Vi kan inte trösta vår 8-åring

Det där med att hon har svårt att se andra perspektiv än sitt eget, kan vara en mognadsfråga, om hon bara är 8 år. Men det kan också vara så att hon har bestående svårigheter. 

Märks det på andra sätt?

Vissa barn fixar tidigt det sociala, andra behöver mer träning och stöd. Med åren brukar de flesta barn bli bättre på att fungera med kompisar eller i grupp. Men de som fortsätter ha svårigheter, eller ofta hamnar i konflikt med andra, kan behöva utredas. 

Jag känner igen lite av din dotters beteende i våra barn. Men de var yngre, det hände bara ibland och de var sällan otröstliga, eller ledsna i flera timmar. Så det var ingen big deal. 

Om er dotter inte har några andra (större) problem, kan det hända att hon bara har fått dåligt självförtroende när det gäller vänner. Det är inte så bara, men hon är långt ifrån ensam. Alla är inte så utåtriktade eller har lätt för att ta för sig. Det är mer ett personlighetsdrag än en svårighet.

Det största problemet är inte att er dotter hamnar i konflikt med vänner ibland, utan att hon blir så ledsen. Hon verkar ta det väldigt hårt. Att en kompis vill gå hem, eller leka något annat, tar hon som personlig kritik? Som att hon inte duger?

Ni behöver hjälpa er dotter att hitta verktyg för att hantera detta bättre. Få bättre självkänsla. Här kanske skolhälsovården eller någon barnpsykolog kan hjälpa till och ge råd, även om er dotter inte själv vill prata med dem. 

Men göta petter, flickebarnet är 8 år. Du har inga egna barn va?

Hade hon varit 18 hade jag hållit med dig, men även då beror det ju på VARFÖR man är ledsen.

Visst måste man lära sina barn att hantera motgångar, men stegvis. Och det beror som sagt på vad det gäller.

Det är ju uppenbart att TS dotter har svårigheter. Ta ansvar skriver du. Hon kanske inte kan ta ansvar? Åtminstone inte än eller utan rätt stöd.