiebidrag. De får 1200 kr i studiebidrag och 1.200 i studiebidrag och 1800 kr i inackorderingstillägg.
Det här betyder att vi måste lägga ut 3- 4000 kr var per månad. Det har jag inte råd med. Jag är beredd att ta extrajobb för att kunna bidra men pappan har ändå sagt till dottern att nu får du inte gå i skolan i xx-stad, du kan glömma det. Det är din mammas jävla fel.
Jag känner mig som en fruktansvärd svikare. Är så ledsen.
Det som inte var så smart var att låta ditt ex, "tacka nej" till hjälp ... För i praktiken innebar detta att du tillät honom att låta tid gå och lura dig att ta "smällen" för att ert barn inte har möjlighet att plugga sin dröm.
Jag tänker att det enda rimliga faktiskt är att försöka hitta en inackordering och lösa den. Antingen lyckas ni inom er budget, eller så har du gjort vad du kan. Tänk på att folk faktiskt behöver extra -pengar nu, så ev. kan du hitta någon inackordering för 2-3 000, och då är det ju troligen plötsligt tämligen rimligt.