Alltid dåligt samvete för sparande

Jag är 45 år. Känner att mer tid ligger bakom mig än framför mig. Känner ev en oro att jag har mina bästa år att spara är nu- framtiden och hälsan vet man ju inte så mycket om. kanske för att jag tjänar bra så är jag mer stresssd av att spara än om jag tjänade mindre. Som att pga hög lön bör jag ha högt sparande, allt annat känns ev oansvarigt. 

Jag vil också leva här och nu men samtidigt är jag rädd att pengarna ska rinna genom fingrarna utan att jag är medveten om det. Det är ju lätt hänt att skaffa sig ?dyra? vanor.  

Kanske tänker jag lite för mycket på senare- att jag inte orkar jobba tills pensionsåldern och därför vill spara. 

Plus, ju mer man sparar ju ?snålare? verkar man bli?

Jag har inte vuxit upp fattigt, men vi har inte haft en massa extra. Har alltid fått klara mig själv eller vad man ska säga. Husrum med logi har alltid stått på vid gavel men aldrig finansiell hjälp i övrigt. Detta tror jag dock är ganska normalt. Men det där att inte kunna följa med på kompisarnas skidsemester på gymnasiet eller ha en massa extra jobb under studietiden när vännerna fick bidrag hemifrån, det har väl satt lite spår. Låter ju bara bortskämt när man säger det högt när det inte gäller några riktiga problem, men det har väl gjort att jag  är väldigt självständig. Räknar inte med hjälp. Vill säkerställa min egen trygghet. 

bär jag var yngre så hade jag en mer kortsiktig plan med sparandet. Typ dessa pengarna ska jag resa för till jul. Nu är det mer luddigt- dessa pengarna ska jag leva för när jag blir äldre?och frågan är ju då, hur gammal, hur ska jag leva för dem, hur mycket behöver jag. Målet blir lite svävande och det Känns inte som jag gör tillräckligt. 
det har nästan gått så långt nu att jag tycker det är jobbigt att gå på krogen hur kul det än är och trots att det händer ca 2 ggr per år, för Att ett glas vin kostar 130 spänn och det kan man få en hel flaska för där hemma?.

Det låter ifs inte som att du heller går på krogen så ofta?. Eller unnar dig guldkant mer än resorna? äta billigt, köpa kläder endast på rea är ju mycket strikt i de flestas ögon. Har du en absolut summa eller en % som du ska spara varje år/ månad? När du reser, hur tänker du då, är det även billiga resor som gäller?
superbra att du hittat ett mål som funkar för dig och det är nog typen som du som får mig att känna mig slösig som inte sparar mer/ prioriterar mina utgifter hårdare. 
Ju mer jag har på banken ju svårare blir det att spendera tycker jag?

Det är såhär? för ca 5 år sedan fick jag ett bättre jobb och så ännu ett för att idag typ ha dubbelt så hög lön som jag hade för 5 år sedan. Ganska snabbt, efter löneökningen och efter att jag gjort några renoveringar på huset, så började jag spara. Innan dess var sparandet mer till en kontantinsats, anlägga en trädgård osv, kortsiktiga men nödvändiga investeringar. först bestämde jag att jag skulle spara den första löneökningen och fortsätta hålla samma nivå som innan. Sen fick jag ännu en löneökning. Då kom mitt dilemma Om jag skulle spendera mer. Men Jag fortsatte leva av samma summa som innan och sparade resten. Sedan kom räntehöjningar och inflation? dvs allt har gått upp i pris och att spara samma som innan går liksom inte. Ivf inte med att bibehålla samma vanor, som inte är särskilt extravaganta eller Egentlige  jag skulle  kunna spara samma men då kostar det något annat. Detta ger mig hårklyveri. Samtidigt har jag någon hypotetisk summa som jag sparar till som jag ligger back på, då jag bla fick för mig att köpa en bil som jag tyckte var lite kul. Har också gjort ytterligare investeringar i huset som kostat. de flesta tycker nog att det känns fullt normalt men  blir stressad av att jag ligger back på sparandet samt att mitt sparande har sjunkit pga ökade kostnader.