Stå ut i olycklig relation

Anonym (Vildlemur) · 2024-02-23T11:02:03+01:00

Tänker att det finns många exempel på personer som spenderar år och även hela liv i relationer/äktenskap de ej vill vara i. Oftast stannar man för barnens skull. Hur gör man för att stå ut ? nu har jag inga barn. Men är ihop med en man sen 1 år tillbaka. När vi träffades var jag så himla kär, han hade allt. Det har han väl fortfarande- men visar inga tecken på att han är kär i mig (förutom några plikttrogna dejter i samband med alla hjärtansdag eller födelsedagar). Alla hans vänner är i parrelationer som ofta umgås. jag misstänker att han är med mig för att singellivet passar inte hans sociala liv längre, samt att han tycker de är skönt att ha någon att se på tv med på kvällarna och laga mat ihop. han är trevlig mot mig och vi skrattar mycket. Men vi tar inte på varandra utöver sex, ger inte varandra komplimanger m.m. Jag har försökt länge men får inget gensvar, därför har jag även gett upp på den fronten. I början var sexet grymt, men nu kör vi alltid samma saker och det känns från mitthål väldigt standardiserat. Ingen spänning eller nånting jag trivs så bra ihop med honom, han får mig att växa som person på ett intellektuellt plan. Älskar att lyssna på hans kloka anekdoter om saker och ting. Men avsaknaden av någon form av romantik gör så ont imellan åt. jag vill ändå vara kvar i relationen då den på ett sätt berikar mitt liv så mkt, vi har Samma syn på ekonomi och vill samma saker avseende familj (och han säger att han vill ha det med mig, när jag frågat) jag är 27 och bor i en liten stad i norr. Känns som att alla värda att ha är redan upptagna, och det här är jag beredd att stå ut med för att slippa börja om och ändå ba sluta upp med något slusk från gruvan som inte går att föra intellektuell dialog med. så min fråga är, hur står man ut i en sån här relation? Gör det ont i början och avtar senare? Eller kommer jag alltid behöva gå med den här stenen i bröstet?

Man blir ju ledsen när man läser ditt inlägg...

Även om du skriver att du trivs med honom och ni har trevligt ihop så är din rubrik "Stå ut i olycklig relation". Så klart ska man, när man är 27 år och ett år in i relationen, inte känna att man saknar intimitet, romantik och kul sex. Om det nu är vad man önskar! Man är ju olika och han kanske är nöjd med det, men du är det uppenbarligen inte.

Förutom att ni har olika behov i frågan, handlar det om att du inte känner dig bekräftad? Finns det en oro från din sida att han inte är lika kär i dig som du är i honom?

Prata med honom ordentligt och red ut vad det står för. Om du känner dig trygg i att han älskar dig kanske du kan vila i att ni är olika som personer. Om han, å sin sida, har omsorg om dig och är lyhörd kan han försöka bjuda till och kompromissa så att du känner dig mer nöjd. Jag tänker att man vill att den man älskar ska må bra!

Sen tycker jag att det är en varningssignal om man vid så ung ålder och bara ett år in i förhållandet upplever att man saknar intimiteten och att sexlivet inte är så bra. Risken är att man snart bara blir goda vänner.

Stå ut i olycklig relation

INNEHÅLL