Ångrar min otrohet

Såklart lockande att bara låtsas som att ingenting hänt. Men med det följer två konsekvenser att ta i beaktande.
Om du verkligen älskar din kille och vill leva ditt liv med honom så kan du räkna med dåligt samvete och att det vid tillfällen kommer att känna dig jävligt billig.
Kommer två är att så länge du lever med din kille så kommer det finnas en rädsla hos dig för att din otrohet på något sätt ska komma fram till honom.
Jag tror att om det kommer ifrån din, så kanske er relation tar slut, eller så ville han kämpa. Får han reda på det på annat sätt så är det nog ganska kört.
Två av mina barndomsvänner blev ett par när dom gick på högskolan. Under en period så arbetade han som konsult i ett annat land och hon passade på att åka till Spanien på semester.
Där hände något liknande. Hon säger iallafall själv att hon drack för mycket (ingen ursäkt) och hamnade i säng med en annan kille. Sen mådde hon såklart kass. När hon kom hem så valde hon att berätta direkt för honom. Sen hade dom en superjobbig tid. Han kunde inte förmå sig att röra henne. Hon kände sig smutsig och han kände sig omanlig. Men dom jobbade vidare tillsammans och idag har dom byggt hus och har tre barn tillsammans.
Jag förstår att det inte är enkelt för dig och jag kan inte sätta mig till doms och säga vad som är rätt för er. Du får helt enkelt fundera noga på de olika alternativen och vilka konsekvenser som medföljer. Vad hade du själv velat om situationen var omvänd?
Jag hoppas att ni löser det på bästa sätt.
Lycka till!

Ska man ta sig rätten att både vara otrogen och sedan ta ifrån sin partner rätten till sanningen och få möjlighet avgöra om han kan gå vidare ifrån det. Det känns märkligt att rätt val skulle vara att direkt efter otrohet toppa med en livslång lögn...🤔

Om mannen varit så aggressiv att hon fruktar för sitt liv, så tror jag inte att hon vågat vara otrogen alls. Det spelar ingen roll om det är långt borta eller för mycket alkohol. Kvinnor som lever i den typen av relation håller sig långt ifrån vad som ens skulle kunna misstolkas.
Jag hatar ingen, otrogen eller ej, men det för med sig så mycket problem. Tänk dig att dom vill gifta sig. I ett bröllopstal så säger den nyblivna maken: - Sen vi möttes har jag inte ens tittat åt en annan kvinna och jag vet att du känner detsamma för mig.
Hur kul blir det att sitta där och tänka på att hon faktiskt har legat med en annan under deras tid ihop.
Jag tänker inte bara på mannen i fråga. Hemskt att aldrig kunna vara helt trygg i att det inte finns några hemligheter som kan komma fram. Jobbigt att bli nervös om det ringer ett hemligt nummer till honom på en konstig tid eller om han är på dåligt humör eller är ledsen och hennes första tanke och oro ska vara ifall han fått veta något. Sen om hon verkligen älskar honom och ser ett liv tillsammans med honom så förstör det så otroligt många tillfällen som bara skulle vara fina, men som nu blandas med skuldkänslor. 
Jag kan bara utgå från mig själv och om min flickvän hade haft ett "ONS" och var genuint ledsen för det, samt respekterade mig så pass mycket att hon tog risken för uppbrott därför att hon inte vill ljuga för mig, så skulle hon iallafall ha min respekt och även en hel del tillit. Självklart skulle jag bli förkrossad och säkert skulle det bli en jobbig tid, men jag skulle känna att hon var värd att kämpa för. Att däremot få reda på det efter 10 år eller via omvägar, så skulle det kännas som att hela den tiden tillsammans bara vore en stor lögn och jag skulle tvivla både på hennes ärlighet och kärlek.
Om hennes samvete blir för tungt om ett år? Då är det lite för sent att berätta och om hon anförtror sig åt vänner i den frågan så är det ganska förnedrande för honom. Att umgås med människor där alla andra vet sanningen, men inte han!?
Jag dömer som sagt ingen och det finns inga vinnare i detta oavsett om hon berättar eller inte. Jag tänker bara att hon har chansen nu att slippa ätas upp av en så pass allvarlig lögn.
Jag hoppas på det bästa för alla inblandade!

Så är det verkligen inte. Jag har hela tiden sagt att jag tycker att hon borde berätta för honom, så att dom har en chans att gå vidare under ärliga förutsättningar. Jag menade att skuldbelägga knappast kommer att få henne att lyda blint. Bättre att kunna behålla så mycket självrespekt som möjligt. Då tror jag att chansen till sanning ökar. Någon som känner sig helt nedbruten och förfärlig vågar knappast berätta.

Jag håller med dig i sakfrågan gällande otrohet och att man borde ta sitt ansvar och konsekvenserna. Det som skiljer sig är bara vad jag tror är rätt väg att uttrycka åsikten

Det beror naturligtvis på vad det handlar om, men jag har ingen rätt att döma någon annan människa. Bättre att föregå med ett bättre exempel och bryta en nedåtgående spiral. Det har aldrig kommit något negativt utav att visa empati. Dessutom spelar det ju noll roll för killen oavsett vad jag säger. Jag har inte heller någon aning om vem någon av dom är, vilket gör det ännu mer absurt att döma. Men jag förstår dig och respektar din åsikt. Kanske är du som har rätt, men jag får följa min känsla. Vi är ju dock helt överens om att ärlighet och en vilja att ta konsekvenserna vore det bästa för båda två.

Antingen så har du inlärningssvårigheter och då har naturligtvis större förståelse, men mycket mer troligt är att du bara är arrogant. Uppenbart är iallafall att du inte läst vad jag skrivit utan för hela ditt resonemang utifrån min åsikt gällande hur man bemöter andra och försöker få det till att jag uppmuntrar till otrohet och underlättar för henne. Hela resonemanget är väldigt naivt. Jag har varit tydlig med att jag anser att hon borde berätta för han har rätt att få bestämma om han kan gå vidare tillsammans med henne. Hon borde berätta därför att vill hon ha ett liv tillsammans med honom så är det skitdåligt om en sån stor lögn ska ligga mellan dom hela livet. Sen finns ju också risken att sanningen förr eller senare kommer fram och då skulle hela deras tid tillsammans bara kännas som en lögn och skada ännu värre.
Nu har jag iallafall tagit mig tid för att upprepa det jag redan skrivit, så får vi hoppas att det uppstår färre missförstånd den här gången!