Det känns så fruktansvärt. När vår dotter blir ledsen över något så är det ingen som kan trösta henne. Hon är så besviken på oss föräldrar och kompisar som inte kan göra det.
Har provat allt! Får inte krama henne men brukar sitta i närheten av henne. Försöker prata lugnt och bekräfta hennes känslor. Men allt vi gör är bara fel😔
Vad kan man göra? hon kan vara ledsed i timmar ibland
Tror tyvärr hon har en del ångest
Ja jag menar att jag inte vet svaret. Men jag sitter med henne på golvet så länge jag får. Hon får visa alla sina känslor och vi bekräftar att det är ok.
Känner väl att hon har rätt i att vi borde veta, men vi har ju försökt allt och det fungerar inte.
Men vilka onödiga påhopp. Va fan? bitter!
som förälder gör man oftast sitt absolut yttersta Och att söka råd och vägledning från andra föräldrar är ett steg mot att kanske få en klarare bild i hur man ska hantera sitt barns känslor.
Ingenstans skriver TS att hon sitter och säger till sitt barn att hon inte vet vad hon ska göra eller lämnar ansvaret på barnet. Du som verkar så allvetande och klok borde väl förstå att det är endast genom att fråga saker som vi kan lära oss nya infallsvinklar. Kanske modellinlärning Eller imitationsinlärning inom psykologin är något du bör plugga på om.
Har ni testat att prata om det här när hon INTE är ledsen och behöver tröst? För just i den stunden är ju allt jobbigt och hon vill att alla jobbiga känslor ska försvinna NU och att ni ska fixa det, men det går ju inte.
Ta någon dag och kryp upp i sängen tillsammans och kramas och prata.
Prata om känslor. Säg att ibland är man glad, ibland är msn ledsen och ibland är man arg. Att det inte finns någon knapp man kan trycka på så att de försvinner, utan man kommer känna de här känslorna ett tag när de kommer. Att det är normalt.
Säg att du och pappa inte kan ta bort hennes känslor. Men att tröst är att vara där så hon slipper vara själv. Säg att en kram inte kan ta bort ledsen-känslan men den kan öka må bra-känslan, och när må-bra-känslan blir större än ledsen-känslan så kommer det kännas bättre.
Säg att det inte är farligt att vara ledsen eller arg. Alla blir det. Vuxna också. Och att det såklart är jobbigt i den stunden, men att ni alltid, alltid är där och att hon inte är ensam. Att känslorna går över och sedan är hon glad igen.
Läs på om projicering, för det var du som brusa upp dig, eller är du bara bitter?
"Jo du far och mor. Nu behöver jag bara höra att någon tycker om mig... Att jag inte är så oomtyckt som jag tror att jag faktiskt är."
"nu behöver jag en kram."
"Nu mår jag lite dåligt, men det är för att jag är hungrig."
Så har jag nog aldrig hört någon 8 åring lägga upp det någonsin när jag tänker efter..
Hon vägrar prata med kuratorn
Hon vägrar prata med kuratorn