Mitt fel att hon inte kan studera?

Finns det inte pengar så finns det inte. Det är ju verkligheten och något du får stå för även om exet uppför sig illa. Du kan ju dra den där gamla undersökningen att de personer som blev antagna till Harvard, men av olika anledningar tackade nej, klarade sig lika bra som dem som gick på Harvard.

Samtidigt har ni verkligen sett till alla möjligheter?

Kan dottern vara inackorderad någonstans eller dela lägenhet med studiekamrater för att dra ner kostnaden?

Kan hon sommarjobba och jobba extra under terminerna för att bidra?

Har ni frågat far- och morföräldrar om de kanske har sparat något till hennes studier? I så fall är det inte fel att ta den hjälpen nu.

Finns det stipendier och fonder ni kan ansöka om?

Varför inga stipendier? Kolla in Uppfostringsfonderna och Gålö stipendium tex, men det finns ju massor att söka.

En helt annan lösning skulle kunna vara att du flyttar med henne dit? Jag inser att det är en enormt stor förändring för dig, som kanske har fler barn, släkt, jobb, kontaktnät och rötter där ni nu bor, men ibland kan det vara lättare än man tror att flytta några år till en annan ort.

Annars så är det faktiskt ok att säga nej och stå för det. Har du inte möjlighet att ta dig an dessa extra utgifter så har du inte det. Du är en bra förälder som tar ansvar för er ekonomi.

Jag tolkade det som att ts frågade mer om det var juste av pappan att göra som han hade gjort och hur hon skulle bemöta honom och för all del dottern. 

Den största delen av alla svar (mina inkluderade) var istället på hur hon kanske skulle kunna fixa att finansiera dotterns skolgång ändå. Jag kan faktiskt förstå att ts försvann efter några sidor av dylika svar.