Alltid dåligt samvete för sparande

Jag har tagit det aktiva beslutet att utöver buffertsparandet på några hundratusen (som nu är "på plats") så tänker jag i princip inte spara en krona i långsiktigt sparande så länge barnen bor hemma.

Vi sparar kortsiktigt till resor och väljer att leva och uppleva nu när vi som tonårsföräldrar antagligen har de högsta utgifter vi någonsin kommer ha. 

När barnen flyttar kommer vi få betydligt mindre utgifter och då kan vi börja spara för sparandet skull och för att ha pengar till att sätta guldkant på tillvaron som pensionärer. 

Att leva snålt när barnen bor hemma för att ha en massa pengar när man blir gammal känns för mig som helt fel prioriteringar. 

Jag fattar om man är låginkomsttagare och är orolig att alls klara vardagen på pensionen att man vill spara lite extra under lång tid, men som höginkomsttagare så kommer vi kunna spara absolut tillräckligt om vi startar 10 år innan pensionen.