Alltid dåligt samvete för sparande

Kanske fundera på vad det dåliga samvetet egentligen handlar om? Du säger att du kan alltid spara mer, göra mer , snåla mer osv, men i vilket syfte? Vad driver dig att känna så? 

Jag är 45 år. Känner att mer tid ligger bakom mig än framför mig. Känner ev en oro att jag har mina bästa år att spara är nu- framtiden och hälsan vet man ju inte så mycket om. kanske för att jag tjänar bra så är jag mer stresssd av att spara än om jag tjänade mindre. Som att pga hög lön bör jag ha högt sparande, allt annat känns ev oansvarigt. 

Ditt sparande i relation till din inkomst säger inte så mycket, du måste bestämma om ditt totala sparande är stort nog. Buffert, barnspar, spara till semester och vad det nu kan vara. Man måste hitta en balans i att spara och leva nu.

 En belåningsgrad på 70% är dock tillräckligt hög för att vara amorteringsbar i min värld.

Fast 30% är ju mkt mer än de flesta sparar. 

 

Sedan blir det lite motsägelsefullt, du är rädd att du blir sjuk, men vill ändå inte leva i nuet och njuta av (enligt dig) dina bästa år. 

Jag tycker nog egentligen tvärtom. Att spara för sparandets skull är i min värld oansvarigt och allra helst om man har barn. 
Självklart ska man spara en buffert om bilen går sönder , värmepump går sönder eller liknande. Vettigt sparande alltså. Kanske också nån krona till pensionen.  Men det sparandet bör utgå från det snitt som är uträknat av tex bankens ekonomer och inte påhittade fantasisummor som ökar ångesten

Men att då spara på bekostnad av att leva ett drägligt liv känns huvudlöst och snålt.  Att inte klippa håret är dumsnålt och gynnar ingen. Att snåla på en glass är dumsnålt. Att välja stuga i Dalarna på semester istället för utomlands kan vara okej så länge man ändå väljer med hjärtat och inte för nåt mentalt straff av snålhet. 

Upplevelser med barnen behöver ju inte alltid kosta pengar.
Jag tror barnen mår bra av att lära sig man inte alltid köper glass bara för att man vill ha en just då.
Det är bra att lära barnen att ha en sund ekonomi och inställning till pengar.

Jag har också lite dåligt samvete för sparandet, men då sparar jag extremt mycket mindre än dig (trots hög inkomst).

Vi (min man och jag) har dock valt att tänka att vi vill leva här och nu och kunna göra saker med barnen medan de vill hänga på oss. Detta börjar dock bli jobbigt :), då båda barnen gillar att hänga med oss trots att de är myndiga.... Vi har resonerat så här i flera år och buffertarna börjar sina.... Men ändå så värt det (och de bidrar också till våra aktiviteter och resor efter egen förmåga). När de står helt på egna ben kommer vi att ha mycket mer pengar över och kan spara mer då.

Men generellt så tycker jag att man ska leva här och nu. Ha en rimlig buffert och spara löpande till pension etc, men inte avstå att göra saker för att man ska spara mycket. Man vet inte hur länge man lever och har hälsa, så vänta inte med att göra saker!

Jag vil också leva här och nu men samtidigt är jag rädd att pengarna ska rinna genom fingrarna utan att jag är medveten om det. Det är ju lätt hänt att skaffa sig ?dyra? vanor.  

Kanske tänker jag lite för mycket på senare- att jag inte orkar jobba tills pensionsåldern och därför vill spara. 

Plus, ju mer man sparar ju ?snålare? verkar man bli?

Du skriver att du sparar 30%, vilket är mer än många andra, samt att du kan säkert spara mer, samtidigt vill du göra mer med barnen. 

Då föreslår jag att du sparar som du gör idag, och sedan lägger du pengar på det du tycker är viktigt och nödvändigt. Det som sedan blir över kan du lägga undan, inte för att spara, utan för att göra lite extra kul saker med barnen. 

Ett sätt att se om det är rimligt är att spalta upp ekonomin. Räkna på hur mkt som är nödvändiga utgifter, hur mkt du behöver till pensionen, fundera på hur du vill leva, vad som kostar och vad ni kan göra gratis eller billigt. Om du ser svart på vitt hur långt ditt sparande räcker så är det kanske lättare att leva i nuet.

Det svåra är ju att unna sig utan att det går till överdrift. Om du kommer fram till att din sparprocent är tillräcklig, så nöj dig. Använd inte upp resten på skitsaker, men se till att ni unnar er sådant ni verkligen vill ha eller göra. Men bli inte snål på fel saker.