Det känns så fruktansvärt. När vår dotter blir ledsen över något så är det ingen som kan trösta henne. Hon är så besviken på oss föräldrar och kompisar som inte kan göra det.
Har provat allt! Får inte krama henne men brukar sitta i närheten av henne. Försöker prata lugnt och bekräfta hennes känslor. Men allt vi gör är bara fel😔
Vad kan man göra? hon kan vara ledsed i timmar ibland
Jag förstår inte. Är hon besviken på er för att ni inte kan trösta henne?
vad är det hon är ledsen över? Och vad tycker hon ni borde göra? Vad gör hon för att trösta sig själv? Förstår hon att man får kan och bör vara ledsen ibland?
Vad är att trösta?
Jag brukar tänka att trösta är inte att få stopp på gråt.
Trösta är att finnas där när någon gråter.
Man kan inte ta bort allt som gör människor ledsna, så helt och totalt tröstad blir man inte.
Fortsätt finnas där för henne.
Just nu får du negativ respons från henne, men hon kommer kanske se det annorlunda som vuxen.
Tror man får säga att det är okej att vara ledsen och att man inte behöver bli glad på en gång efter att man har blivit ledsen.
Det är helt normalt.
Man kan ju inte trycka på en knapp och så är man glad igen. Det tar en stund, ibland flera timmar.
Du får säga att det inte är farligt att vara ledsen och att alla är det ibland. Fråga hur hon vill ha det när hon är ledsen - vill hon ligga i sängen och mysa eller vill hon vara ifred, vill hon ha en kopp te eller något.
Säg till henne att det är okej att vara besviken, men ingen kan ändra på hennes känslor utom hon själv. Hon får själv hitta strategier som får henne på bättre humör.
Vi har lite samma problem. vi tog professionell hjälp i frågan och fick en helt annan syn på känslorna hon upplever. Som vuxen är man så inställd På att trösta, man vill få det onda att försvinna. Men att uppmuntra barnet att känna sina känslor och bekräfta att man FÅR vara ledsen. Man får gråta utan någon som helst orsak, då vände det. Om än lite. Man får vara ledsen när kompisar inte är schyssta, man får vara ledsen när teckningen blir fel, man får också vara ledsen för sånt man inte förstår sig på. Att vara ledsen är lika viktig del av utvecklingen som att vara glad. Vi är glada när saker går bra, ledsna när de blir fel. Som vuxen lär man sig reglera sina känslor, man kanske anpassar sig till situationen, drar jämförelser med andra, vet att man inte borde gråta fast det gjorde helt stört ont att ramla på isen. Barn har inte den förmågan och ska inte ha. Genom att låta henne vara ledsen godkänner ni en öppen och mer tillåten miljö.
Sen finns ju ett problem som inte fanns hos oss och det är ju att hon blir ledsen för att ingen KAN trösta henne. Den är klurigare. Hon söker en tröst som hon inte kan hitta hos någon annan. Kanske behöver hon förstå att man inte alltid behöver bli glad direkt när man är ledsen och att ledsamhet i sig inte är farligt?
Jag hoppas jag inte lät allt för virrig. All lycka till
Vad är det hon är ledsen över från början som kan ta timmar? Om det tar timmar för henne för att lugna ner sig känns det ju mer som något annat än att vara ledsen för att typ nallen gått sönder.
Är det ångest hon kanske känner? Då kan man ju känna som att omgivningen inte alls förstår och inte kan trösta.
Tack för alla kloka svar!
Hon är besviken på att vi inte kan trösta. Vi brukar fråga hur hon vill bli tröstad. Då skriker hon att det vet hon inte, men att vi som är hennes föräldrar borde veta. Kompisar har provat att försöka ge henne en kram men det vill hon inte för att det hjälper inte säger hon.
Det hon oftast är ledsen är över när det inte fungerat med kompisar.
Hon beter sig som om hon vill vara ifred, men gör man det så blir hon ännu mer ledsen och säger att vi inte bryr oss om henne
Tack för alla kloka svar!
Hon är besviken på att vi inte kan trösta. Vi brukar fråga hur hon vill bli tröstad. Då skriker hon att det vet hon inte, men att vi som är hennes föräldrar borde veta. Kompisar har provat att försöka ge henne en kram men det vill hon inte för att det hjälper inte säger hon.
Det hon oftast är ledsen är över när det inte fungerat med kompisar.
Hon beter sig som om hon vill vara ifred, men gör man det så blir hon ännu mer ledsen och säger att vi inte bryr oss om henne
Som barn tar man föregivet att andra har svaren man själv inte har. Vi föräldrar är ju barnens trygghet, och då är det klart hon blir besviken när er tröst inte hjälper. Ni får nog förklara lite att tröst inte kan ta bort själva problemet. Utan problemet måste hon (med hjälp av er vuxna) klura ut när hon lugnat kroppen.
kan du ge något exempel på det hon blir ledsen för när det kommer till vännerna?
Tror tyvärr hon har en del ångest
Vad är det hon är ledsen över från början som kan ta timmar? Om det tar timmar för henne för att lugna ner sig känns det ju mer som något annat än att vara ledsen för att typ nallen gått sönder.
Är det ångest hon kanske känner? Då kan man ju känna som att omgivningen inte alls förstår och inte kan trösta.
Ja hon har väldi dålig självkänsla och självförtroende tyvärr.
Du har säkert rätt i att vi kanske inte ska fråga så, det är inget som har hjäpt iaf.
Du har fel i det sista du skriver.
Hon har varit hos kurator men hon vägrar gå dit mer för att det inte hjälper
Har funderat på om hon behöver antidepressiva men de skriver inte ut det pga hennes låga ålder
Det låter som att hon är osäker och tänker att hon ej duger. Det där är ett problem med självkänslan..
Och då kan hon gråta över allt ifrån att det är svårt att skaffa kompisar till att ingen tycker om henne.
Du ska inte heller någonsin fråga henne detta stycke.. "Vi brukar fråga hur hon vill bli tröstad?"
Denna kan jag inte förklara dock, mer än att det inte funkar med tjejer.
Det är som att ge någon med grov ångest valet mellan oboy eller kaffe? Det kommer inte gå, för den har ångest, det är bättre att bara ställa fram en varm oboy och säga att du tänkte på henne. Dessutom är kaffe inte nyttigt iaf, och kommer bara ge mer ångest, så du som vuxen bestämmer att oboy är mycket bättre.
Den där är svårförklarad utav helvete. Men försök sluta sitta där och låta som att ni inte vet vad ni ska göra med henne. Det vet du säkert redan svaret på också om du tänker efter.
Det säger vi alltid