Min sambo har ”ingen fritid”

Vad gör han av den lediga tid han faktiskt har då?  Gör han något vettigt och roligt och konstruktivt eller bajsar han bara runt hemma och fjantar med mobilscrollande och Netflix?  

Denna kille behöver växa upp och ta ansvar.  Att flytta ifrån dig kommer göra honom singel men han kommer ha ännu mindre tid över då han fortfarande är pappa och måste ta ansvar.

Det är liksom försent att ångra sig nu. 

Du ska ställa krav på honom givetvis  och acceptera inte hans bullshit. 

Han kanske behover mer egentid än dig for att kunna hämta kraft. For dig ger familjetid extra kraft och energi, for andra kan det vara givande men samtidigt inte ge den extra energi de behover.

Ge honom mer egentid ensam. Låter som han behover det.

Hur mycket ensamtid har han idag (utanfor jobbet naturligtvis)?
Hur mycket ensamtid har du?

Faktiskt precis så. Vad vill han göra då?
Har han någon hobby som han ägnar sin tid åt, eller fortsätter han med att glo i mobilen och tro att han inte har tid med den?

Ett tag fastnade jag själv i den lunken. Det kan hända. Man får bara inse det och skärpa sig när det händer. Jag trodde att jag försummade bl a mitt stora fiskeintresse när jag satt hemma och gnällde över att jag inte hade tid använda min båt. Det jag gjorde för att ändra på saken var att använda båten och fiska - Ta daaa! Och Vips, så hann jag med det samtidigt som summan av alla inblandades tid var konstant. Jag har sett det på andra också. De stressar sönder över sin trädgård etc, men när det väl är helgförmiddag så händer inte ett praktiskt skit, förutom just att de stressar över att de borde.
Det kan som sagt hända - Man har den lediga tiden men hamnar i någon sorts ... lunk.

Är det istället så att han inte riktigt kan definiera vad han vill så är det kanske svårare att skärpa upp.

Det är ju tyvärr väldigt vanligt. Vet inte varför många män är såna.
Kvinnor kommer hem och vill få tid med barnen, män kommer hem och vill vara själva.(grovt generaliserat)
På helgen vill männen vila/göra sin hobby, kvinnorna vill umgås med familjen.
Finns självklart familjer där det är tvärtom, men visst är det betydligt vanligare att män väljer bort familjen.

Du kanske ska ge honom en paus. Testa att ta varannan dag med ansvar. Måndag tar du hand om barn, lagar mat, diskar, lägger barn mm. Han kan göra vad han vill. Dagen efter byter ni, han gör allt och du kan ta ett långt bad, träna eller något. Då får ni ju tid för er själva varannan dag. Veckan därefter kan ni testa att göra allt ihop. Laga mat ihop, den ena diskar och den andra lägger barn, efter det har ni tid ihop eftersom allt redan är gjort eftersom ni delade på uppgifterna. Får se vad han tycker känns bäst.

En annan tanke är att jobbar man oregelbundet kan det kännas ännu mer som att man inte har fritid än om man har regelbundet jobb.

Skulle man t ex vilja hitta tid till att träffa en kompis som jobbar dagtid, kanske det känns som det aldrig kan bli en träff for att just oregelbundra jobbtider tillsammans med partnerns gnat om att vilja bli sedd på den och den speciella dagen, middag med svärmor på den dagen, etc gor att en passande tid kommer aldrig finnas.

Jag kan förstå att han känner så ifall du alltid är hemma när han inte jobbar och anser att ni då också måste själva umgås. 

Du säger att du är ensam hemma med barnet när han jobbar kväll. Får han någonsin vara ensam hemma med barnet utan dig till att börja med? Eller är du den som hela tiden är hemma? 

Jag tyckte det var jobbigt när min sambo, barnens pappa alltid var hemma så man aldrig fick vara ensam vuxen hemma. Det var det jag behövde men han förstod inte det. Jag var den som fick dra iväg ibland antingen med eller utan barn. Var man borta vad han ansåg var för länge så blev han sur.

Även som familj måste man ibland kunna vara ifrån varandra. varje ledig tid måste man inte vara tillsammans. Alla har olika behov och om den ena behöver annan fritid så måste man lyssna på det. 

Jag skulle nog ge honom en paus. 

Dvs, jag eller han skulle få flytta ut och ta barnet varannan vecka. Det kan bli permanent eller så ångrar han sig. Hans val. 

Han låter inte mogen för familjeliv. 

Det låter som om nu har djupare problem än mannens brist på egentid. Men ni kan ju börja i den änden. Jag skulle inte kalla att vara hemma med småbarn för fritid och det är i vart fall knappast alltid så avkopplande. I alla relationer bör man ge varandra utrymme att vara själv. Har han någon hobby han skulle vilja hinna med eller vill han bara vara ensam hemma ibland. Jag minns när lina barn var små att jag emellanåt blev frustrerad för att deras pappa aldrig tog barnen och hittade på något bara de tre. Jag gjorde både kortare utflykter och åkte till mina föräldrar över en helg så han fick tid hemma själv. Jag fick aldrig motsvarande och det gav mig en lätt känsla av syrebrist i relationen. 

Ni behöver prata om vad ni har för behov i relationen om ni ska få det att funka. Om det är det du vill?

Säger han verkligen att du inte ger honom någon glädje? Vill han inte vara med sina barn?? Då är det bättre att gå skilda vägar! Undrar också vad han gör på sin fritid...sitter han och spelar spel eller ger han sig ut på bergsvandringar?

Vad någon gör med den egentid/fritid man faktiskt har, tycker jag är rätt irrelevant. Det måste ju vara upp till var och en och inte bedömas av vad omgivningen tycker är "rätt" typ av aktivitet.
Men i övrigt tror jag ni skulle behöva gå till en familjeterapeut och titta på hur ert veckschema ser ut. Rent konstruktivt se vem som gör vad och när, och vad man kan förvänta sig av varandra.
Att "se varandra" är viktigt. Men under perioder kan man också tvingas bara fokusera på att få saker att gå runt.